Jag är livrädd för döden, för att dö, vad ska jag göra?

jag tror att kroppen och själen dör tillsammans, för själen är samma som kroppen, inte nån genomskinlig grej som kan förflytta sej.
Att man precis som en djup sömn inte drömmer eller känner eller vet något, helt svart. och att man sen vaknar och det känns som om man svit typ 5 min fast man varit borta läääänge (hur länge de nu tar innan Gud rensat jorden från ondska och återskapat den till det paradis den en gång var och den var menad att vara)

Jag vill leva så länge som möjligt. I alla fall så länge mina barn finns. Jag gråter bara jag tänker på att jag skall skiljas från dem - fy fanken.

Att man har blivit äldre är ju heller ingen hjälp tycker jag. Jag vill vara med mina barn och andra jag gillar...

För mig låter detta helt ofattbart.
Överlämna sig villigt när döden kommer?
Att tycka det är okej?

Jag vill itne vara elak eller taskig men det låter verkligen jättemärkligt. Såvida men inte är 70 bast eller så. Har du barn?

Nu har jag försökt i några dagar o inte tänka alls på detta och det känns mycket bättre.. ....
men alla skall dö o det går inte o undvika.. får försöka o tänka om lite ... :)

Anonym (en till) skrev 2009-08-23 19:00:36 följande:

Nej jag är inte 70 och ja jag har barn.
Det har ingenting med ålder att göra och jag vill naturligtvis inte dö från mina barn. Jag skulle kunna försöka förklara men jag märker att hur jag än försöker förklara så skulle det föda nya frågor. Och det skulle ju ta en himla massa tid.

Vi skall ju alla dö nån gång, men, jag tror inte på någon död så därför är jag inte rädd. Man skulle kunna säga som så, att när vi föds så går vi in genom en dörr till livet på jorden och när vi dör går vi ut genom den dörren tillbaka.

Det finns en bok som heter Älska livet som det är av Byron Katie. Om man läser den och förstår den så förstår man också varför man inte behöver vara rädd för döden. Det finns en hel uppsjö av andliga böcker att läsa och någonstans måste man börja. Den boken är i och för sig inte direkt andlig men det har ändå ett andligt budskap.

På tv 2 har de flera ggr visat en film som heter Ambres. Det är en väldigt fin berättelse om en ande som talar från andra sidan genom en man som heter Sture Johansson. Öppna sinnet och se den några gånger och försök ta in vad han säger.
Det kan hjälpa en bit på vägen bort från rädslan.
Jag vill inte omvända någon här bara tipsa på vad man kan göra för att slippa vara så rädd helt i onödan.

Anonym (en till) skrev 2009-08-23 19:00:36 följande:

Vadå 70? Är man "konsumerad"? Min pappa är 70 och är ute och lägger om taket, bygger om rum, fixar i trädgården och är hur pigg som helst. Han skulle verkligen inte "villigt" ge sig åt döden bara för att han är 70.

"Villigt dö" skulle nog däremot min farmor som är 93 år gammal och bara har krämpor och inte orkar mer. Men "villigt" det ger man sig nog först när kroppen inte orkar mer -inte för att man har en viss ålder.

Döden är det enda i livet som vi vet är oundvikligt. När dödens ängel tar dig till nästa värld är det ingen som vet när eller hur det sker. Det enda vi vet är ATT det sker. Man kan hantera det på två sätt 1. Vara livrädd hela livet. 2. Acceptera faktum och leva för idag.

Javisst stämmer ju det ganska bra, men faktum är ju att många är rädda och rädsla är ju något som alla bär på i någon form och man behöver ju något sätt att komma ur rädslan.
Det är som att säga, var inte orolig du för att ditt barn är så allvarligt sjuk, sjuka kan vi ju alla bli men ingen vet när eller hur. Kan hanteras på två sätt 1. var orolig hela tiden eller 2. acceptera faktum och lev för denna dag. Vem klarar det? Inte många skulle jag tro.
Rädslan springer inte iväg bara genom lite sunt förnuft. Det behövs mer för att skapa trygghet kring ämnet liv och död.
Jag uttryckte mig kanske lite underligt genom att skriva att jag överlämnar mig villigt. Det kanske låter som om jag vill dö men så är det naturligtvis inte. Det är snarare ett accepterande av att inte kunna styra allt och det skapar en frid inom en att förstå det.

Jag tror stenhårt att man kan acceptera vissa saker och leva för idag. Tex. varje gång man sätter sig i en bil vet man ju att man KAN dö. Man kan fara rätt in i en buss eller långtradare så är det kört, men tänker man istället "När det sker så sker det." så kommer man över den här rädslan, och det gör många av oss varje dag.

Jag tror samma sak

Anonym (Lilla jag) skrev 2009-08-21 18:29:33 följande:

Döden kan som sagt hända när som helst. Ibland kan man nästan tom. se när någons liv tas, som tex. i den här videon jag fick ifrån ett fotbollsfans.





Denna 24åring sörjs visst världen över.

OJ! Tycker du att du tillfärde tråden något med denna video? Länkar en film där de visar en alldeles för ung kille som dör, till ett gäng dödsrädda människor i denna tråd!?

Jag ville bara påpeka att man aldrig vet när något sådant händer. Det kan hända vem som hellst men det innebär inte att man ska sluta leva bara för det.

Ok för det första, något fel och onödigt att posta i den här tråden va. För det andra, Fehér dog i Januari -04 så det är knappast en aktuell händelse du länkar till.

Jag tror inte på ett liv efter döden, därför försöker jag leva den tid jag är här så bra jag kan. Jag funderar inte så ofta på döden men har någon gång kommit att tänka på att jag redan haft ett bättre liv än många andra på den här planeten. Såklart vill jag leva så länge som möjligt och se mina barn växa upp (och kanske få barnbarn).

Slutligen så är det ju så att man måste gå ut ur biografen innan filmen är slut och sånt är alltid trist

Hej. Jag tror att du ska ta ett rejält snack med Jesus Kristus. Om du bara pratar med o tilltalar honom. Han hör dej hela tiden; han vet till och med vad du tänker. Säg till honom att du behöver hjälp. Du behöver inte konstla på något sätt, bara var dej själv. Han känner dej utan o innan. Han längtar efter dej o han älskar dej. Han har svar på alla frågor. Peter

Hej!

Jag oroar mig också för döden. Jag tror att själen lever vidare och att vi är här av någon anledning för att utvecklas på något sätt även om jag inte vet hur. Men jag kan ha fel för döden kanske är det definitiva slutet och om det är så tycker jag att jag lika gärna kunde ta livet av mig nu på en gång så slipper jag all oro och ev lidande.
Jag lever i hopp om att det är det bästa och att livet förhoppningsvis gör mig lyckligare i framtiden.
Vi ska ju alla dö men pratar så lite om det.........

JAY ER FRA POLEN A JAY HA SAMME PROBLEM IKKEN I MI FAMILJ HA DOTT ALE JAY ER SO RÄD AT JAY KAND FO A HJARTATACK

JAY KAN IKKEN SVENSK SO BRÅ. NJE SAWSJCE ALE JESTEM POPOLSE