Var hemma 3 månader tillsammans med mamman efter födseln. Jobbade deltid (2-3 dagar i veckan) i 5 månader. Åkte till Indien tillsammans i 3,5 månader och var pappaledig på heltid på heltid tills han började på dagis vid 15 månader. Blev lite knapert ekonomiskt men fan det bästa jag någonsin gjort!
Några fler pappor som vill skryta om sin pappledighet så är det här rätta tråden.
Heja papporna!
9 månader i sträck på heltid med första barnet 
Kommer tyvärr att bli mindre med det andra 
jag har inget att skryta om igentligen men jobbar 2 veckor, sen ledig 2 osv under ett helt år...
Styr mina arbetstider till 80% så jag är för det mesta med mina 2 söner och busar runt med dem, verkligen inget jag ångrade att jag satsade mer på familjen än på karriären.
Jag har inte så mycket att skryta om... blev inte mycket officiell ledighet med första men jag pluggade på en otroligt slapp utbildning så jag var nästan alltid hemma, däremot blev jag ju inte huvudansvarig, vilket är en del av upplevelsen. Med nr två blev det ett halvår, skulle blivit någon månad till men det blir inte alltid som man planerat...
Istället kan jag då vara lite stolt över min egen pappa som var hemma i mer än ett år med mig och två av mina syskon, detta var 1983, inte helt vanligt då!
Jag hade två veckor i allt. Är stolt av att jag inte har varit en ekonomisk last för andra människor längre än det.
-> Adoniram
Då antar jag att ditt barns mamma inte heller var föräldraledig?
Var hemma från dagen då dottern föddes tills hon var drygt 11 månader.
Själv lär jag bli nettoinbetalare ändå (om inget oförutsätt händer som gör mig arbetsoförmögen i framtiden), så jag lastar inte mina medmänniskor ekonomiskt. Är rejält pappaledig med gott samvete och tänker vara det med nästa barn också.....
Själv jobbade man till sjöss så första 5 åren var jag hemma 7½ månad per år på heltid.
Jag var hemma 14 månader i sträck, det bästa jag någonsin gjort och det har jag tillbaka mångfalt redan nu. Självklart var det segt periodvis men jag ångrar ändå inte en enda sekund.
Tyvärr blir det inte lika länge med nästa men minst ett halvår blir det.
BTD, menar absolut inte att hacka på dig men hur tänker du nu? I mina ögon kan det inte vara viktigare att vara lojal & snäll mot kollegorna istället för sitt barn. Jag har full förståelse för att alla har olika förutsättningar med jobb och hemsituationer men som du beskriver så känns det dumt mot kollegorna. Det är väl bättre att kollegorna får lite extra jobb ( om man inte kan ta in vikarie) än att du och ditt barn går miste om den anknytning & närhet som ni båda behöver och kommer att ha nytta av i framtiden. Ditt barn kan inte säga ifrån men behöver dig betydligt mer än kollegorna.
Som sagt, menar absolut inte att hacka på dig, tycker bara att anledningen du gav kändes lite som felprioritering och som att lojaliteten riktades mot fel personer.
Vet inte riktigt hur mycket det var, men det blev en hel del iaf.
>9mån per barn på heltid och massor på del/halvtid. Jobbar 75% (50% varannan vecka när barnen är hemma) och siktar på att jobba 50% längre fram för att jobba hemma de veckor barnen är här så de kan få bättre tider på dagis/fritids under (förhoppningsvis) flera år framöver
Jag var föräldraledig, arbetslös och jobbade deltid i de första fem åren med mitt första barn och detsamma i två år med mitt andra barn. I de följande sex åren av deras liv har jag jobbat deltid och mest när de varit hos sin mamma(vi är separerade).
Det bästa jag kan ge mina barn är min tid. Men det är klart, jag har ingen speciellt bra ekonomi så de har inga dyra fritidintressen, ofta begagnade kläder och leksaker och cyklar och sånt. De klagar ofta på att vi är så fattiga och ju längre de kommer upp i tonår och ålder desto mer dyra saker vill de ha.
Orsaken till att jag gjort dessa val är bl.a. att båda mina föräldrar var karriärister som satte sina jobb främst och var inkapabla till at ha nära relationer med mig och sina övriga barn, varandra och senare partners. De var själv skadade av sina föräldrar som var missbrukare, aggressiva och känslomässigt blockerade. Mina barns mor hade ännu värre föräldrar.
Min karriär har blivit att förbättra föräldraskapet i min familj.
11 månader med nummer 1 och 10 månader med nummer 2, jobbar nu 75% för att kunna hämta och lämna på vettiga tider 
yay för mig 
Tog ut några månader med mitt första barn (16 år idag). Inget alls med nr 2 (som är 14) och absolut inget med nr 3 (som är 6 år). Bestämde mig dock med nr 4 (som är 3 1/2 år nu) att verkligen ta ledigt. Så när hon var drygt 8 månader sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb. Har inte jobbat en hel dag (tog på mig lite ströuppdrag hösten -07 men det var inte mer än 4 timmar) sedan dess. Hela familjen tillbringade dessutom två månader på skidor i alperna vintern 08/09. Sen var vi två månader vid medelhavet under våren/försommaren 09. Inget lyxliv vad gäller standard och så, men det funkar ganska bra tack vare en super-duper-älsklingsfru som försörjer oss alla! Är nog inte något rekord, men jag tycker själv att jag lyckats bättra mig! Fjärde gången gillt eller?
Jag har varit hemma med mina 2 pojkar sen i december 2008. Jag börjar jobba igen om en månad.
Jag börjar redan känna jobbstressen! Att vara hemma med pojkarna är det bästa jag har gjort och jag rekommenderar alla pappor att vara hemma så mycket ni kan med era barn. Det är superhäftigt!
Jag har varit hemma 7 månader heltid med båda mina två barn och är fortfarande hemma varje fredag. Mina barn är 2 och 5 år.