Depression, ångest/panikångest nybliven mamma...

Absolut kan det slå till.. när som helst.
Och det kan mycket väl vara hormonerna.
Själv klarar jag inte av hormoner.. har kopparspiral. Äter jag p-piller eller någon sådan form av preventivmedel så får jag pms gånger 20.
Jag fick hjälp för min depression 10 månader efter sonen föddes. Mådde som du ungefär men orkade inte prata om det för det kanske skulle bli ännu värre.
Det är 7 år sedan nu och jag har mått bra iaf i 2 år nu och för 4 månader sedan föddes lillasyster.

Ta kontakt med din bvc så dom kan slussa dig vidare (om du inte fortfarande har kontakt med en kurator eller likn).
Det är väldigt viktigt att du får sova. Sömn och en samtalskontakt kanske hjälper såpass länge så du hinner "amma färdigt".
Min läkare sa till mig att jag måste få sova om jag ska ha en god chans att klara mig undan förlossningsdepressionen.. kan jag inte sova så skulle jag få sömntabletter.
Först då insåg jag hur viktigt det var.
Med sonen sov jag knappt något på 8 månader.

Du får gärna inboxa mig om du vill prata mer
KRAM

Jag mådde också väldigt dåligt första månaderna. Var jättestressad och åt dåligt. Dels hade sonen ont i magen så jag försökte utesluta typ ALLT (mjölk choklad lök osv), dels ville han bara bli buren annars skrek han och det vart ingen tid över att laga mat och äta (eller ens att gå på toaletten). Vår son sov dock inte heller bra, ofta inte alls på hela dan och väldigt dåligt på nätterna, och jag sov ännu sämre. Slutade sova helt kändes det som och vart tillslut helt knäpp. Även när sonen började få ersättning på flaska och då började sova låg jag vaken. Sambon var flera gånger på väg att skjutsa mig på psyket. Uppträdde många gånger som PMS gånger 100 fast med massa andra hysteriska inslag.

Fyllde i ett formulär på BVC (som det visst är vanligt att man gör) om hur man känner sig (gråter ofta osv) och fick höga poäng, så jag vart skickad till kurator. Fick även sjukskriva mig två månader så sambon kunde vara hemma som pappaledig och stötta mig samt ta hand om vår son. Hos läkaren fick jag sömnmedicin och det var först när sonen vart ca 7mån som det började vända. Idag (han är 8måm nu) sover jag rätt bra utan medicin och känner mig också rätt normal igen.

Jag hade dock inga problem innan jag födde sonen, kände mig allmänt stabil och rätt lugn, även om det hände nån enstaka natt att jag låg vaken om det tex var mycket på jobbet. Förstår att du oroar dig extra när du också haft problem med panikångest.

Jag tycker iaf absolut att du ska söka hjälp och försöka få någon att prata med. Säg till på BVC så kan de säkert hjälpa dig. Min sambo var med ett par gånger första gångerna jag var på samtal, och det var inte så dumt. Dels fick han ge sin syn på hur jag var (så jag inte slätade över, bet ihop och försökte spela normal) och dels fick han också större förståelse för hur jag kände mig. Han har iaf varit super under hela den här tiden, väldigt stöttande och förstående så det känns ju skönt.

Lycka till, och vänta inte med att ta tag i det.

Ingen egen erfarenhet men visst kan det vara hormonspiralen som spökar när det kommer så plötsligt. Plocka ur den och använd kopparspiral i stället.

Det kan nog slå till när som helst. Det finns en hel del mediciner som du kan ta trots att du ammar. Kontakta din läkare bums! Du måste vara extra noga med att sköta om dig när du har barn Jag har själv haft panikångest och depressioner. Depressioner har jag inte haft sen innan jag fick barn, men däremot ångest som kommit när jag var gravid och när min första son kom för tidigt. Då hade jag en liknande reaktion som du när han var ca 1½ månad. Du kan inboxa mig om du vill prata och om du behöver veta mer angående medicinering vid graviditet och amning.

Tack alla så hemskt mkt :)

Hej Anna

Jag är i liknande situation som du. Det började när min lilla tjej var tre månader ( nu är hon 6). Jag började att känna mig konstigt yr hela dagarna och hade hjärtklappning hela tiden.

Yrsel gjorde att jag blev så orolig att jag sökte hjälp. Jag känner ingen karusell yrsel och min balans är inte sämre men ögonen ser konstigt och det känns nästan som jag har en plastkupa på huvudet.

Magen är också kass men yrseln som håller i sig ständigt vecka efter vecka gör mig galen. Detta beror nog på stress och ångest.

Mina problem kom som sagt efter 3 månader och nu går jag på utredning för ta reda på vad det kan vara. Har röntgat hjärnan ska kolla hjärtat har tagit massor av blodprover men allt beror nog på stress och rädsla för att inte ha kontroll på min och min familjs framtid.

Kram på dig

Ps. Jag har inga som helst konstgjorda hormoner i kroppen men har dessa symtom ändå troligtvis pga hjärnstress.

Hur gick det för er? Jag har det likadant!