Fler som VILL ha alla barn hemma??

Ja jag vet men alla som har sina barn på dagis säger: Jag gör det som är bäst för mitt barn eller det är ju inget roligt att gå hemma med mamma...

Jag förstår dilemmat. Vi har under lång tid fått höra att dagis är så bra för våra barn så många tar detta för givet. Dock ska man vara medveten om att detta är en sanning med kraftig modifikation.

De undersökningar som används som stöd för att "bevisa" dagis förträfflighet är inte direkt rättvisande. Jag har läst en av de viktigaste som används i den svenska debatten (lånade på biblioteket) och det är rätt tydligt att de slutsatser som dras inte överensstämmer med det data som finns i undersökningen. Trots att man tydligt kan se att de småbarn som mår bäst är hemma med en engagerad förälder så sägs det att dagis är bäst. Dessutom lutar man sig mot undersökningar som visar att barn mår bättre på dagis än i problemhem (vilket jag inte betvivlar).

Reflektera över följande som du kan säga till nästa som säger att det är bäst med dagis för småbarn:

I USA finns det rekommendationer från federalt håll där maxgränser för gruppstorlekar ser helt annorlunda ut än i Sverige. Enligt deras gränser så får en småbarnsgrupp upp till två års ålder inte vara större än 6 barn och minst 2 vuxna för att det ska anses vara av god kvalitet. Större grupper än så inverkar menligt på barnen. Hur kan småbarnsgrupper i Sverige tillåtas att vara 14-18 barn på 3 vuxna? Detta anses uppenbarligen som skadligt för barnen i ett land som USA men inte i Sverige.

Sen kan man fundera på hur det påverkar ettåringar att befinna sig i en stressig miljö hela dagar. Man kan också fundera på varför arbetsmiljölagen inte ska gälla barnen på dagis.

Nej, jag anser att småbarn (upp till tre) tar skada av våra dagis med alldeles för stora grupper och alldeles för få vuxna. Barn under tre mår tveklöst bäst av att vara hemma med sina föräldrar eller i en liten enhet med bara några få barn (typ dagmamma). Efter tre så har de utvecklats så pass mycket så de klarar av större grupper och vidgade vyer.

Nu är det självklart ditt/ert beslut, men jag kan säga att jag är jävligt glad över att jag varit hemma med barnen och att de har fått vara hemma med mamma och pappa.

Hej!

Jag känner precis som dig. Har valt att ha barnen hemma då jag ändå varit mammaledig med syskon. Har fått tre barn med två år mellan varje och jag har varit hemmamamma under hela tiden. Inte förens nu har min äldsta (som fyller 5 i höst) börjat på dagis med 15 timmar/vecka. Treåringen känner jag mig inte redo att släppa iväg riktigt ännu.
Jag har också fått utstå mängder av jobbiga kommentarer.

Ja kommentarer är så jobbigt att få och det kan förstöra hela stämningen. Jag blir sådär att jag nästan inte vet vad jag ska säga om någon kläcker något som: Hur orkar du eller är det inte dags för dagis snart.

Det ÄR ett känsligt ämne.

Ja det är faktiskt känsligt. Jag har fått höra så mycket nu innan min son fick plats i förra veckan, att jag rent av kännt mig som en dålig mamma p g a att han inte gått på dagis, fått jämnåriga kompisar osv. Hans syskon är 3 och 1.
Nu säger personalen på öppna förskolan att min treåring också "behöver" dagis.
Jag tycker det känns jobbigt eftersom han är väldigt känslig. Han gråter förtvivlat om jag går till tvättstugan utan honom tex. Det är säkert bara en period, men jag vill nog vänta tills han är 4 iaf, dvs till nästa höst.

Är det fel av mig att tänka så?

Fröken Rosenknopp, jag känner att om ett annat barn i samma ålder kan mer än min flicka så är det för att hon har varit hemma med mig medan andra barnet gått på dagis.

Jo men det är ju självfallet att barn lär sig mer av vissa saker om de går på dagis. Men vad har det egentligen med saken att göra? Jag menar... det behöver ju inte vara någonting negativt. Ett barn som gått på dagis kanske lärt sig prata lite tidigare än ett barn som varit hemma (inte mina barn, de har varit tidiga i tal ändå så min åsikt är att det till mest del ligger hos oss föräldrar, iaf det språkliga). Ett barn som gått på dagis har kanske lättare att ta kontakt med jämnåriga barn i lekparken. Jag vet inte...

Men VAD exakt är det för någonting med dagis som är bra för barnen? Att de träffar andra barn? Att de lär sig vara ifrån sina föräldrar? Att de lär sig lyssna på andra vuxna? Vad??

För min snart 5-åring förstår jag dock att dagis ÄR bra, för han ska ju börja förskoleklass nästa höst.

Jag själv var 5 när jag började på dagis då min mamma var dagmamma. Jag har inte fått några men av det.

Det känns som om alla är för dagis för då växer dem upp fort eller att barn är sociala och ska utsättas för det i stor mängd...(Det kan ju bli överdos också..-min åsikt)

Eller somliga säger att skolgrupperna är stora och barn ska lära sig att ta för sig i livet och höras och därför är dagis bra..

Fröken Rosenknopp skrev 2009-10-06 16:05:31 följande:

Jag känner att om ett annat barn knuffar min dotter och tar hennes saker är det för att hon lärt sig det på förskolan. Har tom varit med om att föräldrar förklarat sina barns dåliga uppförande med att "de lär sig att ta för sig när de går på dagis" (som om det vore positivt att roffa åt sig).

Min äldsta har kunnat skriva sitt namn sen innan hon var 3, hon kan nu som 4-åring rita av sina leksaker, hon räknar utan problem till 29 (sen blir det svårare)... kan dessutom skriva alla siffror (och säga vad de heter) och ganska många bokstäver. Att hon fungerar bra med andra har jag redan skrivit. Vill inte på något sätt säga att inte förskolebarn lika gärna skulle kunna dessa saker. Men, just det faktum att hon varit hemma gör på inget sätt att hon kan mindre än andra.

Jag känner lite så. Jag vill vara hemma med min dotter, men samtidigt så tycker jag att dagis är viktigt.

Jag skrev precis ett inlägg i forumet om just det här med att vara hemma och dagis.

Om man väntar med dagis till 3-4 år så får de faktiskt dagis också, när de är mogna. Jag tycker också att de ska uppleva dagis, men ser inte meningen med det när de är under 4 om man ändå är hemma själv.

Jag har märkt att min dotter tycker så mycket om andra barn så när vi är på olika sportfält och det är andra barn i närheten rusar hon fram och vill vara med.

Även i lekparker. Folk frågar oss om vi tänkt på att skaffa syskon.

Kanske får hon för lite stimulans av andra barn.

Fast måste de få så mycket att det står dem upp i halsen då..... hon är glad för andra barn, det är ju bra, men det betyder inte att hon måste in på dagis direkt när hon är liten. Hon kan ju gåp på dagis när hon är lite större, så kan ni hitta på annat tills dess där ni träffar andra barn.