Ofrivilligt barnlös? Deal with it.

Så här skrev hon i kommentaren ang adoption:

"Nej jag är ledsen att ni blir upprörda men jag kan ärligt säga hade jag inte kunnat få egna barn och försökt och försökt så hade jag fortfarande varit överlycklig på mina vänners väg att de slipper gå igenom det lidande jag haft. Och efter mycket försök hade jag vell fått adoptera eller hitta en annan lösning."

Jag minns inte exakt längre vad hon skrev, men det var provocerande. Fan, jag borde ha tagit en skärmdump när jag hade chansen så det är lättare att förstå varför man blev så förbannad då. För det blev jag verkligen. När jag tittade på hennes blogg igår eller förrgår så var blogginlägget betydligt smalare än vad det var första gången. Så jag antar att hon har tagit bort mer, exakt vad vet jag efter eftersom ingen får se hennes blogghistorik.

Lustigt att hon säger att hon släpper igenom allt förutom det som inte har god ton. Dels för att jag vet att folk HAR skrivit med god ton men ändå inte blivit publicerade. Däremot valde hon att släppa igenom inlägg som kallade barnlösa för surkärringar. Tror hon i första hand vill behålla inlägg som får henne att se bra ut och det har gjort mig väldigt irriterad.

Men nu är hon inte här och sopa över sina spår längre och det är skönt för det gjorde bara saken värre och provocerade mer

Just uttrycket "väl fått adoptera" säger allt för mig. Ingen som funderat allvarligt på adoption som ett alternativ till att få barn skulle uttrycka sig så eftersom det är mycket svårt att _få_ adoptera

Folk slänger ur sig den meningen som om adoption vore typ en universallösning vilket det långt ifrån är. Att påpeka detta är inget påhopp men svaren som kom efter påpekandet från folk här på FL var verkligen allt annat än ödmjuka och inkännande.

Att länka till en artikel som handlar om hur jobbigt det är att vara barnlös och se vännerna få barn och sen skriva om ämnet som om det enbart handlade om att man tappar kontakten för att andra får barn tyder verkligen på att man inte förstått problematiken eller ens artikeln.

När vi sen påpekar att det faktiskt är jobbigt (eller favoritordet för dan: kränkande) så möts vi av påhopp och attityden att vi skulle vara bittra och missunsamma

Sånt får mig att se rött

Precis som FruNaftra skriver så har hon tagit bort många av kommentarerna som hin själv hade skrivit. Där stod det iallafall att man hade väl fått "acceptera situationen eller adoptera." Sen när man skriver till henne att det är otroligt elakt och kallt att skriva så så möts man av ingen förståelse alls. Ingen ödmjukhet utan bara "men jaaag hade aldrig reagerat så och jag hade bara accepterat det och jag förstår inte för allt i världen varför man skulle känna så."

Förstår inte varför man inte kan be om ursäkt och inse att det kanske var j-vligt dumt skrivet?

uhhh säger jag bara

Artikeln stämmer tycker jag, då jag själv tyckt det varit jobbigt med vänner kring mig som fått barn medans jag och min man kämpat i flera år. Inte det att man inte är glad åt dem och önskar sina vänner all lycka, men när man själv mår dåligt över att det tar sån tid att själv skaffa barn, kan det kännas jobbigt att umgås med de som lyckats. Och ja, då är väl vänskapen lite hotad?
Och som nån annan skrev, klart man blir extra ledsen när man själv kämpar, och ett annat par blir gravida "av misstag". Men man går inte runt och hatar folk för det. Man blir bara deppig...

tiii: Jag vet precis, har haft samma känslor. Hoppas det blir er tur snart.

Orkar inte läsa allt,men håller inte med bloggaren. HUUUUUR kan man ö.h.t stå ut med gravida när man själv är ofrivilligt barnlös? Jag får panikångest av dem! Jag umgås inte med gravida. Punkt. Får ångest av bebisar också. Socialt liv-vad är det?

Skönt att läsa denna tråd och se att det finns andra som känner ungefär som jag . Jag mår för närvarande otroligt dåligt av att min fd bästa väninna drar i en nära familj som blev gravid nära mig (alltså utanför mig lite ragga kompis) så var kan jag få luft...

PS: ja jag fick MA missade säga det

Nej, uwkiwi, det handlar inte alls "bara om hur man tacklar det". Det handlar om så oändligt mycket mer än enbart individens inställning och attityd.
Jag hade gärna lugnt och sansat försökt förklara för dig, men tror tyvärr inte att det är lönt. Diskussionen har blivit så het att du ger intryck av att till varje pris försvara och skydda det du tycker är rätt, och då är man sällan särskilt mottaglig för argument.
Men tro inte att det är så enkelt som att bara tackla det på rätt sätt.

Här är förresten länken som efterfrågades. Minnea postade den i #81.

"De psykiska påfrestningarna för infertila kvinnor kan vara lika stor som för cancer-, HIV- och smärtpatienter (Hreinsson et al., 2005)." Sid 4

courses.ki.se/ekelow_yvonne__malmberg_heidi.pdf

Det står inte att ALLA mår som cancerpatienter. Det står i genomsnitt. Det finns även en rad uppsatser och artiklar vi har hänvisat till om du orkar sätta dig in i ämnet.