Jag undrar ni som är hemma länge med era barn om ni känner att ni sätter er egna karriär i kläm och förlorar pensionssparande?

Handlar väl inte om att känna, det är rätt lätt att räkna ut.

För egen del har jag tagit paus från "karriären" under småbarnsåren; jobbar så lite som möjligt. Funkar genom att jag har eget bolag och kan ta korta uppdrag som konsult. Dock är det inte fett rent ekonomiskt, men det är desto fetare känslomässigt. Pension dessa år? Haha, inte en chans! Jag är glad om jag kan ta ut en minimilön. Får ta igen det längre fram i livet. Offrar gladeligen de pengarna för att kunna vara med barnen medan de är små.

Ja det är klart. men va fan, för mig är då inte livets mening att bli rik och vara en förmögen pansjo. Vem vet om man ens lever då!?

Och om man lever så finns ju billigare länder..

Fast om man hade kännt att man själv kom i kläm då hade man väl inte gjort valet att stanna hemma längrè?

Precis

Tja, jag känner att jag kommer i kläm, eller säger som Dr Kejs att det handlar ju inte om vad man känner, det är ju ett FAKTUM.

Men jag värdesätter att vara hemma med min son och vill inte att han ska börja gå långa dagar på förskola innan jag tycker att han är mogen för det...

Fast du har ju en pappa till barnet oxå? Han kan väl vara hemma..

Tyckder det låter konstigt om man säger att man gjort ett val men samtidigt säger att man själv kommer i kläm, det är ju ingen som tvingar dig till att vara hemma..

Hans pappa ska vara hemma nu från 1:a november. Då har jag varit hemma i 19 månader.

Menar du på allvar att du tycker att det är konstigt att sätta sitt barn i främsta rummet, före sig själv? Det tycker inte jag. För mig är det självklart. För övrigt har jag gjort ganska många val i mitt liv som kanske inte varit så bekväma... men som inneburit fördelar på andra plan.

Men när det gäller pensionssparande kan man väl begära premiebefrielse eller nåt. Vet inte exakt hur det funkar, men har fått det tillsagt att jag bör göra det, så jag ska kolla upp det nån gång.

Jag tror att man menar att ens karriär kommer i kläm, inte att man själv kommer i kläm. Man gör ett val, och när man väljer att vara hemma väljer man ju smatidigt bort karriären. Inget konstigt med det. Själv hade jag nog valt att vara hemma länge även om jag egetntligen velat jobba, då jag inte har så svårt att sätta mina barn i främsta rummet. Men nu faller det så bra att min man vill jobba, på det viset får vi pengar, och jag VILL vara hemma länge, på det sättet känner jag inte att jag är i kläm, även om självklart min karriär är i kläm.
Det är en prioritering bara.
Vad är viktigast för dig, karriären eller att barnen ska få en lugn start i livet

SJälvklart vill jag vaa hemma så länge som möjligt. Men somlia menar att förksoal eller dagmamma är viktigt för att sina barn ska bli sociala och lära sig sociala regler. Att man kan inte bara hänga med sin mamma hela dagrna. Inte ens som 2 åring...

Många fråga mig om vår lficka annu har börjat på dagis och tycker liksom det är konstigt när jag berättar att jag ännu är hemma. Som att: Va, går hon inte på dagis än stackarn..

Men det beror på att dagispropagandan varat så länge i Sverige att jättemånga föräldrar känner och tror att de är sämre för sina barn är förksolepersonal. Det är verkligen sorgligt och jag tror att man måste må väldigt dåligt när man känner så.

Nu är det ju faktiskt så att föräldrarna ÄR bäst för sina små barn. Men att det är viktigt att träffa andra barn Men att de inte behöver träffa 10 olika barn samtidigt, för att de ändå inte leker med så många på en gång.

Vid 3-4 år tror jag att man har behållning av dagis för egen del. Samt att jag kan tycka att det är bra att få några år innan skolstart att vänja sig vid den typen av liv.

Du får stå på dig när någon ifrågasätter ditt val. Och säga att du gör det för hennes skull, hon träffar barn, hon kommer att få gå på dagis i sinom tid, när hon är redo att separeras från er föräldrar.

Om man läser om dagis så är det långt ifrån alla som är jättebra, inte för att det är fel på personalen, utan för att det är för lite personal.

Kan också säga att de 3 dagispersonal jag själv känner valt att vara hemma länge.

Stå på dig och gör det du känner är rätt för din familj.

Men det beror på att dagispropagandan varat så länge i Sverige att jättemånga föräldrar känner och tror att de är sämre för sina barn är förksolepersonal. Det är verkligen sorgligt och jag tror att man måste må väldigt dåligt när man känner så.

Nu är det ju faktiskt så att föräldrarna ÄR bäst för sina små barn. Men att det är viktigt att träffa andra barn Men att de inte behöver träffa 10 olika barn samtidigt, för att de ändå inte leker med så många på en gång.

Vid 3-4 år tror jag att man har behållning av dagis för egen del. Samt att jag kan tycka att det är bra att få några år innan skolstart att vänja sig vid den typen av liv.

Du får stå på dig när någon ifrågasätter ditt val. Och säga att du gör det för hennes skull, hon träffar barn, hon kommer att få gå på dagis i sinom tid, när hon är redo att separeras från er föräldrar.

Om man läser om dagis så är det långt ifrån alla som är jättebra, inte för att det är fel på personalen, utan för att det är för lite personal.

Kan också säga att de 3 dagispersonal jag själv känner valt att vara hemma länge.

Stå på dig och gör det du känner är rätt för din familj.

Ni skrämmer mig lite. Tänker ni aldrig pa att barnen kommer att börja skolan och då ska ni tillbaka till samma jobb som ni inte gillar och dessutom utan löneutveckling? Vem försörjer er när ni pensioneras? Hade någon av er en karriär eller hade de flesta ett jobb de gick till för att få betalt?

Hej!

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!!!
Håller med till 100 %!

Jag har varit hemma i 5 år nu med våra två barn och nu ska jag försöka mig på att jobba hemifrån genom att starta eget, allt för att de ska få ha mamma hemma lääänge.
Att veta att det är någon som är hemma när de kommer hem från skolan är ju en enorm trygghet för dem. Så kände iaf jag, när jag växte upp.

Kram Fröken Vit.