Aggressiv/osäker/falsk kastrerad hanhund, avliva/omplacera?

Ring en instruktör och be om en konsultation i hemmet? Då får ni svart på vitt vad den tycker ni ska göra. Väldigt svårt att säga varken bu eller bä via en beskrivning på nätet, men personligen tror jag en sådan hund är svår att omplacera.

Jag har lite liknande problem! Har oxå en Jack russel hane. Han har blivit lite mer oberäknelig när barn är i närheten och nu när jag fick min son i sep är han aggressiv mot andra hundar, ylar när min pojk gnäller eller grinar, skäller så fort han hör något ljud som inte är ifrån våran lgh. Det är så stressande och jobbigt. Vet heller inte om jag orkar mera. hur jag ska göra, har inte hjärta att lämna bort han och synd att avliva då han utan barn är hur go som helst. Det är väll så att han ska vakta men det spelar ingen roll hur man gör eller säger till honom. Jag är ensamstående och känner egentligen att jag inte orkar med min hund. snart ska jag dessutom börja jobba. Jag vet inte hur mycke mer stress och pyssel med hundvackt och dagis, jobb ja ni kanske förstår.

Vi hade en jack russell på 2,5 år som vi fick avlida han hade blivit slagen där han bodde förut.
En dag bet han våran son men jag hann å slå bort han.
Dagen efter bet han min bror hann inte få bort han.
Ringde blå stjärnan å råd frågade vad jag skulle göra.
När jag kom ut igen så hade han försökt å bita min man 3 gånger slutade med mun kavel och sitta i buren..
Vi åkte till blå stjärnan med han å sköteskerna sa direkt att han mådde verkligen inte bra, kollade med vetrenären den sa samma sak.
Dom sa att har dom fått sådant betende så kan man inte få bort det, å det hjälper ju inte att han hade blivit slagen förut..
Vi tog det hemska beslutet å avlida han, vi vill ju inte att någon ska bli skadad hur gärna vi vill ha kvar han å älskade han..
hoppas att det går bra med era--

låter inte som att det är en lätt hund att få omplacerad men försök, jag tycker inte man bör avliva en frisk hund. Alt. ge hunden mera tid, det är ju inget som kommer lösa sig av sig själv. Våran fd helt jävla omöjliga blandras, nu nästan 3 år (amstaff, old bulldog) är nu efter ca 1 års intensiv träning en riktigt trevlig, harmonisk hund. Men det tar tid, tid jag tycker man måste ta sig om man skaffar en hund. Speciellt så aktiva raser som vi valt!

lycka till!

Låter som en fruktansvärt osäker hund som inte vet hur han ska bete sig.. Hur konsekventa är ni? Tvivlar starkt på att en 3 månaders valp skulle vara aggressiv..

Gör ni något med hunden? Får den jobba och använda nosen/hjärnan osv? Har ni varit till veterinären och kollat att hunden faktiskt är frisk, inte har ont någonstans?

I erat fall skulle jag nog rekommendera er att ta kontakt med en duktig instruktör.

Visst kan ni omplacera men se till att vara 100 ärliga med problemen han har så han verkligen kommer till någon med kunskapen och viljan att arbeta bort det!

Tog själv hem ett 'problem' för ett halv år sedan i form av en 5 årig mastiff hane på 80 kg som hade fått noll uppfostran men visst blir det hund av honom också. Men tar tid!

det var sissta utvägen för oss, ville inte att han skulle hamna hos någon annan å göra samma sak där.

men kolla upp med veterinären vi gjorde det inan vi tog bort han men han var jätte frisk å fin..

det bästa är att ta bort hunden...vi hade en hund på prov för ett tag sen men hon högg mot våran dotter å vi ringde ägaren som kom å hämta hon på en gång...man vill ju inte riskera att sin hund hugger nån

Om du läser så har vi ju inte tid med honom! Vi har gett upp hoppet att VI ska kunna få honom bra för han kör över oss och VI har inte tiden att fostra/aktivera.
 Vi är trötta på honom och alla försök vi lagt ner som gått åt skogen och hur man än försöker så kommer det nån idiot och rycker upp ytterdörren och hunden går till hugg (ganska självklart när han är osäker, vaktar huset och annars också blir arg om nån kommer in).
 Har varit till veterinär, där blev det munkorg på, hon kände och lyssnade igenom honom men fann inga fel, kosta på en röntgen när han inte reagerar på smärtstimuli, är det något man brukar göra?

 Och ja, det tar TID, vilket vi verkligen inte kommer ha till jul då vi får vårt andra barn, kommer ha 15 månader mellan och då blir det snålt att hinna med livet överhuvud taget!
 
 Och ja, redan vid valpkursen när han var 3-4 månader så var han aggresiv mot instrukören, eller rättare sagt, han var livrädd för henne. Han ville för allt i sitt liv inte lämnas en minut från oss.. Vid nästa allmänlydnadskurs var det en ny instruktör som inte var klok i huvudet, enligt henne skulle vi "sparka" honom innan han mötte en annan hund så han trappade ner fokus på den hunden, detta slutade med att han högg oss i benet samtidigt som han högg mot andra hunden. Hon hällde även vatten över honom men han blev bara ännu räddare och argare på henne, hennes son prövade också massor med metoder och han blev jätte rädd, HUNDEN drar och vill vara med oss, han piper efter oss och skäller/ylar till oss om vi går iväg. Så vet ej om han vaktar oss, ser oss som sin flock som han måste vakta eller om han vill vara med oss för att han kanske ändå är tryggare med oss än att vara själv?

Så jag har dålig erfarenhet av instruktörer, men har heller inte haft någon instruktör i vårt hem, kanske är det som behövs, men vi kommer inte kunna vara konsekventa när vi har två små barn som tar vår tid och nej, VI har inte tid/kunskap för honom. Hans pappa var likadan, men han var mycket värre. Ruskigt falsk hund som högg hur som helst och morrade på sina familjemedlemmar, han blev avlivad när han högg min son i hans bägge fötter, sonen var då 1 månad och hade "skor" på sig så det blev inga märken förutom psykiska i mig. Pappan var inte vår hund utan en släktings, han avlivades ganska kort efter den incidenten. Visst kan hundar ärva sånna beteenden? Trodde inte dom kunde det men nu har jag mina aningar, är fler av vår hunds syskon som är aningens falska individer.

Men skriver ännu en gång, jag och min sambo har inte TID, har slutat bry oss då det inte hjälper, mig har hunden stor respekt för eftersom jag bestämmer, men med sambon kör han som han vill, det är sambon som blir huggen i ben/händer när vi möter andra hundar, jag klarar mig undan sånt. Men inge kul när hunden går undan för mig och helst inte vill vara med mig alls, utan bara sambon som duger att sova på, klappas av osv.
 Antar att jag är den dominanta/farliga enligt hunden, men ska man inte vara över hunden? Hunden ska ju inte vara över mig.

 Ska se ang. omplacering och prata med sambon ang. instruktör, men antar att han känner lika som mig, hunden kommer så småningom att bita sonen även om det är honom han skyddar med sitt liv. Sambon har känns så ända sen jag blev gavid första gången att hunden kommer hugga sonen, så det ligger kanske till grund det med..

 Hade gott // Lisa!!

  

Va de nåt som hände när han va 3-4 mån. Tycker de är väldans konstigt att han skulle börja bli aggresiv redan då, när han va bara lite valpis. Sen vet ni la mycke väl att eran ras ska ha MYCKE stimulans & hjärngympa. Men varför tog ni inte tag i problemen från början?? Hade kunnat anlita en instruktör när han började me de från början...

när vi var inne med våran hund så sa vetrenären att det hade det hänt när dom var små så "oftast" kom betendet tillbaka när dom fick en tryggplats. sen om pappan till hunden var aggresiv så kanske det inte är så konstigt att detta händer med hunden.

Det är jätte hemskt att behöva ta bort en hund men vad gör man när den börjas bitas m.m

Vi fick frågan av en kompias om vi inte skulle omplacera men vi tog beslutet att han fick inte komma till ett nytt hem pga han mådde så dåligt.

Tror att dom som har en jack russell vet att det behövs mycket träning och stimulans, om inte så märker man det ganska snart.

Jag hade satsat på avlivning tyvärr.. Har haft samma problem med en blandis tik för många år sedan & vet hur det är..

Men är hunden osäker & aggressiv så är det snällast mot hunden att låta den slippa lidandet, för dom lider juh själva av att vara rädda & osäkra..

Jag är verkligen ingen människa som ser avlivning som ett lätt alternativ, men tyvärr så är det nödvändigt ibland, när hunden mår dåligt.. Har själv precis tagit bort vår hund som skulle ha blivit 12 i december..

Jag har bara läst ditt inlägg ts. men Jag tycker att om ni inte har tid och ork så omplasera till någon som har tid och ork. För som jag tycker de värkar så är de en otroligt osäker hund som behöver en fast hand från sin matte och husse. Har haft en Amstaff hane som gjort utfall mot folk och andra hundar på promenader och bara de kan vara väldigt på frestande så jag förstår att de är jobbigt för er! Vi fick jobba jätte mycket på de och de tar sin tid och man måste ha mycket tålamod. Med de finns folk som kan sin sak. leta rätt på någon som kan.
Kan nog vara så att ni behöver visa mer att NI har kontrollen hemma, han behöver inte ha de och ska heller inte ha de. De är mycket ledarrollen som alla pratar om, och de ligger mycket i de. De va de som gjorde att min hane tog över när vi va ute och gick. Så jag fick jobba mycket med mig själv oxå.
Annars om ni inte hittar rätt person så är nog avlivning ett bra alternativ för nhan mår nog inte så bra av att vara så osäker som han säkert är.
Och jag skulle vilja avsluta med att säga, tänk på ERAT bästa. Orkar ni inte så omplasera eller avliva. Jag har själv nyligen fått lämnat bort 2st hundar och de va de jobbigaste beslut och någonsin tagit men de va sååå skönt efteråt! Lycka till!

finns det ingen med tid och ork så avliva hunden innan något allvarligt händer.

TS o alla ni andra som har problem med era hundar, vart bor ni? Jag vet ett stalle i Gbg-omradet som hjalper till med dunder kurser just emot detta.

Jag har tranat mycket hundar med dessa agg-problem, o kan hjalpa till i den man jag kan o hinner via datorn, sa inboxa mig med exakta problem, ras, alder, hur det borjade osv sa kan jag forsoka guida er sa gott jag kan har, efterom jag inte kan vara narvarande med er el era hundar, men jag hjalper garna till om nan vill ha hjalp.

Nasta gang jag kan hjalpa till blir ikvall, o jag bor i USA sa det e stor tids skillnad mellan USA o Svea, sa ingen blir besviken att inte fa svar direkt samma dag osv.

Hej hej! oj vad många år senare detta är :P men!  
jag har en okastrerad hane rottis/dobbermann han heter Diablo =)... han  blir sju i juli och har alltid varit ett "problem" för oss, sen han va valp så har han förstört allt som vi har!! telefoner,skor,kläder,pengar,soffor,hällt ut färg på sofforna, blivit vräkta för att han skäller så fort någon rör sig i trapphuset!,öppnat upp vår låsta ytterdörr och sprungit runt i trapphuset och skällt mot dom som försökte ta in honom i lägenheten igen! och ett stort hål  i betongväggen i vår hyreslägenhet, :O och såå sjukt mycket mer som jag inte orkar skriva upp.. vi har verkligen kämpat och lagt ut så sjukt mycket pengar på honom och tid ja allt men inget har hjälpt :/ just i detta nuet så provar vi ett antiskäll-halsband som sprutar ut någon citronspray.. han slutade skälla den första DAGEN sen blev han immun mot det oxå!! han bajsar och kissar ner ALLT men oftast i min dotters rum! igår kissade han ner den 6e madrassen och min dotter är bara 5år:/... han har bitit 4 hundar och är väldiiiigt aggressiv mot killar/män och hanhundar! min systers hund(husky) och Diablo va bästa vänner sen 8 veckors ålder båda två! tills för ca 4år sen då ett ben kom mellan dom o sen dess så springer huskyn och gömmer sig i ett heelt annat rum och skakar.. så vi kan aldrig träffas med hundarna längre :/... Diablo är underbar mot dom som han känner!! alla älskar han, alla som han accepterar :/ det tar på allas psyke och komma hem efter en dag på jobb/dagis och bara veta att Diablo har gjort någonting där hemma nu!! min dotter har börjat säga att hon inte orkar med det längre!han är väldigt osäker i sig själv... vi vet att omplacering inte är ett allternativ för han funkar BARA med oss, inga nya människor. vi känner att vi har verkligen provat allt och har i princip gett upp :( 

vi känner att vi måste vara shyssta mot alla och avliva honom för hans egen skull..? det känns in i själen med detta beslutet men det är något vi måste göra. :(