Låter era tonåringar också alltid sura????

Hormonerna sprudlar, frigörelsen är överhängande och känslorna är svåra att hantera....

Mina tre har betett sig helt olika, naturligtvis beroende på respektive personlighet men mellanpojken satt jag mig ner och tog ett snack med, han var ungefär som din. Det visade sig att han gick så mycket i egna tankar att han inte var medveten om hur han betedde sig, när jag tog upp det blev han rent av ledsen och så enkelt var det problemet avhjälpt hemma hos oss....

Bäst är nog att prata med honom - att betona att du tycker om honom men inte hans beteende, jämför för allt i världen inte med systern - det finns ingen anledning att skapa en konflikt där liksom. Lycka till!

Absolut känner jag igen den sura attityden!! Jag har två killar som är 14 och 16 år. Ibland när man frågar något och inte uppfattar deras mumlande blir de jätteirriterade och svarar otrevligt!

Jag har påtalat att jag inte accepterar att de svara på det viset och då förstår och lyssnar de. Men det är nog bara så att de lever i sin egen lilla sfär och när man kommer och frågar och undrar i all vänlighet uppfattar de det som ett intrång och som tjat. Jag är helt övertygad om att det kommer gå över så småningom men skönt att läsa om att andra upplever samma sak

Jag blev nästan irriterad dom dagarna som jag & mamma var sams. VAFAN nu då, liksom.

Jag har tre grabbar, två i puberteten och de låter antingen som om jag har kränkt dem eller som om de har vunnit på lotteri. De är extremt lyckliga eller svårt deprimerade. Eller så är de förlamade. Helt jävla slut.

De är väldigt gulliga. Men det är något som händer i skallen på tonåringar. De är liksom inte som riktiga människor. Mellangrabben har just börjat gymnasiet och han är så snäll och så mysig, men ibland bara funkar det inte i skallen på honom. Om småbarnsåren kännetecknades av att man behövde kunna vara utan sömn så kännetecknas tonåren av att man måste ha humor.

Men visst. Det är extremt drygt ibland.

- Du luktar svett.

- Ja? Vet jag väl.

- Du sitter bredvid mig och luktar jättemycket svett, skulle du kunna duscha?

- Vad då, ska väl du inte bestämma?

- Nej, men jag skulle uppskatta om du inte satt här och luktade svett.

- Får jag inte sitta här? Jag bor väl här också.

Jag var också sådär mot min mamma när jag var runt 14-18 år.. Det är helt naturligt.. Det ingår i tonåren på nåt sätt.. Men alla är inte lika..

Min grabb som är 15 är oftast trevlig ...om ingen kompis är i närheten..Tjejen som är snart 12 är däremot ibland för j..lig i talet..Men där kan vara hormone som sprutar runt i kroppen..men hur mycket ska man tycka är okej att ta som förälder???

Min dotter mumlar sina svar och jag ber henne upprepa och då blir hon sur och snäsig. Jag undrar om jag börjathöra dåligt eller har hon börjat mummla? Ingen anna mummlar osm hon, kanske har min hörsel programmerat om sig så att jag inte skall höra det hon säger?? LOL. Ibland är det bra, när hon behöver mig, då hör jag allt hon säger!!!!!. I telefonen - forget it- då hör jag ingenting!
Hon är rätt snäsig just nu, jag antar att det är åldern men det är jobbigt, så är hon så där kvittrande underbar med sina kompisar.

Sonen är 16 år. I vissa perioder så låter han sur så fort han öppnar munnen. När han är i de perioderna (som jag inte vet om de beror på nåt annat än hormoner) så vet jag att det är nåt skit på gång om han låter trevlig. Då har han ofta planerat att göra nåt "skit" och försöker "smöra lite" för mig

Jo, visst är det så....En riktig berg o dalbana, kan det vara då hormoner hoppar runt i tonåren. Har en 17 årig dotter hemma, som var exakt så för ett tag sedan. Mummlade, blev sur då man fråga om, snäste etc etc.... Men sen helt plötsligt, kändes som över en natt, slog det bara om....... Så det BLIR bättre, är en fas som "dom" måste igenom, testa gränser, etc etc.

Har själv en 14årig son som kan vara så j*vla sur och tråkig i bland. Något som jag tycker fungerar är att prata om det. Dock inte i stundens hetta utan när det goda humöret har kommit tillbaka för det brukar det ju tillslut göra. Jag brukar dra upp det när min son minst anar det och fråga rent ut varför han t.ex var så arg dagen innan. Oftast får jag en ursäkt direkt, jag tror inte de medvetet vill vara taskiga. Jag tycker att det är viktigt när man skall pata med ett barn att man gör det ensamt och inte två föräldrar mot en.

Självklart finns det gränser, du skall inte acceptera att någon i familjen beter sig illa mot dig. Det är dock nog viktigt att välja sina bråk. Det händer ju så mycket i deras kroppar och huvuden i den åldern.

Lycka till!
JK

Vår tjej som i dec blir 15 har svår pms och går inte att tilltala då i månaden. Annars är humöret upp och ner men det går att hantera då. Själv har jag pms och det är inte roligt när vi har det samtidigt...

Sonen är nu 18 år och har under de senaste månaderna förvandlats till en väldigt glad, social och härlig kille. Känner igen allt ni skriver- förmodligen helt normalt, vi har också haft det så under flera år.
Det enda tips jag har, är att berömma det som är bra och funkar- ibland fastnar man själv i den negativa spiralen!