Ditt barn, min angelägenhet.

Jag tror det är många som bär skuld när en individ slutar som hemlös alkoholist, bland annat föräldrarna.

Jag tror förresten inte att någon frisk förälder medvetet försöker få sina barn att må dåligt eller börja med missbruk. Men jag tror att föräldrar kan vara mer eller mindre bra på att förebygga att så sker.

Jag anser inte att nyfikenhet räcker för att få någon att börja missbruka eller på annat sätt handla självdestruktivt. I så fall hade nog de flesta människor knarkat och skärt sig.

Om jag tex börjar röka hasch av ren nyfikenhet för att de flesta av mina kompisar gör det och har sen efter en tid gjort det så pass ofta att jag känner att det inte duger, att jag vill ha ett ordentligt rus och söker mig efter tyngre droger och blir fast... då är det mitt val, mitt misstag...

Eller om en nära vän eller släkting till mig dör och jag börjar dricka som tröst och på den vägen blir fast och allt skiter sig och jag blir hemlös osv... då kan det väl inte vara föräldrarnas fel?

Jag tror inte man börjar röka hasch av ren nyfikenhet. Många är säkert nyfikna, men eftersom de flesta också vet att det är skadligt och beroendeframkallande så väljer de inte att börja, trots sin nyfikenhet. Jag tror att en person som är trygg i sig själv och nöjd med sitt liv, klarar av att avstå från sådana frestelser.
Man kan ju också fråga sig varför någon väljer att umgås med folk som missbrukar hasch? Kanske för att man har sökt sig till destruktiva människor för att man innerst inne själv inte mår bra?

Jag tycker det är ofattbart tragiskt att människor tvingas vara med om sådana förluster. Dock är det inte alla som dämpar den ångesten det kan frambringa, med alkohol eller annan narkotika. Jag tror somliga står med stadiga fötter på jorden, och kan därför hantera även livets mest påfrestande motgångar och kriser.

Och min tro, att de som ansvarar för att en människa ska kunna växa sig stark, fysiskt som psykiskt, och med kraft att stå emot livets motgångar, är föräldrarna.

De kan te sig långsökt. Men så tror jag.

Jag inser förstås att det finns fler faktorer som spelar in, och fler som bär skuld, med det fråntar inte, enligt min mening, föräldrarnas ansvar och skuld.

Jo nog tror jag att en del kan börja missbruka av bara ren nyfikenhet, nyfikenheten kan vara riktigt stark och just för att det är förbjudet så blir det ju mer spännande och "coolt" att testa på...

Men visst, jag förstår hur du tänker och vad du menar, men jag kan ändå inte förstå hehe

Ja, det är just detta man forskar på. Men "Genetiskt betingad ångest", vilket i det här fallet kan översättas till icke-temporärt sänkta serotoninhalter, rent fysiska skillnader mellan människor, är inte framkallade av trauma eller yttre påverkan. Det är som sagt genetiskt, ärftligt, medfött: det är en fysisk ångest kan man säga. Det som avgör vilka av dessa individer som blir missbrukare är lika svårt att ge en förklaring till, eftersom det finns tusentals förklaringar. Men gissningsvis provar dessa människor på saker precis som vi alla gör, av nyfikenhet/ungdom/naivitet/grupptryck/tristess - men blir till skillnad mot oss andra fast i det mycket snabbare och djupare.

Somliga av de med "genetiskt betingad ångest" blir missbrukare för att de vid sidan av denna ärftliga känslighet också har andra problem. Men svaren på den frågan är alltså inte så enkla som du målar upp dem.

I all välmening, Penny. Vi har tuggat oss genom den här diskussionen förut och jag ska försöka förklara för dig, utan vilja att provocera eller göra dig ledsen, varför dina trådar och dina yttranden faller så väldigt platt här på Familjeliv. Jag har nu läst lite vad du skriver och vad jag kan se har du nu yttrat dig om orsaken till ätstörningar, orsaken till ångest, orsaken till missbruk och orsaken till i princip all psykisk ohälsa. Jag ser att du har fått en del personligt mothugg i dina trådar, vilka dissekerar din person på ett i mina ögon ganska olustigt sätt. Men jag kan begripa att det händer, även om jag inte gillar tonen, eftersom du går från ett laddat ämne till ett annat och har ETT svar på varje. När du får följdfrågor eller om någon mer kunnig individ än du själv kliver in i tråden, så skriver du att du "bara tror" och "bara vill väl" och "bara gissar", men fortsätter ändå konsekvent att tala om för andra forumanvändare varför saker är som de är. Du ställer endast retoriska - inga uppriktiga - frågor, för att göra din egen poäng tydligare eller när du själv inte kan svara på en fråga.

Det framgår väldigt tydligt av dina inlägg att du är fullständigt övertygad om att du sitter på svaret på dessa frågor.

Problemet blir då som följer:

1. Inte ens våra mest sponsrade forskare inom ämnet psykologi och psykiatri sitter på svaret på dessa frågor. Det finns indikationer, markörer som pekar åt ett visst håll (exempelvis mitt första inlägg angående serotoninhalterna är en sådan markör), men det finns inte ett enhälligt svar. De som är kompetenta nog att ge ett någorlunda pålitligt svar har en extremt lång utbildning och karriär bakom sig där de har fördjupat sig så otroligt mycket i ämnet att det inte går att förkasta.

2. Detta är känsliga ämnen, där man inte bara kan "tycka", "gissa" och "tro". Det är inte samma sak att säga "alla som missbrukar har låg självkänsla och dålig anknytning till sina föräldrar" som att säga "alla hundar som bits har blivit slagna av människor" exempelvis. Båda dessa uttalanden är idiotiska, eftersom de är absurt kategoriska, men det finns alltså ämnen som möter mer mothugg än andra. Ämnen där man bör lugna sig lite och ha mer i ryggen innan man uttalar sig. Detta för att:

a. Du trampar på ungefär en miljon tår på exakt samma gång. Människor blir kränkta sida upp och sida ner i dina trådar. Detta eftersom du som en elegant bulldozer passerar varje gräns för hur mycket man kan uttala sig om resten av befolkningen utan att människor ska känna sig angripna.

b. Du har fel i dessa kategoriska uttalanden, just för att de är så kategoriska. Det finns alltid tio nyanserade motbilder till en bild.

c. Det är ett för stort och komplicerat ämne för gemene lekman, där konsekvenserna av yttrade felaktigheter alltid är överhängande. Läs = man kan skada människor genom att sätta griller i huvudet på dem, svar som en terapeut/behandlare inte skulle yttra sig om förrän kanske efter 10 sessioner med individen i fråga.

3. Du skriver mycket om att utvecklas, inspireras av andra, lära ut till andra, lära dig själv - och jag har hittills inte sett någonting som visar på att du vill ha annat än rätt. Det är ett jätteproblem om man utger sig för att vara ödmjuk, eftersom det tar ungefär 5 sidor i en diskussion här för att se vilka som vill lära sig något och vilka som faktiskt bara vill ha rätt. I slutändan måste du backa upp det du säger med länkar till forskningsresultat, eller någon form av indikation på egna studier i ämnet. Annars blir det bara att du tycker något som faktiskt kränker människor, vilket du vägrar hålla med om, och därför bara fortsätter. Vilket i förlängningen nu har lett till att människor har börjat kränka dig. Vilket inte heller är underhållning direkt.

Jag är personligen inte ute efter att sätta dit dig på något vis, men jag kan inte blunda inför ovan formulerade intryck jag får av dig. Om du hade yttrat dig så kategoriskt om hur man kokar hallonsylt eller stickar en mössa eller gräver ett dike så hade jag gett blanka fan i dig. Men just nu har pajkastningen höjts några nivåer och dina svar förblir kategoriska, kryddat med några repliker om att du "inte VET" och bara vill hjälpa människor. Det är beklämmande att se. Men du är också inmålad i ett hörn såvitt jag kan se, eftersom du står och faller med dina trådar till slut.

Som avslutning på detta ofrånkomligt evighetslånga inlägg ger jag mitt bidrag till en debatt som kan utvecklas med hjälp av lite seriösa tankegångar angående just drogmissbruk. Det är en rapport från Göteborgs universitet och Beroendekliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhus. Jag föreslår att du läser den, eftersom den just pekar på grunden i samtliga av mina och många andras inlägg till dig: det finns inte ett svar på varför människor blir drogmissbrukare. Det finns hundratals.

http://www.psy.gu.se/PDF/Bok%20om%20riskbruk,%20missbruk%20&%20beroende.pdf

Mary Lo: Tack för detta inlägg. Både sant och mycket tänkvärt.

Vad har det med att göra då?

Finns det ett en formel? gör si, och så, så får du resultat X?

Det gör det naturligtvis inte. X är en ridå, en gåta. Det finns inget svar.
Däremot finns det gott om gissningar . Varav ingen gissning är verifierbar.

Håller med.

mycket tänkvärt av Mary Lo.

håller med den=)

Mary Lo skrev 2009-10-29 17:38:41 följande:

Först vill jag tacka för ditt långa, genomtänkta och välmenande inlägg.

Jag tror att jag förstår din kritik.

Till mitt försvar vill jag nämna att det mesta av det jag diskuterar på Fl, inte varit av mig initierade diskussioner. Utan svar, på direkt ställda frågor.

Jag förstår mycket väl att det inte finns ett svar till något, utan flera.
Jag inser också att mina inlägg tyvärr kan komma någon till skada, särskilt om de misstolkas.

Mitt syfte har varit, och är, att skapa en motvikt till det förhållningsätt till föräldraskapet som jag har upplevt som ignorant och ansvarslöst. Ett sådant förhållningsätt tror jag kan komma till stor skada, för många. (Antagligen större en den skada jag kan råka göra med mina inlägg)

Mitt egentliga syfte har inte varit att skuldbelägga människor, utan tvärtom, att (kanske indirekt) befria dem från skuldkänslor som besitter dem i andras ställe.

Jag hoppas att jag lyckats väcka någon form av medvetenhet.

Jag ska i framtiden tänka mig mer för, innan jag formulerar mina tankar.

Men du tycker väl inte att jag ska hålla helt tyst om dem?

Men när någon slutar som alkoholist?! Skärp dig nu!
Dom som blir riktiga alkisar blir det ofta i SEN ålder!!!

Du ska inte hålla ett dugg tyst! Jag uppfattar dig att vara en mycket intressant och klok människa på många sätt och det är inte alltid lätt att vara klockren när man uttrycker sig i skrift på ett debattforum (inte för att du har svårt att uttrycka dig i skrift, utan att det ofta krävs dubbelt upp av alla nyanser för att inte bli missuppfattad), och särskilt när det handlar om saker som rent naturligt bär med sig en sorts skuldproblematik ändå. Det kommer liksom med paketet, om vi snackar droger eller ätstörningar eller vad som helst: det bubblar och fräser inuti alla dessa familjer på grund av tankar kring skuld och ansvar - även där det egentligen är onödigt. Så det är lätt att göra människor ledsna och förvirrade, även om man inte menar det.

Det finns ju exempel på människor som till sklinnad mot dig faktiskt inte är duktiga på att uttrycka sig i skrift, som har blivit fullständigt lynchade på FL - trots att de kanske menade väl, men det blev otroligt fel. Därför kan det vara bra att stanna upp (alla inkluderade) och ta ett andetag innan det blir personangrepp av alltihop. Jag gillar nämligen inte den tonen du har blivit utsatt för heller här och där, det är verkligen en låg nivå.

Nåväl nu ska jag jobba vidare här. Kram på dig Penny!

"Det finns ju exempel på människor som till sklinnad mot dig faktiskt inte är duktiga på att uttrycka sig i skrift"

Mary Lo skrev 2009-10-29 20:59:39 följande:

Lika tänkvärt! Ödmjkt skrivet och tydligt så man blir avundsjuk.

:-P!!

Pussmun alltså...

Då får jag vara naiv och inskränkt då.....

Jag anser att uppfostran av min dotter är min och min makes angelägenhet och inte någon annans. För vems uppfostringsmetod/idé är den "rätta" som alla ska följa för att uppnå utopi?! Låt varje människa få ha sina egna tankar och idéer om hur de vill uppfostra sitt barn.

Världen är inte svart eller vit!!!