Måste jag söka ensamvårdnad för att kunna åka till mitt land och hälsa på min familj.???

Jag vill åka till mitt hemland med mina barn och hälsa på min mamma, pappan vägrar.  Nu är det snart mer än 4 år.  Han gör som han vill och han har tillgång till sin familj,  Hans familj har valt att inte umgås med barnen när barnen är hos mig.  Tänk att de har tillgång till sina barnbarn hela tiden och väljer att inte träffa de när de är hos mig och sen vägrar dem att barnen ska få träffa sina andra halva- min familj.  Jag läste idag ett inlägg från 2009 och jag har samma problem, ingen familj, knappt några kompisar och bor i en liten stad, och jag kan säga att jag känna att det handla väldigt mycket om faktum att man är utländsk.  När man pratar med familjerätt pratar dem om vad som är bäst för barnen, så antagligen är barnens andra kultur inte bäst för dem, antaglligen är deras osvensk familj inte bäst för dem.  Det var många som skrev till den kvinnan som ville åka till Equador, varför inte åka själv eller varfär inte din familj åka hit.  Varför kan inte vi för aka till våran familj, det var till och med någon som sa att hon var egoistisk.  Det tycker inte jag, jag gör allt för mina barn, ta mycket skit från människor här som försöker  att få mig att känna liten och obetydligt för att jag har en annan hudfärg. Kan var för att jag bor i en liten stad, jag kan inte säga hur det är i större städer. Jag skulle aldrig vill att min mamma upplever sånt.  Jag kommer från ett multíkulturellt samhälle där hudfärg, religion, etnicitet spelar ingen roll. Barnen har rätt till sin andra kultur lika som de har rätt till sin svenskkultur men det är ingen som bryr sig som den andra kulturen.   Sist jag träffade min mamma var 2006 barnen var bebisar, dem har inte en aning egentligen vem hon är, en röst i telefonen.  Folk säger att alla har samma rätt, det tror jag inte på för det har jag inte sett.  För mig känns det som om det handlar mycket om om man är utländsk eller ej, det spelar ingen roll om det är man eller kvinna, för jag har en kompis från England som är man har samma problem, men hans extjej (svensk) som är också min kompis(så jag känner till både sidor), gör precis som hon vill och det familjerätt säger till mig i stort sätt säger till honom, så hon som mamma gör som hon vill och jag som mamma nepp,, konstigt.  Allt som jag har, har jag skaffat själv för när vi delade på oss behåll han i stort sett allt.  Jag tycker inte att jag ska vänta tills barnen är 15, 16 år när dem kan bestämma själva, när dem är i den ålden har dem inte tid med det tror jag för att då är det annat runt omkring.  Det är nu de fortfarande har en chans att skapa nån norgorlunda bra förhållande  med min familj.  Om det är nån där ute som har något svar på hur man kan få dela av sitt ursprung med sina barn genom att kunna resa till hemlandet för att hälsa på min familj, please please HELP!  And please no un-pleasantries even if you have something negative to say, try to write it in a positive way, I have enough negativity around me.

Till både Anonym och Anonym (mami):

Det verkar nästan som om ingen läst mitt inlägg ovan, för det FINNS saker att göra. Man är inte alldeles bunden, men man måste följa den internationellt överenskomna vägen att få flytta till ett annat land, för att inte hamna i trubbel. Det kan användas både för den som vill flytta med barnen (som Anonym) eller för den som har anledning att befara att den andra föräldern kommer kidnappa barnen (som Anonym (mami) ).

Börja med att gå in på www.reunite.org och/eller www.saknadebarn.org (under "viktiga kontakter" ) . Jag tycker själv att reunites sida är bättre och bredare, och går in mer på vad man kan göra för att förebygga barnkidnappning eller vad man kan göra för att själv flytta lagligt, även om också saknadebarn har sån info. Vad båda sidorna har som är ovärderligt är en lista med advokater med specialkunskaper om internationell familjerätt. Det är en sådan advokat ni ska ha kontakt med - inte den "vanliga" skilsmässoadvokaten från Skövde/Flen/Blomstermåla...De vet i allmänhet alldeles för litet om de internationella aspekterna av en vårdnadstvist.

Det är också av vikt att veta om landet ifråga har undertecknat Haagkonventionen om bortförande/kvarhållande av barn.

Man kan, som sagt, också själv ta kontakt med Centralmyndigheten på UD, de ska också kunna hjälpa med mer info om sånt här (även den adressen hittar du på saknadebarns-hemsida).

Hade du varit mitt ex, hade jag också sagt nej.

Du skriver att du inte trivs här, är helt ensam, känner dig som en parasit etc. Så risken ser överhängande ut att du inte kommer tillbaka med barnet.

Och det är väldigt vanligt att man som utlänning i ett annat land känner sig så och faktiskt bör ha chansen att kunna åka hem med sina barn, även om det bara är tillfälligt. Den andra partnern borde också bjuda till litet.

Däremot är risken för barnkidnappning mindre när det sker till ett annat land som undertecknat Haag-konventionen, eftersom överenskommelsen då är att barnen ska tillbaka till det första landet för att vårdnad och boende ska lösas där.

Det finns dock inget som hindrar att lösningen blir att barnen flyttar med föräldern som vill flytta - men grejen är att det ska skötas snyggt och enligt de spelregler som faktiskt finns. Att ta med sig barnen olovligt och riskera att dra på sig en internationell efterlysning och ev fängelsestraff och riskera att röka hela sin framtid, och all chans till barnens boende verkar inte vara så smart. Det är inte heller smart att obstruera och motverka en förälder som vill flytta för mycket, för då kan den föräldern få EV innan man vet ordet av, för att man inte kunnat samarbeta.

Därför är det smartast att faktiskt anstränga sig för att samarbeta och medverka till en vettig lösning - och det gäller båda parterna. Klarar man det inte själv får man ta hjälp av bra advokater och dra det hela i rätten istället - och riskera att andra tar beslut över ens familj, istället för att man själv kan göra det.

Jag funderar på att man kanske har lättare att övertala den andra föräldern att ta med barnet om man låter den andra föräldern ha enskild vårdnad och att barnet bara är svensk medborgare med endast svenskt pass. På det sättet är det kanske mindre risk att lyckas med en kidnappning vilket ger ro i själen till den oroliga föräldern. Värt att kolla upp i alla fall.