Mammor, varför klaga på papporna?
Är så trött på detta återkommande gnäll om "karlar som inte kan någonting". Får ofta höra det från mammor som varit hemma i flera år med sina 1 - flera barn, och där pappan inte tagit ut fler fp-dagar än de 10 st runt förlossningen.
Är det så himla konstigt då, att de faktiskt inte kan sina barns önskemål och rutiner, eller kanske inte alls känner sina barn lika väl som ni mammor gör? Varför kommer detta som en total överraskning? Det är klart att de inte kan när de aldrig fått vara ensamma med sina barn!? Det behövs träning, egen tid och praktik.
Får ofta intrycket att det är mammorna själva som velat ta hela föräldraledigheten själva, iaf har de inte tvingat sin sambo/man att ta något ansvar. Ofta hör man också argumenten om ekonomi - men i de flesta fall skulle nog familjen klara av att pappan var hemma 1-3 månader för att lära sig. Det handlar om vilja, och att inse att den här familjen helst ska leva ihop i 20 år till, och man ska orka hela vägen fram även när man sen börjat jobba igen.
Orkar inte tycka synd om alla martyr-mammor som målat in sig i ett hörn där bara de själva kan ta hand om barnet. Och sen klagar på att mannen inte gör det lika bra som dem. Surprise!? Skyll dig själv...
(Fast eg önskar jag att dessa mammor lite tidigare hade tänkt på sin egen mentala och fysiska hälsa, och vi kanske hade sluppit ett par kraschade äktenskap och betongväggar som helt oväntat dyker upp i folks liv...)