hur ska jag uttrycka mig, eller ska jag inte?

Känner verkligen igen mig i detta! Lite mindre åldersskillnad och "svågerns" två barn är istället en abort och ett missfall i mitt fall.

Men den stora grejen är att min syster blev gravid. Nu har jag visserligen en underbar liten systerdotter och min syster är en helt fantastisk mamma. Men han har inte stöttat henne för fem öre, inte hjälpt henne med vare sig hemmet eller deras oerhört krävande dotter, han är arbetslös och skiter i att söka jobb osv osv. Han är inte värd fem minuter av min fina systers tid. Men hon gillar honom i alla fall.

Mitt råd är att prata med din syster, men att akta dig för att kritisera henne eller hennes kille. Min syster blev också inbunden efter att de träffats. Nu i efterhand vet jag att det var för att det inte var riktigt hundra och hon kände på sig vad resten av familjen tyckte. Men hade jag undvikit att prata om det hade jag inte kunnat stötta henne när det blev jobbigt på riktigt. Nu tror jag hon tycker det är skönt att kunna ventilera hos mig lite då och då.

Känner så väl igen mej..
Min syster är "tillsammans" med en 40åring med 6 barn med tre olika kvinnor sen innan, varav 2 han har kontakt med bara, han har nu ett barn med min syster, en flicka på 8mån och nu är hon gravid igen och bf är samma månad som sottern fyller 1år, han kommer alltså ha 8 barn som han inte bryr sej om eller tar hand om!

Han dricker massa öl varje dag o bara klagar o trycker ner syrran, inget hjälper han till med och inget hon gör duger! Vi får stå o se på när hon försvinner mer o mer från oss, för hennes familj hatar han (för att vi inte håller tyst när han trycker ner henne).

Vi har försökt såå många gånger att få henne att förstå att hon har det bättre utan honom, men det är nåt de måste inse själva..
Och nu har han vart otrogen oxå (vilket inte kom som nån överraskning då han gjort likadant med de förra oxå) så hon lämnade honom och var på väg uppåt, men nu verkar hon vara fast igen..

Finns nog inget att göra, bara visa att man finns där, både nu och om det skulle ta slut i framtiden.. Ska man prata om det så ta det försiktigt, annars antar hon en försvarställning för honom, och då spelar det ingen roll vad man säger..

Känner så väl igen mej..
Min syster är "tillsammans" med en 40åring med 6 barn med tre olika kvinnor sen innan, varav 2 han har kontakt med bara, han har nu ett barn med min syster, en flicka på 8mån och nu är hon gravid igen och bf är samma månad som sottern fyller 1år, han kommer alltså ha 8 barn som han inte bryr sej om eller tar hand om!

Han dricker massa öl varje dag o bara klagar o trycker ner syrran, inget hjälper han till med och inget hon gör duger! Vi får stå o se på när hon försvinner mer o mer från oss, för hennes familj hatar han (för att vi inte håller tyst när han trycker ner henne).

Vi har försökt såå många gånger att få henne att förstå att hon har det bättre utan honom, men det är nåt de måste inse själva..
Och nu har han vart otrogen oxå (vilket inte kom som nån överraskning då han gjort likadant med de förra oxå) så hon lämnade honom och var på väg uppåt, men nu verkar hon vara fast igen..

Finns nog inget att göra, bara visa att man finns där, både nu och om det skulle ta slut i framtiden.. Ska man prata om det så ta det försiktigt, annars antar hon en försvarställning för honom, och då spelar det ingen roll vad man säger..

Oj, var inte meningen att skicka två gånger..

Glömde dock skriva att syrran är 25 år.

Förstår din oro. Prata med henne, fråga hur hon har det, och lyssna och känn in vad hon säger. Det är ju trots allt hennes val, men som sagt, ibland kan man känna sig ensam och ta någon "bara för att ha någon"...synd tycker jag!
Ta en promenad eller gå iväg och gör något tillsammans bara du & hon och prata med henne om det. Risk för att hon tar illa upp, men du får ta det om det är viktigt att säga det du vill. var försiktig och fråga istället för att ge henne "sanningar".

tycker du låter som min syster
träffade min kille för 8 månader sen, min kille var då haschrökande
höll på med olagligheter o ljög om ganska mycket
sen han träffade mig har han ändrat sig med allt, nytt jobb
slutat röka, o stabiliserat sin tillvaro
kanske hennes kille ändrar sig
ingen i familjen accepterar honom heller, vi ska ha barn i maj
vad mig behagar kan de dra åt helvete, från att alltid ha stöttat mig ser de ner på mig nu för jag gjort ett dåligt val, jävla roligt!
Inte, skönt det skulle vara om de levde o skötte sitt!
Hoppas allt löser sig för din syster,

Mvh L