Jag hoppar in här på ett hörn...
Har läst alla inläggen och förstår alla som är oroliga och vill ha en typ av bekräftelse eller statistik på att allt är bra där inne.
Har själv haft mf, ett tidigt men ett mf är alltid lika tråkigt när man går å hoppas på ett litet knyte...
Vill bara säga till alla som läser tråden att det bästa ni kan göra för egen skull OCH barnets, är att försöka släppa all oro och tro på att allt kommer att gå bra.
Jag är också en person som är expert på att oroa mig i förväg över allt och inget.
Men den här gången har jag bestämt mig för att släppa taget och låta allt ske...
Allt jag kan göra är att försöka leva normalt, äta rätt och vara lycklig över här och nu 
Om vi tänker på hur många barn som faktiskt födds varje år...om vi tänker på hur många kvinnor som lever under fattigare, mer påfrästande omständigheter än vi och ändå föder friska barn varje sekund
, så kan det ge ett litet hopp om att det kan gå bra för oss med...ellerhur?
...Bor själv i ett U-land just nu så jag vet att, fattigdom, svält, undernäring och stress, de saker som vi i Sverige får råd om att undvika för att minska risken för MF...trots dessa faktorer, så går många igenom friska graviditeter och föder friska barn...
Vi har förmånen att kunna oroa oss....dessa kvinnor har inte tid eller råd till det...
Vet att vissa kanske tycker att jag bara pratar...men vill bara att dem som oroar sig ska få lite sinnesro...
Det går faktiskt bra många gånger, tänk mer på det än på vad som skulle kunna hända...
Jag försöker att inte tänka på statistiken eller på veckorna, just nu är jag gravid i vecka 4+5, och jag litar på att allt är som det ska.
Att oroa mig gör bara dagarna deppiga och outhärdliga.
Om så där en 8 månader hoppas jag på att vara mamma och om ingenting dåligt händer under vägen, vill jag inte vara lessen eller orlig...
Till alla Gravida-GRATTIS 
Vilken resa vi har framför oss!!!