Varför anser så många (ofta andra kvinnor) att det är så fel att vilja föda med planerat snitt? Varför måste det ligga någon slags prestation i att föda barn vaginalt även för dem som är livrädda...
Själv vill jag inte berätta för släkt och vänner att jag kommer föda med planerat snitt just av den anledningen.
Vad du kan göra virretristan, är att kontakta specialmödravården i ditt landsting och förklara ditt problem. I vissa fall vet jag att man fått löfte INNAN graviditet påbörjats. Om valet står mellan gravid och snitt eller ickegravid om du inte blir beviljad snitt, så får dom ju en chans att visa om dom vill stötta eller inte liksom...
Själv kontaktade jag spec.mödravården då jag blev gravid med p-piller. Jag ville absolut under inga omständigheter genomföra graviditeten om jag inte i TIDIGT skede blev lovad snitt. Jag fick det givetvis inte under de första 10 minutrarna på samtalet, men då jag senare under samtalet valde att pga detta avbryta graviditeten (jo, så jävla traumatiserad av tidigare "förlossning" var jag att jag valde abort före vaginalt födelsesätt), så ändrade hon sig och jag fick det beviljat. Jag var då i v.7 och en medicinsk abort hade varit möjlig. Jag bad dessutom att få genomföra detta så fort det gick - gärna samma eftermiddag om dom hade återbudstider.
Jag hade gått vidare med det och avbrutit graviditeten om jag inte blivit beviljad där och då. Hårt att säga så här i efterhand, men det var så jag mådde just då. Det är inget sätt att rekommendera, men hamnar man i den situationen och är fullständigt livrädd och inte vill genomföra graviditeten så kan ett tidigt snittsamtal vara ett alternativ om man vill undvika abort.
Shit - Bara det här inte misstolkas nu....
men alltså om någon riktigt förlossningsrädd som gör allt för att INTE bli gravid mot alla odds kanske blir det ändå, trots skydd och så, så är det kanske vara bra att nämna det vid "abortsamtalet" att man kanske skulle kunna tänka sig att behålla under vissa omständigheter - det är så jag menar.
Har saker ändrats....
Vad jag vet så kan inte sjukvården neka dig ett snitt om det är vad du verkligen vill ha. SJÄLVKLART kommer de att försöka övertala dig om att föda vaginalt, det är ju en stor skillnad i kostnad mellan det och ett snitt.
Jag bestämde mig i stort sätt direkt för snitt. De pratade om allt från "om man föder 1 barn med snitt så kan du inte ändra dig vid nästa barn" till "det är ingen fara lilla gumman, det finns smärtlindring" osv.
Stå på dig och var tydlig med att du VERKLIGEN INTE VILL... om det är så
Jag ska skaffa mig lite skinn på näsan och kräva ett snitt.. (om jag blir gravid igen..)
jag har gjort 2 snitt ett planerat coh det andra planerat akutsnitt (vattnet gick innan jag hann få snittdatumet)
och väntar på mitt tredje planerade snitt om 14 dagar.
jag har iof gjort snitt av medicinska orsaker och läkarna vågar inte låta mig föda vaginalt eftersom de inte tror att mina lungor orkar med ett förlossningsarbete.
men varje gång man berättat att man snittats planerat så är man alltid tvungen att förklara eller ursäkta sig?
visst snitt kanske inte är den bästa metoden pga alla komplikationer som kan tillstöta, och jag hade hellre valt att föda vaginalt om den möjligheten fanns. men jag samtidigt är glad att detta förlossnigssätt finns och möjliggör att fler kan bli föräldrar.
Tror det är mest i Sverige det är så tabubelagt - i resten av världen (inte u-länder menar jag nu utan västvärlden) är det lika OK att föda med KS som vaginalt. Här "ska" mamman lida lite, visst känns det så ibland? Det är liksom inte OK att göra det så bekvämt för mamman som möjligt.
Jag vet! Dessutom lider ju mamman MEN efteråt... Ett snitt gör ont efter op.
Ja efter mitt planerade hade jag men säkert 24 timmar alltså!! .... jag kunde ju inte springa i trappor och sånt!!!
(100% ironi...)
Då är det säkert bättre med min kompis som fortfarande inte kan hålla riktigt tätt när maginnehållet har lite lös konsistens.... efter en sån där sfinkelruptur eller va det nu heter.... hon har nog inga större men.... (200% ironi...)..
Här har ni en till snittad. Gravid med andra och vill ha snitt igen. (Planerat den här gången) ;)
en till med två snitt bakom sig - extremt forlossningsrädd. Första slutat med akutsnitt och var en mardrom pa alla satt och vis utom vid snittet som var en positiv upplevelse. Bebbe nr 2 som kom för knappa 8v sedan och nu skulle jag testa vaginalt (mest for att var stora kille bara ar 1,5 år och jag ville kunna bära och busa), men det slutade med akutsnitt. Bada gangerna var positivt 
Gillar mina snitt!
Dock har jag hort kommentaren "du har inte fött dina barn" ... funderar lite pa hur sjutton dom kom till världen - för ingen annan har tagit på sig ansvaret for deras födelse...
jag lägger mig inte i hur andra väljer att föda sina barn, huvudsaken är ju att bebis o mamman mår bra!
dom som väljer ett snitt har säkert en bra förklaring till det så tycker det e bra att det finns som möjlighet för dom!
Jag känner samma sak. Jag hade en hemskt första förlossning som slutade i akut kejsarsnitt. Jag är nu gravid igen och ska få ett planerat kejsarsnitt. Jag kände mig värdelös efter min första förlossning. Som att det var ett stort nederlag att jag inte fixade att föda mitt barn som alla andra kvinnor, att jag var sämre kvinna. Jag anklagade mig själv att vara svag och givit upp för lätt. Senare fick jag veta av min förlossningsbarnmorska om hur kämpigt jag verkligen hade och att det i slutändan inte hade gått. Jag kan dock fortfarande känna att jag inte kan stå för att jag vill ha planerat kejsarsnitt. Jag ser ingen annan utväg då jag blivit så förlossningsrädd. Jag vill inte heller berätta för vänner och släkt att jag ska snittas då jag är rädd för vad de ska tycka och säga till mig.