Hjälp, vi kan inte ha det så här!

Vi har varit tillsammans i drygt 10 år, men de senaste åren har bråken eskalerat. Varje gång vi blir osams drar min sambo det till sin spets. Även inför vårt barn. Han ska nedvärdera mig totalt. Gapar om att jag är totalt värdelös, ett psykfall, hora, lesbisk (för att jag blivit bjuden på tjejmiddag och tidigare frågat om det var OK att jag gick på den vilket han sagt var OK). Han gapar också om hur knäpp min familj är, att jag är frigid, att det inte är konstigt att mitt ex var otrogen etc. Nu senast försökta jag stoppa honom genom att säga att vi måste vara respektfulla mot varandra inför vårt barn, men då gapade han bara ännu mer om att han inte har någon respekt för mig över huvudtaget eftersom jag är så osäker på mig själv och alltid varit etc.

Det följer alltid samma mönster, dvs, dagen efter har det lugnat ner sig. Varje gång tänker jag att det måste få ett slut att vi inte kan leva ihop när det är så här, men så lugnar det ner sig till nästa gång. Jag känner alltid stor skuld för det som har hänt och att vårt barn har behövt vara med om detta. Enligt sambon är det också mitt fel att det har hänt att det är jag som har skapat situationen. Det är jag som har gjort honom upprörd.

Sambon vill inte att vi separerar. När vårt barn var bebis hotade sambon med att om vi separerade så skulle han aldrig mer ha kontakt med vårt barn och att det helt och hållet var mitt fel om vårt barn fick växa upp utan pappa. Nu när vårt barn blivit äldre har han ändrat strategi och hävdar att han i sådana fall skall ha vårt barn på halvtid, vilket han så klart har laglig rätt till.
Under 1½ år har jag nu funderat på om vi bör separera eller ej, men jag kommer aldrig fram till något svar. Det värsta jag kan tänka mig är att vara ifrån vårt barn på halvtid och det är det som stoppar mig. Snälla ge mig råd för detta tar så mycket energi och jag vill inte att vårt barn ska behöva ha det så här.