omöjlig förälskelse i vän
läst i "stängda" trådar här om detta.........
Jag ville skriva i dem men så omöjligt.... är så trött på min situation samtidigt som jag inte vill vara utan den heller.. känslorna.. varit i liknande känslor för andra personer......
blir jämt kär i äldre, gifta, straighta kvinnor.... den yngsta jag varit kär i har varit 11 år äldre än mig....
nästan alla har slutat på samma sätt, vi har blivit mer och mer vänner.. sen har de "lämnat" mig på olika vis.. några har känslorna svalnat för.. och sedan har vi då kunnat vara bra vänner.... som jag är SÅ glad att jag inte bröt med pga starka jobbiga känslor för vänskapen idag är så bra med dessa....
Är nu så kär och både olycklig och upprymd samtidigt.. vill berätta, kanske någon känner igen sig? vill inte ha massa moraltal om att komma över, gå vidare osv....
Min kärlek nu.
den har varat i ungefär 4 år....
Hon är min gyminstruktör.. gruppträning... började gå på hennes pass... en kompis sa att hon är som "elektra", du kommer älska henne.. kände inte det direkt.. så inte min stil... tuff,.. hela stilen.. 15 år äldre än mig.. en typ av tjej jag inte mött.... tatueringar, solariebränna, silikon.. typiska lite äldre gruppträningsinstruktören ;)
meeeen vilken utstrålning och charm, så het.. kände mer o mer så.. eletrisk... blev att jag fick ögonkontakt.. mer och mer... hon bytte gym flera gånger typ.. jag bytte efter, köpte blomma o så... men bytte sedan efter.. vi pratade och hon började ge mig skjuts hem.. lärde känna varandra o hon ville komma me mig och rida vilket hon gjorde....
vi blev mer och mer vänner.. men inte jämnställda.. jag beundrade henne..... hon njuter av det och uppmärksamhet...
I början var det nog mkt beundran... men ju mer jag lärt känna desto mer känslor får jag... och desto bättre vänner... hon är den jag anfrtror mig åt och vill prata med.. inte den jag umgås mest med men en av mina närmaste vänner och samtidigt har känslorna bara växt...
Varit hemma hos henne en del..... gjort grejer ihop ibland.. men jämt på hennes villkor (jag skulle vra med henne jämt om jag fick bestämma... det vet hon...)
Jag berättade att ajg tror jag är gay... och hon tog det inte så jättebra.. något tal om att gayfolk inte ska skaffa barn osv, att hon inte förstår det, att man väljer att bli gay osv....
tog ett halvår innan vi pratade om det på riktigt igen, då hade hon mjuknat o mer hela tiden.... men där i början sa hon att känner jag något hot gör jag såhär o satte upp händerna i försvar...
nu har hon för rätt längesedan.. typ 1,5 år... träffat en gammal nära vän till mig av en slump och fick då fram att hon förstått jag känner mer än som vän.. men sagt det på ett charmigt, gillande och varmt sätt.. känns som att det var för att hon ville få fram det till mig utan att säga det själv, att hon försått (inte konstigt som jag uppvaktat med fina ord och presenter och känslorna märks nog...)...
jag har skrivit mkt till henne om oss.... men inte pratat.. hon har sagt o skrivit att hon tycker mkt om mig som vän.. kallat mig söta saker och gett mig tillbaka men på sina villkor..... gett gillande tillbaka liksom... verkat njuta av hur jag känner... och släppt in mig mer som vän.....
Tränar för henne några gånger i veckan ibland...
senaste året har det blivit mer o mer jobbigt för jag har berättat mer... hon har pratat om det med mig och jag har k änt mer svartsjuka än innan och längtar och drömmer konstant.. men samtidigt är hon den mest värdefulla vännen och vill absolut inte bryta + klarar det nog inte heller.. en gemensam vän säger att hon tycker abolut inte det heller... hon är min lycka och jag faller ju bara för dessa iaf....
´+ ja en av de viktigaste personerna i mitt liv, klart jag inte vill vara utan henne...
Hon är alltid där och lyssnar när hon hinner om allt i mitt liv (enda problemet är ju det mellan mig och henne som är så stort i mig med.. att prata om det..).....
hon är inte gayvänlig alls men säger hon ser mig som en människa/person och tycker mkt om mig som vän och som den jag är.. men förstår inte helt det andra men antar det är som att falla för motsatt kön...
hon har inte känt gaypersoner nära innan o nu när hon släpper in en händer det gayrädda oroar sig för, de blir kära i dem.......
senaste tiden har det blivit jobbigare o jobbigar..vi har pratat och skrivit mer o har "krisat" i vänskapen.. den "läker" nu.... men det här är nog den mest komplicerade vänskap både hon och jag haft.... men allt jag dragit henne igenom.. 10 sidors långa mail osv....paniksaknad osv... tror att hon måste tycka enormt mkt om mig som vän för att inte lämna mig.. och säkert njuta av det goda av mina känslro men de andra.. svartsjukan, känslan av att någon man inte älskar älskar en.. börjar bli stora och det blir problem........
hennes man är arg på mig.. ser mig som ett hot och jag fattar inte varför..... bara hon kan ju göra mig till det....
ja.... jobbig sits för jag älskar henne verkligen.... som vän med.. men inser tom att hade hon plötsligt varit bi så hade hon inte varit bra för mig heller.... ingen direkt "harmonisk" och lugn person....
men jag önskar jag var en "speciell" vän.. att hon kunnat vara liiiite nyfiken iaf........ o testa lite....
har aldrig en kysst någon jag vart intresserad av... vill känna hur det känns....... pirret i kroppen..
hon är så vacker och underbar.... så läcker!!!!!!!
sen är hon vacker som person som finns kvar för mig efter alla turer....... ingen annan har vetat jag älskat dem förut och alla har försvunnit men hon finns kvar vilket är både jobbigt och underbart......
trots va hon tycker om gay så har hon någonstans accepterat det här även om hon ibland säger attjag måste sluta älska henne för att vara hennes vän..... men säger det går ju inte o hon finns kvar o efter en sådan "svacka" vill hon att vi ska glömma det som hänt och fortsätta vår vänskap.....
ville bara skriva av mig lite och kanske känner någon igen sig lite?
någon gång kanske jag blir kär i någon sådan här som är en av de tjejer som på nätet skriver de är nyfikna, vem vet...........
ska satsa på barn och familj istället................ med en gaykille..... delad vårdnad... men tänker jämt på henne... hon är den viktigaste människan i mitt liv.... som en kraft som styr mig och får mig att leva vidare... både gott och ont... och så underbar och vacker *suck*
