40+ och lyckats med ivf? Hur många försök krävdes innan ni lyckades?
40+ och lyckats med ivf? Hur många försök krävdes innan ni lyckades?
40+ och lyckats med ivf? Hur många försök krävdes innan ni lyckades?
puff!
Tyvärr har jag inte lyckats än - så du kanske inte vill ha mitt inlägg.
Jag är också 40+ och hoppas fortfarande på att lyckas mha IVF/ICSI. Ett antal försök är genomförda och tillslut måste "rätt" ägg hittas som passar ihop med rätt spermie och i sin tur är det som är rätt och fäster i min kropp.
Hoppas det blir rätt träff för er snart! Får jag fråga vilken klinik du går på och vad de säger om framtida försök och chanser?
Så tyst...
Jag skickade ett privat meddelande till dig kalimero.
nykomlingen - min inbox lyser tom...
Konstigt..., jag kunde se i min att det var skickat igår kväll. Nu har jag skickat det igen. Hoppas att det fungerar
Jag undrar också. Själv blev jag gravid på första ivf-försöket men fick mf. Har gjort två försök till men inget plus.
Vet en som var 44 och plussade på 4e ivfet.
Vilka erfarenheter har ni andra?
Jag (42 år) har gjort tre försök och blivit gravid och fått missfall alla tre gångerna.
Både kliniken och min hemortsläkare är positiva och tror att det till slut skall gå vägen och det är anledningen till att jag och min man nu gör ännu ett försök.
Detta blir vårt sista färskförsök. Fungerar det inte så kommer vi att prova äggdonation i Åbo.
Hej Lerkorg, dig känner jag sen innan! Hoppas på ert försök nu.
Vilken klinik går du hos, minns ej. Vad säger era läkare?
Undrar samma sak för dig Sissela?
Vet du vilken klinik det var för hon som var hela 44? I Sverige har många just 42 som den magiska gränsen, men det måste ändå vara väldigt individuellt? Man blir väl inte helt förbrukad bara för att en siffra vänds även om vi alla är medvetna om att chanserna är små. På min klinik vet jag att flera blivit avvisade för att sedan lyckas när de gått vidare till en annan klinik. Jag går på Sophiahemmet. Sneglar nu på Danmark, där är gränsen 45 år.
Hej Kalimero,
ja, jag hoppas också. Fast kanske inte så mycket den här gången, vågar liksom inte... I vårt fall är det nog snarare läkarna som är mer optimistiska än vad jag är. De menar att det bara tar lite tid men att det nog skall fungera till slut. Vi går i Falun. Maken och jag har dubbla problem, dels min ålder och så har maken få spermier. Fast det senare känns inte läkarvetenskapen vid att det skall utgöra något problem. Och åldern har de inte sagt mer om än just det där att det kan ta extra tid. Så summa summarum tycks vara att vi inte har några direkta problem. Annat än att det de facto inte blir något barn.
Själv brottas jag med tankar på att äggen kanske ändå är defekta (eller vad nu rätt ord för det kan vara) eftersom jag inte får behålla graviditeterna. Men jag måste naturligtvis böja mig för dem som säger sig veta mer om den saken än vad jag själv gör. Dock har jag fått bättre och bättre resultat trots att jag har blivit äldre under processens gång. De har sänkt dosen hela tiden och ändå fått ut fler och fler ägg.
I Falun får är gränsen 43 år. Fast jag har fått uppfattningen om att den gränsen inte står skriven i sten utan att det går bra att göra ytterligare försök även efter 43 om bedömningen görs att det finns chans att lyckas.
Vad jag förstår så säger "Take-baby-home"-raten att det i genomsnitt tar fyra försök att lyckas.
Och om det är snittet så tycker jag att det ligger något i vad de säger -- att det bara tar lite extra tid och fler försök när man har passerat fyrtio.
Vi startar under veckan nu.
Blir intressant att se hur försöket utfaller nu när jag har en tvåa bakom den förtretliga fyran.
Nej man vågar inte riktigt hoppas längre, fallet blir hårdare för vart misslyckande.
Vi har också manlig faktor + min ålder. Nu vet jag dessutom inte om vi kommer fortsätta tillsammas efter kris i samma veva som misslyckat försök.
Jag fyllde 42 förra veckan, dagen innan min officiella testdag och samtal med läkaren. Känns som en röd lampa slår på vid 42 per automatik hos min klinik.
Om nu take-baby-home-rate är 4 försök kanske man ska plussa på lite om manlig faktor även är ett problem? Enligt min klinik fanns ingen skillnad vid ICSI eller vanligt ivf, men när jag sökt runt har jag sett det är några procents sämre siffror. Och de vet inte med säkerthet hur de spermier ser ut inuti även om de är handplockade. Precis lika lite som de vet hur äggen ser ut mer än till ytan.
De har i Danmark ett sk spindelmicroskop där de kan se mer detaljerat in i ägget, dilemmat är då bara om man får få ägg att det ändå inte finns några att välja på. Jag har fått mellan 1-5 ägg och som mest 2 fint befruktade och insatta. Hur mycket det beror på hanteringen vid ICSI eller ej vet jag inte. Därför vore det intressant at se om det blir någon skillnad om man gör försök med donerad sperma. Men det är ett svårt beslut att ta. Blir jag singel nu har jag ändå inget val utan kommer förmodligen göra just så.
Jag blev gravid vid 3e återföringen (1 IVF + 2 FET). Vi lyckades dock helt på egen hand när jag var 38 men att få till syskon verkade helt omöjligt på naturlig väg... har problem med sköldkörteln (tror vi setts i någon annan tråd). Jag blir snart 41.