Pappagris

Att barn på det sättet favoreiserar ena föräldern är normalt i den åldern. Har inget att göra med att den föräldern är mera älskad utan bara på att barnet knyter hårdare an till en förälder under en period. Trösta dig med det och ta det inte personligt! Det kommer dessutom att svänga till din fördel, det kommer att svänga många gånger under åren som följer så ta det lugnt!

Tack det kändes skönt o höra! Behöver lite pepp...

Jadu. Här är det "bappa" för hela slanten. Min sambo har varit hemma sedan i januari och vår yngsta tjej som är 14 mån förföljer honom runt i huset och sliter i hans byxor och vill upp och storgråter om han går genom rummet utan att ta notis om henne os osv. Om jag tar upp henne när hon gråter så vänder hon sig om och letar med blicken efter honom och sedan så typ "kastar" hon sig över till honom.När han går ut , t ex i garaget så kommer hon gåendes efter ett tag och bara "bappa?" och sen när hon får syn på honom så bara "bapppaaaa" (typ lättad/nöjd). Så länge han är hemma så är jag värd noll, men om han inte finns i huset så tyr hon sig såklart till mig.

Det går över, jag lovar, men det är klart att det känns i mammahjärtat. Kanske kan du och sonen sticka iväg på tu man hand och göra ngt, typ gå till lekparken etc. Jag brukar ta med mig bara ett av mina barn när jag gör ärenden osv så man får lite ensamtid med dem. I somras var jag själv hemma med den lilla i 4 dagar när resten av familjen var i stugan och då hade vi hur mysigt som helst - så jag VET innerst inne att hon gillar mig men råkar föredra sin "bappa" just nu i livet.

Hej! Jag har exat likadant problem! Min dotter fyller snart två år och är en riktig pappagris! Det värsta är att jag får inte trösta henne. Och min sambo tycker bara synd om henne och tröstar henne fast den att jag har sagt att låta bli. (tex när hon gör något dumt och jag säger nej) Jag känner mig verkligen skit dåligt som mamma, Varför kan jag inte bara så hålla i henne när hon är ledsen? Har sån ångest över det här. Trodde att jag var den ända.