Jag har varit hemma med vår dotter större delen av hennes nu 6-åriga liv. Jag har pluggat någon enstaka termin, men har inte tagit lån, utan endast bidragsdelen och det är ju bara ett par tusenlappar i månaden. Jag har dessutom haft den lägsta nivån för vårdbidrag (sjuk dotter, har sökt om nu) och maken har jobbat (och jobbar ännu). Han har inte en hög lön alls, men tjänar rätt okej då.
Vi bor trots det i en lägenhet på 95kvm, 3 rok, i centrala delarna av staden vi bor i, kör en fin och relativt ny familjebil (det enda vi har ett litet lån på), har 2 katter och en hund samt sparar en slant varje månad.
Vi har lärt oss att leva efter våra tillgångar och visst, vi kan inte åka utomlands fler gånger om året (vi vill ändå inte åka utomlands), äta på restaurang varje dag osv osv. Vi kan dock unna oss saker ibland och vi kan betala räkningarna varje månad. Vi har inte en massa pengar över varje månad, men vi klarar oss och känner att vi har det bra.