När gick det upp för dig?

Hej!

Jag ska bli pappa i september :) ena dagen känns det hur verkligt som helst men nästa dag så kan man inte ta det till sig. Va ska jag bli pappa ja ja de blir nog bra, visst är du rund o go gumman min men tror Du inte att det bara är lite för mycket mat??!! ;)
Att vara med på UL var helt underbart se "lillglutt" rumla runt där "inne" . Jag följer med till BM så mycket det går, var där igår fick höra h*n s hjärta det är stort....... har lagt in det som väckningssignal på mobilen ;)
Frugan har två tjejer sedan tidigare så hon får ledsaga mig ibland.
Imorgon ska vi åka o kika på förlossningen i Nyköping kanske det blir mer verkligt då???

Jag ska vara redo när du kommer lillglutt....

Ha de bra allihoppa där ute och lycka till.

Det gick helt upp för mig 4-5 månader efter ungen var född. Rent logisk och känslomässigt fattade man det med det samma, men det tog ett tag innan det hela slutade att kännas surealistisk och overkligg.

Jag fattade det inte förän jag håll min älskade dotter i min famn.....fan vad stort det var!

Kan tänka mig det! blir säkert lite mer verkligt också nr man börjar berätta för folk! ska försöka hålla oss i någon vecka till, inte lätt!

Pappa Davve skrev 2009-07-29 17:25:01 följande:

Ja, vänta berätta tills allt är säkert.
Jag har vänner som har fått missfall och gått ut med det för tidigt...inte kul för dem.

Men det är helt underbart att bli farsa, det är riktigt kul nu när min dotter är 3 månader och reagerar när jag pratar med henne. Jag får alltid ett underbart leende som svar, då smälter jag.

Hehe...

Mins ganska bra hur det var.
Våran son var välplanerad (missade med 2 månader) kunde inte låta bli att skjuta skarpt i förtid.
Så jag var förberedd - visste ju om att jag skulle bli och blev pappa.
Hade hört om killar som grät osv. vid födseln - dj_la mesar tyckte jag, men när tiden var där så kom det en och annan tår (största jag varit med om)
Kände papparollen ordentligt vid ca 1år.

Tyvärr separerade vi när han var 3,5år och efter några år till var jag nog mer kompis/curlingförälder är pappa.

Jag fattade nog ganska fort att jag skulle bli pappa, däremot reagerade jag när hon kommit över mina känslor för henne. Det tog nog någon månad innan de där riktiga faderkänslorna kom..

På morgonen då min sambo sambo skrek i smärta att jag skulle hitta batterierna till tensen, då värkarna började (luckan hade öppnats och batterierna åkt ut). I det ögonblicket förstod jag....

haha, så j*vla bra! ibland är det outhärdligt! Många omotiverad utskällningar får man bara snällt stå och ta emot. Dock tycker jag inte det är så farligt längre. Det blir lättare och lättare eftersom man tänker "äh, det går över, och vi ska ju ha barn! Då är det värt allt!" :D

Pappa Davve skrev 2009-08-18 16:06:34 följande:

Amen to that brother!

Det var som i en film faktiskt..

När min dotter för första gången greppade tag i mitt finger och höll fast..

Var lika speciellt när grabben föddes 2½ år senare.. Urhäftig känsla..

Det var två dagar sen jag fick reda på det och jag ska bli pappa i mars - april, och det har inte riktigt gått upp för mig än, allt känns också fortfarande overkligt, och kan vakna upp på nätterna rädd för att jag ska missa något under graviditeten eftersom jag och mamman inte bor ihop längre....