Hemma med två barn, bara jobbigt?

Det där sammanfattar rätt bra min bild av hur det kommer att vara... skönt att höra att det kan stämma med verkligheten också!

Intressant tråd att läsa. Jag har precis fått mitt andra barn. Min son är snart 2,5 år. Jag har hela tiden planerat att ha sonen kvar på dagis men har under den senaste veckan börjat tveka av flera anledningar.
Det har gått så bra här hemma att jag tror att han inte längtar till dagis utan mår bättre hemma hos mig och lillasyster. jobbigt tycker jag inte alls att det är. Det känns jättehärligt att mysa hela dagarna utan att behöva passa tider och jag tycker att det verkar jobbigt att han ska dra hem en massa sjukdomar till mig och lillasyster, allt från influensa till kräksjukan och en massa förkylningar. Vet bara hur ofta han var sjuk under förra året. Kompisar kommer han att få träffa ändå ibland. Än så länge har han inte så stort behov av det ändå utan leker mest och bäst själv. Han älskar visserligen dagis men han älskar ju att vara hemma och greja och mår nog minst lika bra av det. Vi behöver dessutom inte ha kvar platsen utan ska byta dagis ändå till nästa sommar pga. flytt.

Visst kan det vara bra att vara på dagis och visst kan det vara så att många barn "måste" det men jag tycker det är konstigt att vi i Sverige på mindre än 10 år har gått från en norm där alla är hemma när syskonen kommer till att man "ska" ha barnen på dagis. Många barn är det ju som har varit hemma när de fått syskon och mår hur bra som helst, har samma utveckling som andra barn och har fått lika mycket stimulans. Det är ju faktiskt inget konstigt att ha sina andra barn hemma när de får ett syskon!! Så stå på er alla ni som vill vara hemma med barnen när syskonen kommer. Det är underbart och en tid som inte kommer tillbaka.

nej det har jag inte sagt.. läs ordentligt, jag skriver att olika familjesituationer kräver olika lösningar.. och att JAG T.EX har ett väldigt aktivt barn som kräver mkt stimulans som jag inte kan ge just nu..
VÅRAN familjesituation kräver hjäöp utifrån just nu trots att vi har stort kontaktnät vi också.. Vill inte gå in i detalj på hur vår situation ser ut.. det är ytterst privat och jag tänker inte redogöra för den..

Har bara läst sporadiskt i tråden. Men vill bara säga till TS att du gör helt rätt. Detta är en tid som aldrig kommer igen i era barns liv. Ta vara på den, njut av den och strunta i andras negativa kommentarer.

Har en anhörig som va i precis samma situatin för ett tag sen. Oj, vad många utomstående som hade åsikter om hennes familjs val att ha båda barnen hemma.
Ert stora barn kommer inte missa ett dugg bara för du väljer att va hemma med honom.

bara lilla jag skrev 2009-09-10 09:09:32 följande:

Jag är ledsen om du tagit det som ett påhopp, men om du läser mitt inlägg så skriver jag att jag inte kritiserar din familjs val. Du behöver självklart inte heller redogöra för er situation!

Vad jag reagerar på är din jämförelse att "Min son är det full fart på så för han passar det jättebra med att vara hemifrån 15h i veckan.. Men andra barn kanske tycker att det är jättejobbigt och är väldigt hemkära :)" Hur ska jag tolka det annat än att du menar att min son tillhör de "andra barnen"? Jag förstår att du kanske inte menade det så, men är det inte bra att få veta hur du kan uppfattas? Om du kan känna dig påhoppad (trots att jag tydligt skriver att det inte är min avsikt att kritisera) så är det väl inte konstigt att jag kan känna likadant? Jag tycker det är tröttsamt att vår son ska stämplas som annorlunda/passiv/tillbakadragen bara för att han trivs hemma. Trivs inte de flesta barn tillsammans med sin familj?

nej absolut inte, det finns hur många olika sorters barn som helst och det förstår du nog också att jag kan inte ta upp alla. Så jag tog min son som ett exempel och ett barn som är hemkär och kanske inte alls vill vara på dagis.. två stereotyper.. sen vad ditt barn är för slags barn vet inte jag.. som sagt alla barn är olika och huvudasaken är att barnen mår bra

Jag har mött många barn som din son i olika barngrupper och blir glad av (enligt mig) ert sunda resonemang. Många föräldrar resonerar tvärtom, vilket inte alltid är fel det heller. Vissa barn (och föräldrar) mår bäst av att själva planera sin dag/vecka, välja "egna" aktiviteter och ha "flexibla scheman" med vissa fasta rutinen under dagen. Vissa barn (och föräldrar) mår bäst av ett sedan länge lagt schema med fasta rutiner och aktiviteter så de vet vad som kommer och förväntas av dem så de kan förbereda sig. Ett sådant strikt dagsshema kan kanske vara knepigt att erbjuda hemma med ett spädbarnsyskon som inte bryr sig om några fasta rutiner eller om det är dag eller natt.
Jag skriver som jag gjort innan; alla har olika behov men jag hoppas att de som vill vara hemma med sina barn och har förutsättningar för det är det. Jag skulle vilja öka många föräldrars självförtroende för att ta hand om sina barn själva så att kommentarer om att en 1½-åring inte kan stimuleras hemma och att barnen måste gå på förskolan för att "alla andra" gör det dör ut.

Nu fäller jag en stilla tår av lycka över att läsa detta vackra budskap. Tack för din insiktsfulla bild av tillvaron.

lilla inna skrev 2009-09-09 23:24:32 följande:

Håller med dig helt och fullt! Kunde inte skrivit det bättre själv

Lennia! Du är klok du.
Är så roligt att höra att du som förskollärare har denna inställning. Har fått en hel del påhopp från andra i din yrkeskategori i andra trådar för att jag ej nyttjar dagis. Så roligt att få höra din inställning, "trots" ditt yrke!

Ja, tack Lennia för kloka synpunkter! Det är just den typen av nyanserade tankar jag saknar - det känns som att allt jämt blir så svart eller vitt. Bara för att vi valt att inte ha sonen på dagis just nu, betyder det inte att vi tycker att dagis är dåligt!

Det är dessutom extra skönt att läsa just idag, när jag för andra gången fått kommentarer från min chef om det hela. Hon ska själv få sitt andra barn strax före mig, men hennes äldre barn är året äldre än vårt och går redan på dagis. Jag har redan fått frågan om inte sonen skulle ha roligare på dagis plus en massa "skräckhistorier" om hur jobbigt det är att skola in sent, plus att en pojke på hennes barns dagis började först som treåring och var jättesent utvecklad språkligt. Idag fick jag den upprörda frågan "vet du verkligen vad du ger dig in på, på allvar, vet du verkligen det?" och kände mig minst sagt idiotförklarad. Till saken hör väl att jag knappast är känd för att fatta ogenomtänkta beslut, utan snarare vrider och vänder på allt en gång extra.

Lite OT, men jag känner mig så himla trött på detta eviga ifrågasättande - särskilt som jag själv aldrig ifrågasätter andras beslut och dessutom försöker vara tydlig med att mitt beslut att ha sonen hemma INTE innebär att jag tycker att alla andra ska göra samma sak. Men som sagt, det är känsliga ämnen uppenbarligen. Trots att det egentligen inte borde vara det, för det är ju så enkelt som du säger - olika val passar olika familjer.

Stå på dig TS! Vi ska göra likadant, vår son kommer att vara 2 år när han får syskon och han ska få vara hemma

Vi tackade nej till den plats vår flicka hade när lillasyster föddes för ett år sedan. Då var stora ett år och tio månader. Jag har inte ångrat det en sekund, trots vissa jobbigare dagar. Men överlag var det jätteskönt att ta dagen som den kom, inte stressa, lära känna varandra osv. Nu först har stora börjat dagis 20 h per vecka, hon är nästan tre och personalen har bara gott att säga: hon är talför, positiv, leker bra m.m. Inte på något sätt några "sviter" av att bara vara hemma, snarare tvärtom.
Visst kan man känna en slags panik i början av att försöka hantera båda men allt blir en vana, precis som allt som kändes omöjligt med första barnet blev en vana. Under amningarna läste jag högt eller satte på skiva till stora, under lillasysters sovtimmar gick vi ut i parken och då fick stora mig för sig själv på ett annat sätt.
Dessutom var det inte sjuka en enda gång under hela året. Nu när stora började dagis kom sjukdomen direkt, och lillasyter smittades direkt. Tänk om hon då varit spädbarn?

Strunta i kommentarer och landa med dina båda barn om det känns bäst! Allt går så fort, tids nog är det grupper och tider att passa. Och visst kan du stimulera själv, tycker dessutom att det är en myt med dessa ständiga stimuleringsargument. Som om våra barn nästan från födseln skulle behöva ett tempo omkring sig och intryck som vi vuxna knappt orkar med. Tala, sjung, lek - det räcker långt!

Jag har inte läst tråden men svarar utifrån mina egna erfarenheter. Min dotter var 20 månader när lillasyster kom. De första månaderna var det ganska lätt eftersom lillasyster sov i stort sett dygnet runt. Men när hon väl "vaknade till liv" var storasyster ganska dum mot henne och slog henne osv. För mig var det jobbigt, min minsta var ju fortfarande liten och fick växa upp snabbt. Jag behöll storasyster på förskola och hon gick 15 timmar i veckan, något hon verkligen behövde. Nu har det äntligen lättat, tack och lov, storasyster är snart 3,5 och lillasyster snart 2! Det har varit oerhört intensivt men man klarar det mesta men några fler barn blir här definitivt inte!

Tack för att det finns fler som vill ha båda barnen hemma. Har en pojke på 1 år 8 mån och en på 8 veckor och stortrivs med att vara hemma med båda. Blir dock ifrågasatt då och då men är säker på att detta är bäst för oss. Ser det som en lyx att få vara med båda mina barn

En glad tjej skrev 2009-09-24 07:17:34 följande:

Ja man får vara beredd på att det säkert kan bli jobbiga perioder också! Men gick storasyster på förskola redan innan bebisen kom? Jag tycker det är lite skillnad på om de gått innan eller inte. För ett dagisvant barn är säkert dagis som en trygg punkt när allt är i förändring hemma, men att skola in precis i samband med syskon tycker jag inte känns lika bra. Tack för din input, även om vi kommer att försöka ha båda barnen hemma iaf

Ja så känner vi också - det är så skönt att få ta dagen som den kommer och det är sällan i livet man har möjlighet att ha det så.

När det gäller stimuleringen så tror jag risken idag är större att man överstimulerar än understimulerar. Med utbrändhet i bagaget är jag lite extra uppmärksam på sånt och vill hitta en bra balans för hela familjen. Just nu tror jag inte dagis skulle bidra till det, men säkert längre fram.

Ja en lyx är det verkligen! Så upplever jag det iaf att vara hemma med sonen halva veckorna nu, och förhoppningsvis känns det lika bra (om än annorlunda) med två. Det är tråkigt att man ska bli så ifrågasatt bara. Härom dagen när jag pratade med en mamma i lekparken (första gången vi sågs) och hon frågade om dagis så berättade jag hur vi tänkt och första frågan var genast "tror du inte det blir jobbigt?!" Själv skulle jag aldrig börja ifrågasätta andras val, och särskilt inte folk jag inte känner. Jag har slutat tala om våra planer om ingen frågar, men svara på direkta frågor för samtidigt vill jag ju inte att det ska vara något man måste "smyga med".

Ok, vissa dagar är man kanske lite trött, men jag har ändå aldrig någonsin tänkt tanken att det skulle varit bättre om Elvis varit på förskolan 15 timmar i veckan. Då skulle vi ju dessutom behöva stressa upp och iväg för att komma i tid osv. Tror inte jag skulle varit mycket piggare av det... Nä. Vi har det kanonbra hemma. Går till Öppna Förskolan och träffar barn på andra sätt - släktingar och vänner räcker så fint för såna här småttingar. Det är dessutom kul att vara föräldraledig!

Tycker du gör helt rätt Numminen! Ni verkar ju ha tänkt igenom ert beslut väldigt omsorgsfullt.

skönt o se att det finns några i tråden som kan ta hand om sina egna barn. det man kan säga om någon frågar om inte storasyskonet ska börja på dagis snart är just "nää jag kan ta hand om mina barn själv och behöver inte barnvakt"