då den andra tråden är avslutad tänkte jag att vi kan fortsätta prata här.
Vi som är förlossningsrädda, som ska föda Augusti/September 2009
Borde väl finnas fler rädda som ska föda barn i slutet av sommaren/början av hösten.
Vore skönt att prata med andra som är nervösa och rädda.
Här kan vi snacka om allt som har med graviditet att göra men även då vår rädsla samt det hjälp vi får fram till det är dags.
Hej! Här är en som är förlossningsrädd. DEt går upp o ner. FRån att va lugn till att få hjärtklappning o handsvett o tänka att jag göööör inte det här!
Har varit i kontakt m Aurora (för förlossningsrädda) 2 gånger o det underlättade för stunden men nu är jag lika rädd igen. Jag vill inte ha snitt heller för det verkar inte va nåt bra alternativ heller, men jag har iallfall fått nerskriven en bra förlossningsplan, där epidural står nerskrivet.
Min största oro är att det ska dra ut på tiden o man är så trött så man ger upp. Jag har så svårt med att bli trött o få sömnbrist. Sen ororar jag mig för stort barn, eftersom jag fått grav.diabetes. Sen är jag livrädd för den sista biten när min bebis ska komma ut...Har tittat på det norksa programmet o jag gråter varje gång när de sista krystvärkarna är o de tar i för kung o fosterland...
Det enda man kan trösta sig lite med är att alla andra tjejer gör ju det här..o dom grejjar det!!!
Hej! jag är mycket förlossningsrädd är i v 32 o paniken börjar komma.Är galet sprut o stickrädd bara tanken på att sätta nålen för dropp får mig svimfärdig.
Har opererat ryggen o får antagligen inte ta EDA den enda bedövning jag kan tänka mig konstigt nog.Jag vet inte riktigt vad som gör mig rädd,maktlöshet,stick,smärta,att jag eller bebis ska dö jag känner mig nog panikslagen för allt tror jag.Ska på Ofeliasamtal på förlossningen om en månad känns länge till men ska bli skönt att prata med dom så att det står i min journal sen hur jag känner.
Hej, har helt missat den här tråden.
Har vart rädd för förlossning typ hela mitt liv men bestämde mig för att bli gravid iaf. Går på samtal sen första början nästan och det går otroligt bra. Har kommit ifrån rädslan jättemycket. Klart den inte är borta, men det är stor skillnad mot innan.
Nu är det ju inte så långt kvar så nu börjar jag bli lite rädd och orolig igen tyvärr. Först var jag mest rädd för smärtan, sen är jag också rädd för den här utlämnande situationen(hatar gyn-undersökningar) men nu börjar jag bli rädd för det här med att man inte ska ha kontroll, den där ur-kraften som det står om överallt, själva krystvärkarna.
Hej på er!
Här är en till som tycker att det är extremt obehagligt med förlossningar. Hela min förra graviditet blev lidande för det eftersom jag aldrig tog itu med rädslan. Den slutade dessutom med akut kejsarsnitt (allt gick dock mycket bra).
Nu ska jag föda igen i augusti men denna gång har jag gått i aurora-samtal och läst "innan du föder" och det har hjälpt jättemycket. Men det har varit tufft att verkligen möta rädslan - även om det bara har varit i tanken.
Måste jag säga att jag fortfarande är rädd men jag vet mer om VAD jag är rädd för. Och för min del är det faktiskt att själva Upplevelsen av förlossningen ska bli traumatisk - mer än vad som faktiskt händer. Och där har verkligen Personalen en oerhört viktig roll.
Hoppas att det kommer att bli bra för er alla!!!
Hej
var lite små nojig i början av min graviditet över förlossningen, men har nu kommit till insikten att jag kan ändå inte göra så mycket, jag menar ungen måste ju ut hur det än är och det gjorde mig lugn på nåt sätt sen så kollade jag mycket på tex "barnmorkorna" på tv och liknade program, vist dom första gångerna man såg på det var det ju ingen trevlig syn och jag sa åt sambon att han fick födda istället =P Men efter att ha sett på några avsnitt så är jag lugn, det kommer göra ont och inte vara så trevligt men man får ju något så fint och underbart efter åt så jag försöker fokusera på det mer än själva förlossningen. Vill också tillägga att jag är sjukt sprut rädd och hatar mer eller mindre sjukhus *uch*
Men som sagt det som hjälper mig mest i min rädsla för förlossningen är att fokusera på slutet och min lilla bebbe =)
Hoppas ja har gett något bra råd iaf, det har då funkat för mig iaf hoppas det funkar för andra också =) inge skoj att vara rädd och speciellt för något man inte kan styra över.
Lycka till allihopa *kramen*
Jo, jag har kollat runt lite och man får byta barnmorska om man känner att personkemin inte är rätt. Enligt min mamma ska inte det vara några som helst problem utan snarare en rättighet, vilket känns lugnande.
Har BF idag, så känner mig nästan mer nojjig än någonsin över dessa småsaker