Skräck inför att rodna i fel situation

Jag har haft precis samma problem och kände för ungefär ett år sedan att jag var tvungen att söka hjälp. När jag pratade med en psykolog om mina problem, dels tyckte jag att det var jobbigt att gå på fest eller bara gå och fika eller gå på stan, så tyckte han inte att det var så märkvärdigt. Jag fick alltså ingen hjälp där utan sökte mig till mer alternativ hjälp. Jag kom i kontakt med en homeopat som jag har gått hos sen januari och det har hjälpt mig otroligt mycket. Det hon gjorde var att ändra på mina åsikter och tankar om mig själv, jag fick affirmationer jag skulle plugga in. Jag har aldrig varit så stark som jag är nu och det är tack vare att jag har byggt upp mitt självförtroende och min syn på mig själv med hjälp av homeopaten. Det kan jag rekommendera alla som har problem med självkänslan.

Vad är affirmationer?

Affirmation är att man med tankens kraft kan förändra en bild, som i mitt fall min bild om mig själv. Jag upprepade bra meningar för mig själv varje morgon som tex. du duger som du är m.m. Det funkar ju även åt andra hållet, om man säger till sig själv hela dagarna tex vad tjock jag är, varför tycker ingen om mig m.m så börjar man till slut tro på det.

Kan du ge exempel på fler affirmationer? Kanske kan du hjälpa några här inne genom att vi också testar?

jag började rodna när vi pratade på jobbet, men ingen kommenterade det, och det kändes så bra, det försvann fortare då
och så försökte jag tänka på att det inte är någon fara om jag skulle rodna, det går snart över..

Här är en till som kan roda rejält! och då menar jag rejält! Känner på allvar ingen som kan bli så röd som jag! det är hemskt! det kan komma från ingenstans!

Jag kan verkligen inte tala inför folk, vet inte hur jag ska tackla alla redovisningar jag har framför mig i skolan. Det är förjävligt jobbigt ibland!

När jag läser tråden igen...så tänker jag på hur jag reagerar nuförtiden. Och jag kommer återigen till slutsatsen att det är mycket bättre med rodnandet idag än för bara ett par år sen. Jag pluggar också, som substance...och på kurserna jag läser nu så är det egentligeningen som känner mig, annat än som kaffe-kompis på rasterna. Det faktum att de inte känner mig alls, tillsammans med att jag bestämt mig för att inte bry mig så mycket om vad andra tycker (tex inte få panik så fort jag känner att jag börjar bli generad) har lett till att jag inte rodnar och blir generad tillnärmelsevis lika ofta som förrut.

Det här kanske inte hjälper någon, men ville bara berätta att det KAN bli bättre, med tankens kraft. Hade också tidigare väldigt dåligt självförtroende, vilket nog bara gör rodnandet värre...som man också kan jobba med ensam tror jag, med hjälp av tex affirmationer.

Substance...mitt tips om lite puder eller liknande är jättebra vid redovisningar och så, för det syns inte lika mycket att man rodnar och då känner man sig lite säkrare. Att vara grymt förberedd samtdigt som man är införstådd med att det här är inte jätteallvarligt/viktigt har hjälp mig genom många redovisningar!

Jag har några affirmationer som man kan träna på men passar de inte just dig så gör om dem!
Jag klarar dagens utmaningar!
Jag är värd allt gott som livet ger
Jag duger som jag är
Jag är värdefull för mig och andra

Jag hade mina affirmationer på väggen i badrummet så varje gång jag borstade tänderna upprepade jag dem för mig själv. Kändes jätte töntigt i början men efter ett tag märkte jag att det faktiskt funkade! Jag hade otroligt höga krav på mig själv (jungfru) både i jobb och privat som jag lyckades bli av med. Det är klart att jag fortfarande rodnar ibland men det brukar gå över lika fort för jag tänker för mig själv att det inte är så farligt.

Här är en till som lätt blir röd. Har inga problem i sociala situationer med något annat, men jag blir ändå röd i ansiktet när det blir stressigt. Träffar väldigt mycket människor i jobbet och rodnar direkt om det uppstår en jobbig situation eller konflikt. Jag har helt enkelt accepterat det för jag har ingen möjlighet att "fly" från den det, kan inte bara springa iväg som jag kanske helst skulle vilja ibland.

Folk kanske bryr sig men då får de väl göra det då, jag är snäll och bra på mitt jobb ändå. Mina kollegor är vana och bryr sig inte längre. Och det är faktiskt så att det känns tusen gånger värre än vad det egentligen syns. Tänk på det tjejer.

Väcker liv i denna gamla tråd.
Har exakt samma problem, haft det i flera år. Blev bättre till ett tag men nu har det kommit tillbaka. Det jobbiga är att man är så otroligt rädd för vad andra ska tro om en och jag bygger upp en förväntansångest som nästan tar över mitt liv.

Även om jag inte rodnar vissa stunder så är det ändå en känsla av att nu kommer jag börja rodna, det känns som en panikångestattack och är jätteobehagligt. Därför går jag runt och är på helspänn hela tiden. Tycker det är jobbigt att gå till jobbet, träffa vänner, sociala situationer m.m. överanalyserar och har extrem förväntansångest som gör att jag har svårt att sova på nätterna och känner mig konstant stressad. Det rimliga vore ju att man rodnar för något man faktist är skyldig till men när man inte är det, varför reagerar kroppen så??

Jag har haft det väldigt stressigt under en lång period, kanske är det stressutlöst?
Jag har tidigare gått i KBT och vet att det enda sättet att bli av med problemet är att utsätta sig för det. Men man vill ju bara bli frisk snabbt!

Ni som lever med detta eller har haft detta problem, hur hanterar ni det?
Och hur har det gått för ts?

Samma här. Alltid rodnat och kan göra det än idag när jag är 40+.

Oftast om jag får uppmärksamhet jag inte bett om, tex ett möte på jobbet och ngn ber mig berätta en sak eller ställer en fråga. Om jag tar ordet själv är det inga problem.

Och jag kan bli sådär knallröd. Och svettig. Men nuförtiden brukar jag säga ngt om klimakteriet och skratta åt det.

Ibland kan jag ordna o den som sitter bredvid mig pratar massor och alla tittar på den personen, alltså bara av känslan att jag också är i centrum fast jag inte vill det. Jättejobbig. Gissar att det är som för dig TS när du inte vill rodna i situationer där du kan verka skyldig.

Jag tycker det är vacker med tjejer som rodnar. Det känns även tryggt på något sätt då de känns så genuina. Gillar dom bara mer när dom gör det. 

Se bara till att du umgås med ärliga människor omkring dig så finns det ingen fara med att du rodnar.

Usch stackare, alla har nåt skit, så är det bara. om jag rodnar eller nåt säger jag rakt ut jag gör det för att jag är upprörd, blyg, tycker detta är lte jobbigt och så pratar jag sen vidare om det jag ska prata om. jag har bara mött förståelse. så det skulle jag vilja tipsa om. sen så är det som att det släpper, blir lättare. jag är säker på att du känner dig ensam men det är du inte. klart du ska kunna ta upp det med din sambo tänker jag, inget du ska skämmas för.