Behöver råd o tips, tankar på flytt till cypern men ett problem min ene son som måste ev bo kvar i sverige

hej hej tack, jag det är inte lätt detta, hur har dom gjort? hur ofta träffar han sin dotter?

jag vill så gärna prova på det och trivs jag inte så vill ja kunna komma hem igen och låta det bli som vanligt igen. men samtidigt vill ja inte lämna min son för att få träffa honom så sällan. ja får skuld känslor och är rädd för att han ska hata mig en dag för det och massa andra tankar.

Dom träffas tyvärr inte så ofta, i längden blir det ju pengarna som är ett problem, o nu är han arbetslös som alla andra så de är inte lätt..
Du skrev att du kommer åka hem så ofta du kan, men biljetter från cypern till sverige är ju inte de billigaste framförallt inte om man ska pendla..

Min brorsdotter har nog kännt många gånger att hennes pappa inte bryr sig så mycket just för att hon inte kan träffa honom när hon vill och för att han inte är nere så ofta och dom har inte vart hemma i Sverige på 1 år..
Förstår ju inte riktigt avståndet på samma sätt...

Jag hoppas du kommer fram till en bra lösning.
Men de gör ont i mig när ja tänker på din lilla kille, ska han ha sin mamma så långt bort?
Tänk om det händer något och du inte kan ta dig till honom...
Visst ni har varannan vecka nu, men då är ni iaf i närheten av varandra...
Jag börjar nästan gråta av tanken att ja skulle vara så långt borta från min lilla kille,

Lyck till.!!!!

Ska du lämna din son för att flytta utomlands med en kille du känt i 4 månader?

ja det låter ju just snyggt.. har träffat en killle i fyra månader så jag lämnar MIN SON som jag haft i 2 år å flyttar till cypern med min nya..
Hallå.. tänk dej för.. skulle aldrig i mitt liv lämna mitt barn inte för någon!!!!!
gud va hemskt.. att ens fundera på det är ju faktiskt skrämmande.. jag hade inte ens flyttat till en annan stad.. iofs kan du åka hem varannan vecka så är det väl en sak.. men det känns som lite långt pendelavstånd.. jaja du gör ju som du vill men jag skulle aldrig göra så mot mitt barn iaf..

Om ett förhållande på 4 månader betyder mer än din egen son så flytta du.Ska en liten pojk mista sin egen mamma på ett sånt simpelt sätt?Hoppas du vaknar upp och förstår vad du gör mot ett litet barn.

hej på er, tro mig ja tänker och tänker och ja kommer nog inte kunna lämna lille lucas, älskar honom så fruktansvärt mycket och han är mitt hjärtebarn, det kommer nog bli så att jag får låta han flytta själv och älskar han mig så mycket kan han välja att bo kvar här med mig.

jag mår jättedåligt samtidigt för visst älskar jag cypern och dom vi känner där och älskar ju så klart min pojkvän men 4mån det är sant, det är inte lång tid och man vet inte,

tänk så funkar det inte och så har man förlorat massa bland annat min son,

men min familj säger att man kan ju alltid prova på och se hur det funkar och han har ju mycket pengar min pojkvän så att pendla skulle inte vara något problem att åka varannan vecka, men ändå,  ja vill inte att min son ska sitta och känna sig övergiven o undra varför hans bror fick åka men inte han.

fy jobbigt men ändå inte men är sugen på att prova på men ja vet inte som sagt som ni alla säger ett förhållande på 4mån är rätt osäkert, men behöver inte vara det heller men gud ja jag vet att ni har alla rätt, men kärlek är svårt men barnen så klart mina kommer i första hand.

Mmm... Om ni fortsätter att vara ett par kan ni ju ta ny ställning till hur ni ska bo senare. Då vet du iaf mer om hur stabilt det är. Oftast känns ju allt så toppen och passionerat i början och självklart tror man att det ska vara, men det blir ju inte alltid så. Tycker det låter bra att du sätter din son i första rummet.

Jag tycker att det är för många som på en gång lägger in en massa moralkakor i sina svar - märker ni inte att TS faktiskt redan grubblar på den biten, och inte behöver era fördömanden?

Själv vill jag inte fördöma - så här blir livet ibland. Däremot kanske du, TS, ska fundera på om du verkligen vill göra det här redan nu? Är det bråttom? Följderna av ett så stort beslut är något ni alla får leva med.

Sedan finns det rätt många som har delad vårdnad och bor i ett annat land eller i en annan del av landet och det funkar ofta förhållandevis bra. Om jag har fattat det rätt så vill du åka hem varannan vecka, eller? Det blir alltså växelvis boende för sonen varannan vecka? Har ni boende då? Kan den större sonen också vara med då? Kommer ni kunna göra så även när det blir dags för skolåldern? Inte för storebrorsan förstås, för han måste ju gå i skolan där han bor, men för 2-åringen?

Du ska ha tänkt ut en bra plan för samarbete er föräldrar emellan, för umgänge, för skolgång, boende...ALLT! Det lägger du fram för pappan och kollar om han tycker det verkar vettigt. Tjorvar han, vilket han har all rätt att göra, så föreslår jag samarbetssamtal i familjerätten.

Kör samarbetet helt ihop så skulle jag ta kontakt med en advokat som kan just internationell familjerätt (se listan på advokater på t ex www.reunite.org eller www.saknadebarn.org ). Bli inte avskräckt av att de sidorna framförallt handlar om barnkidnappning - familjerättsligt ligger det rätt nära med umgänges/vårdnadplaner när familjerna bor i olika länder. Jag skulle undvika en "vanlig" familjerättsadvokat, utan leta rätt just på någon av de här specialisterna.

Sedan är nog den stora biten alla känslor och skuldkänslor som dyker upp - och det är helt logiskt. Det märks att du brottas med det, och det finns inget facit. Dina val har stora följder för dina relationer - antingen det är med dina söner eller med din partner. Det går mycket väl att ha en nära relation med sin son så på avstånd, men javisst - ni får göra avkall på mycket av vardagskontakten och närheten också. Sedan kan jag tycka att det faktiskt inte är så extremt stor skillnad på att flytta till Cypern mot att flytta till Blomstermåla. Så länge man inte bor nästgårds så att barnet lätt själv kan komma över och hälsa på när det vill, eller man själv kan komma över spontant så spelar avståndet nästan ingen roll. Då blir kontakten ändå alltid planerad eller på telefon/dator.

Tragiskt nåt annat kan man ju inte säga... Lämna sin tvåårige son för en pojkvän sen fyra månader. Jag hoppas verkligen du kommer på bättre tankar.

Hej på er alla, tack för ditt inlägg monstr La och även ni andra,
jag behöve få som du säger lite mer kött på benen och det är ett jättestort steg.
jag ska till familjerätten idag för vi går redan där i samarbets samtal och får vi se hur det går idag. jag har redan tankarna i huvudet på hur man ska lösa allt och jag och min pojkvän har pratat om hur man gör med åka hem och så vidare, han ska ju även träffa sina små killar också. Så mycket har vi kollat upp och ska även ner nu snart och se på huset och allt runt hur det ser ut,

tro mig jag älskar min son över allt och det handlar inte om att ja på något sätt överger honom för han kommer finnas med mig ändå och kontakten kommer jag hålla hela tiden och sen komma hem varannan vecka till var 3e vecka. sen har ja ju en förhoppning om att det ska kunna gå att komma fram till en lösning vad gäller sommar och jul nyår osv.

jag ser det också som en ny start att testa något helt nytt och vi båda ser det som att vi gör det på prov så får man se hur det går. om det inte funkar flyttar man hem igen.

sen är det så även om ja bor kvar i sverige och flyttar in mot gbg så kommer ja inte få med mig min lucas i vilket fall då mitt ex är fast besluten av att bo kvar där vi bor och låta han gå kvar på samma dagis, o då blir det varannan helg för mig som gäller med honom,
och så för om ja jobbar i gbg har ja ingen möjlighet att utan bil o körkort pendla det avståndet varje dag innan o efter jobb för att hitta till mitt jobb.

det är så mycket frågor och saker som ska lösas, men ja känner i min mage att ja verkligen vill prova på och se hur det funkar, jobba och så för jag är trött på att gå arbets lös här hemma och inte kunna leva på något sätt,

får se hur allt går, en dag i taget och bara för att man flyttar dit så betyder inte det att ja ger upp min son.

Jag måste säga att när jag först såg rubriken på ditt inlägg så tänkte jag att det nog handlade om en tonåring, kanske 16-17 som inte ville flytta med utomlands. Och då hade det kanske varit okej. Men att lämna sin 2-åriga son för att flytta med en kille som du har haft ett förhållande med i 4 månader tycker jag känns helt absurt.

Jag ser det såhär: när man får barn så får man i och med det också ett livslångt åtagande. Det innebär att man ibland måste avstå från saker som man kanske hade kunnat göra om man inte hade barn. Trist, men så är läget och man får väga det emot allt det underbara som man får på köpet med barnen. Det här är en sådan sak, tycker jag.

herregud även om man har barn måste man ju få testa saker. Hon skulle ju ha samma problem om hon bytte stad. Hon har ju lösning på umgänge o pengar finns.

Alltför många män med barn gör samma sak o ingen säger något, men så snart en kvinna ska gå efter sitt hjärta så blir det ramaskri.

Följ ditt hjärta , vem vet kanske din son kan flytta med dig senare.

Lycka till med allt

såna små barn får väl inte åka flygplan själv?? ska du åka till sverige först sen hämta honom, flyga till cypern och sen hem till sverige igen och sen till cypern.

nej tycker det är väldigt tidigt att göra så, du har varit ihop med din kille i 4 mån och ni ska flytta utomlands, ni gör ju som ni vill men att lämna sitt barn i ett annat land hade jag aldrig klarat av. då hade jag bott här i sverige.

Jag tycker att du ska börja med att pendla åt 'andra hållet', dvs bo kvar i Sverige och åk till Cypern en vecka i månaden när den lilla sonen är hos sin pappa. På det sättet så har du en chans och se hur förhållandet utvecklar sig utan att din stora son behöver sluta på dagis etc etc. Eftersom din kille har barn i Sverige så kanske han kommer att flyga tillbaka relativt ofta med så då har ni oxå en chans att ses.
När man är i början av ett förhållande så är det väldigt lätt att se allt i ett rosenskimrande ljus. så jag tror att det kan vaa en god ide att avvakta lite med en permanent flytt.

Det är ju inte ens säkert att din pojkvän kommer att trivas på cypern, det är väldigt stor skillnad på att vara nånstans på semester och att bo där permanent.

Lycka till!

Den här tråden verkar inte vara nån aktivitet i längre.
Blir så jävla bestört att jag tror jag dör.
Det bästa för din pojke, hur du än försöker hitta andra förklaringar, är att ha sin mamma och pappa nära sig. Att du ens tänker tanken att flytta iväg och träffa din tvååring var tredje vecka (!!!) är så makabert att jag saknar ord.
Du väljer din pojkvän framför ditt barn. Så enkelt är det.
Hoppas du kommit på andra tankar, jag blir illamående. För att inte tala om den otjänst du gör dina barn som inte får leva ihop som syskon.
Du har drabbats av passion och genom det, total sinnesförvirrning.
Vore jag du skulle jag också ifrågsätta hur din pojkvän helt utan vidare klarar av att flytta ifrån sina egna barn. Allt är helt igenom totalt obegripligt.

Är denna tråda på allvar?
Kan bara säga stanna hemma, du är MAMMA!

Du sager sjalv att det inte ar sa att du overger honom, men hur tror du att det kommer att se ut fran hans synvinkel? Alskar du honom over allt annat sa maste hans behov komma fore dina egna, och det ar jag inte saker pa att de gor om du flyttar ifran honom. Jag forstar att det kanns lockande att sticka utomlands och fly fran problemen, men risken ar att du genom att gora det skapar annu storre problem, och dessutom drar in ett oskyldigt barn. Om du vill ha kvar kontakten med sonen maste du nog tanka valdigt noga pa om detta ar ratt beslut. Hur kan en kille du kant i fyra mander ga fore sin egen son?