Vad är rekommendationer för var barn ska bo vid separation?

Jag har inte läst hela tråden.

Det jag har hört är att så små barn inte ska bo växelvis en vecka i sträck.
Om det funkar för barnet så kan man prova tex 3-3-3 etc dagar.
Det har inget med mammans eller pappans duglighet att göra, utan om att så små barn har väldigt dålig tidsuppfattning.
Jämför gärna med när ni själva gick på lågstadiet och tyckte att första dan på sommarlovet var början på en OFANTLIGT lång ledighet, medan nu, som vuxna, så försvinner sommaren fortare än vi hinner blinka.

Jag är i en seperation. Ska flytta från det boendet som vi hade gemensamt med vår son som nu är 1 år.
Pappan har inte bott hemma på 1 månad men kommer då och då och umgås med lillkillen. Det funkar sådär bra, komunikationen funkar, så det är väl viktigast.
Men nu flyttar vi om 1 vecka. Pappan har inte ännu något fast boende först den 1 januari. Jag vet inte vad som är bäst för vår lille prins.
Pappan vill ha honom i den lägenhet som han sover i ibland för att "lätta" för mig säger han. Men jag blir så osäker på vad som är bäst för vår son. Eller rättare sagt vad som kan ta skada. Rätt var det är så ska han bo med sin pappa i en lägenhet som han aldrig har varit i någon gång ibland i månaden. Jag känner mig verkligen vilsen i dom tankarna.
Ja, det finns tusen tankar kring detta. Samtidigt är jag fullt medveten om att han måste vara så mycket som möjligt med sin pappa. Och det vill jag ju också såklart!
Samtidigt är det ju jag som är lämnad och sårad i det hela och känner att jag i mina känslor vill gå vidare. Så tanken på att han ska vara i min nya lägenhet och ha sonen när han inte jobbar, för att pappan inte har någon fast punkt känns sådär. Den här lägenheten som han sover i ibland bor det dessutom en till tjej. Så han sover på en madrass på golvet. Ja, jag vet! Det låter konstigt! Men så är det i alla fall.
Har Ni några förslag på det hela? Så kom gärna med dom.
Kram på Er och tack för att Ni tog Er tid och läste.

Mallagirl, tycker det ändå låter bäst att pappan träffar honom i en trygg miljö, dvs i så fall i din nya lägenhet. Det kan vara något som du kanske behöver offra för att göra det så bra som möjligt för ert barn istället. Tycker inte det låter som en jättebra idé att han börjar tillbringa tid i pappans temporära boende, där pappan inte ens har en ordentlig säng... vart ska de vistas? Tillsammans med en annan vilt främmande människa dessutom?

Ställer mig också fundersam till den förändrade verklighetsuppfattning det i så fall skulle innebära för pojken att först och främst få skilda föräldrar, och sedan se att pappan lever ett liv där han inte längre har en given plats i hemmet. Och inte pojken heller för den delen. Jag kanske tolkar det för långt, och svamlar ut lite väl mycket, men nåja... uppenbart är väl precis som du säger att det bästa nog ändå vore att han träffade pappan i en trygg välkänd miljö.

Jag tror du tänker helt rätt

Jag tycker dom ska gå till familjerätten, där de avgör vad som är bäst för barnet, nu tjafsar de bara om vad som är bäst för dom. Har barnet varit en längre tid varannan vecka och träffat sina föräldrar på varandras veckor är det väl inte så smart att börja köra från Måndag till Måndag.

rekomendationerna för övernattning ligger på tre år från familjerättens sida.

Små barn ska inte bo växelvis.Bor hon i samma kommun som pappan? Kan barnet bo hos bägge och sedan gå på samma förskola?

Men alltså: har det funkat med varannan vecka sen barnet var 11 månader, så varför ändra på det?? Han är förmodligen fullkomligt trygg med både mamman o pappan!
Låter mest som om mamman lider av detta, eftersom pappan blev sur...??

Så länge barnet mår bra, så varför ändra?
Om barnet hittills har bott 50/50 så är väl vare sig mamman eller pappan "bättre" än den andre?
Eller har jag missat något?

Jag ska separera med mina tvillingar om två veckor. De är 8mån.
Vi kommer att bo nära varandra. Han kommer att vara pappaledig om 3mån.
Så innan dess kommer de att bo hos mig. Pappan kommer efter jobbet (som nu) och matar och nattar.
Helgerna kommer han ha dom kanske en dag, sen möter jag upp, tar med dom hem, eller så sover de över, jag är med och nattar, kommer på morgonen.
Vi kan inte kommunicera alls bra, tror att det kommer bli väldigt mkt lugnare när vi särar på oss. Och han kommer att kunna börja vara pappa med egna initiativ mer.
När de börjar på dagis kommer vi ha dom lika mkt. Innan dess kommer jag att försöka träffa dom så mkt som möjligt, men det är ju svårt när man börjar jobba, vilket jag ska göra i aug, då pappan tar över "ledigheten".

Jag är väldigt orolig för hur de kommer att uppleva detta.
De trivs och anpassar sig väldigt bra hittills, men deras utveckling ändras ju hela tiden, så, vem vet.

Jag bara vill inte att de ska känna av osäkerhet, otrygghet, orplighet osv.

Tvillingar har ju altid varandra, men de behöver ju oss som visar vägen.
vet inte hur allt kommer att bli..