Jag och min sambo är lite osäkra på när vi ska berätta för våra familjer att vi är gravida. Vi vet ju att det är mindre risk för missfall efter v 12 men samtidigt så vill vi ju dela vår glädje NU NU NU =)
När berättade ni för era närmsta vänner och familjer?
Vi berättade så fort vi fick reda på att jag var gravid, i v. 18-19 :)
Men kan tänka mig att vi hade berättat det tidigare än v. 12 till de närmsta om det hade varit planerat.
En vecka efter jag plussat. Ser inget hinder i att berätta före vecka 12. Om du får missfall så vet ju din familj varför, annars måste du först förklara att du varit gravid och det kan bli jobbigare tror jag. Jag berättade direkt :D
Olika för olika personer. Allmän nyhet efter vecka 12. Andra efter ett par månader. Äldre syskon som kändes viktigast att fundera valde vi v 12 för säkerhets skull.
Familj och vänner som räknas som familj fick veta i vecka 6-8 sen vid vecka 10-11 så gick det att dölja så lätt längre så då kom frågan:)
Är dålig på att hålla sådana nyheter hemligt men med nästa så är det dem närmaste sen typ på jobb och så.
Berättade för min mamma och syster direkt och får några nära vänner. Tänker att jag kommer berätta om ett mf för dem också så då är det ju lika bra att de vet från början. Jobbet får inte veta förrän senare, så sent som möjligt men får väl se hur länge det går att dölja magen andra gången 
.
Vi berättade för mina föräldrar i v.5 och för hans föräldrar samt våra vänner i v.14....På jobbet berättade jag nu i veckan, och är nu i v.17. Har inte berättat för alla släktingar än, utan väntar till efter Ul v.19. Förra gången jag var gravid berättade vi för de närmaste i v.11 men så fick jag Ma i v.12, troligtvis dog fostret i v.10 för symptomen försvann då..så den här gången berättade vi det lite senare för de allra flesta..kändes bäst så för vår del.
för närmsta familjen o allra allra närmsta vännerna rätt tidigt..typ v. 8-9 men övriga efter första UL, alltså efter v 12
Jag tänkte berätta när det börjar synas. I v. 20 nu och berättat för ett fåtal personer (de jag pratar med och träffar mest) ej berättat för större delen av familjen, endast mamma. Har tidigare missfall och MA.
Första fyra graviditeterna berättade vi nästan direkt, men fjärde slutade i ett MA v 10 som upptäcktes v 12.
Vi blev sedan gravida följande år och berättade först ca vecka 14 men fick MA i vecka 16 (hade sett liten välmående en vecka innan). Så denna graviditeten kommer vi hålla för oss själva så länge det går. Har ännu inte passerat 12 v men har föga förtroende på att det kommer gå vägen och vill inte stå och förklara situationen till nära, kära eller bekanta igen.
Beror helt på vilken relation man har.
vi fick missfall v12 första gången och berättade inte för någon utöver bästa vänner och chefen på jobbet (för att jag var nyanställd och inte ville vara ett vrak helt utan att förklara varför).
När vi blev gravida igen så valde vi att berätta för sambons föräldrar efter ultraljud v8 för att de skulle ha förståelse om vi krachade igen.
Men berätta när ni vill och de flesta graviditeter slutar INTE med missfall utan det är bara glädje man delar med andra tidigt 🤗
När jag blev gravid 6 månader efter första valde vi att behålla det som vår hemlighet längre, för vi ska inte ha fler så var sista chansen att ha en sån hemlighet 🙈
Beror på relationen, på jobbet upptäckte jobbarkompisarna magen. Var då i vecka 17. Nära och kära fick veta nån vecka innan.
Helt olika för olika personer 😂 vi har haft några missfall innan den här graviditeten så kände inte för att såra folk i onödan. Många visste ju inte ens att vi försökte (egentligen bara mina närmsta tjejkompisar och min mamma). Vi visste inte hur svärföräldrarna eller min pappa skulle reagera ens på ett sladdisbarnbarn, med glädje eller inte alls förstå syftet, kändes onödigt att ta det innan vi visste att allt lutade åt att det skulle gå vägen.
Jag berättade för mamma och mina två närmsta tjejkompisar i nära anslutning till plusset, mycket för att mamma visste att vi försökte och jag ville ha hennes böner om att det skulle gå bra. Min ena närmsta vän har följt med hela vägen och vi ses litet oftare, så kändes naturligt att berätta (eller hon frågade faktiskt och då var det vecka 5). Min andra bästa tjejkompis försökte precis samtidigt och plussade samtidigt som jag så hon var den första utöver sambon som fick veta. Tyvärr fick hon sedan missfall, så synd särskilt när det annars skulle varit två som skulle fötts nästan på dagen samtidigt. Men vi hade en pågående dialog om våra försök och testande just då. Berättade även för tjejerna i teamet på jobbet redan i vecka 6, mycket för att andra tjejen i teamet var i samma vecka och berättade från start. Annars hade jag väntat. Blev inte officiellt på jobbet förrän vecka 19 när jag gjort rutinultraljudet, fast då hade jag redan fått frågan av tre personer, så trots att jag försökte med större kläder var det nog rätt uppenbart 😂 Men jag tänkte också som en rolig grej för mig själv att fram till RUL ska jag ha stora kläder och försöka dölja det litet halvhjärtat, och sedan tadaa från en dag till en annan komma med tight klänning och värsta bulan. Tyckte det skulle vara en jätterolig grej. Det blev inte riktigt så för vid det laget hade nästan alla som vågade föra det på tal listat ut det, men det var iaf kul för mig att planera min ?före- och eftergarderob? 😂
För svärföräldrarna och pappa berättade vi efter KUB:en, de blev så mycket gladare än jag förväntat mig. Så härligt. Men också glad att svärföräldrarna som haft en tuff resa själva då slapp veta om missfallen och bli ledsna varje gång. Nu kunde vi iaf ge dem en glad överraskning.
Efter KUB:en var jag öppen med vänner och släkt, men blev litet olika i tiden beroende på vem vi träffade när. En anledning till att vi ville vänta med att berätta för släkten var också att jag inte ville utsätta barnen för att få beskedet och sedan att det inte skulle gå vägen. De äldsta två har redan vetat om ett par av missfallen och de blev ledsna då, jag ville inte utsätta dem för det. Och yngsta har drömt om småsyskon i åratal så honom ville jag absolut absolut inte utsätta för det.