Hej!
Vi har planer på att adoptera, men vill också vara familjehem. Jag vet inte om vi orkar vara det samtidigt... Men det tar tid att adoptera så man borde kunna vara familjehem i alla fall tills man har fått barnbesked?
Är det någon som varit familjehem och genomgått en utredning för adoption? Tror ni att det blir ett problem?
Tacksam för trevliga svar 
Vi ville göra det med våra utredare för adoption tyckte inte det var okej. Om vi hade blivit familjehem så hade vi inte fått vårt medgivande för adoption.
Vi var kontaktfamilj/stödfamilj till en tjej samtidigt som vi adopterade. Det funkade bra. Det var en väldigt bra erfarenhet att ha när man adopterade.
En liten fundering.
Så när ni får igenom er adoption så säger ni upp familjehemsuppdraget? Dessa barn är också barn och har sina rättighter, inga barn man bara skickar runt hur det passar en själv.
Så skall man adoptera så skall man nog inte vara familjehem. Tyvärr.
Fast det är världens bästa "jobb".
Ni bör säkert kolla med er handläggare först, men kan jourhem vara ett alternativ? Då behöver man inte skicka iväg ett familjebarn för att man får sitt adoptivbarn. Man kan ju avsluta sitt uppdrag och inte ta emot nya barn i lagom tid innan man beräknas få ett barnbesked så att ingen krock behöver uppstå.
Jag förstår att den skulle kännas bra att ha ett långtidsplacerat barn, men det kanske inte är rätt tid i ert liv för det just nu. Men det är kanske något som passar i framtiden.
Vi får inte adoptera så vi kämpar på i IVF träsket, men vi funderar på att bli familjehem istället för att försöka få till ett syskon genom IVF om vi väl lyckas få ett barn. Tror inte att jag orkar gå igenom det igen, men vill gärna ha fler barn i mitt liv. Jag vågar dock inte bli familjehem som barnlös för jag skulle nog inte klara av att skiljas från barnet och det är ju ofta en del av uppgiften och något man måste vara beredd på.
Tack för alla svar!
Ja jag tänkte på det, att vara jour eller kontaktfamilj, det verkar smartast. Självklart skulle jag aldrig "kasta" ut ett barn. Jag lästa att barnet brukar vara hos en runt 4mån och en adoption tar kanske 3-4 år. Vi får prata med de som bestämmer!
Jobbigt med IVF, jag kan inte förstå hur man skulle orka, men man gör väl det, jag skulle ha satsat allt för att få barn! Hoppas verkligen att ni lyckas!! Men familjehem kan säkert bli minst lika bra som adoption, det kan ju bli så att de bor hos er tills de blir vuxna. Ett stort lycka till!!
Har någon annan erfarenhet?
Hej igen!
Till SmillaMilla, jag kanske förklarade lite konstigt i början. Jag skrev att vi inte kanske orkade att adoptera och vara familjehem samtidigt, jag skrev så för att jag inte ville höra att vi inte skulle kunna ta hand om vårat adopterade barn då. Jag ville bara vara tydlig i att vi kommer ta hand om det adopterade barnet till 100%. Det är inte lätt att skriva frågor på familjeliv, jag blir alltid tillrättavisad och missförstådd. Vissa saker är självklart för mig. Vill jag adoptera och vara familjehem är det för att jag orkar det och kommer att finnas där för dem.
Blev lite långt
Oavsett vilken ordning barnen kommer i tror jag att man ska vara försiktig med att ta emot familjehemsbarn i en adoptivfamilj. Att vara jourhem i väntan på adoptionen kan säkert fungera, men när det adopterade barnet väl kommit får man nog upphöra med det. Många adopterade barn är väldigt separationskänsliga. Att leva med ett "syskon" under några månader, eller till och med år, och sedan behöva skiljas åt kan bli riktigt jobbigt. Dessutom är det svårt nog för ett barn, som dittills kanske bara bott på barnhem, att förstå vad en familj är. Om det finns barn i familjen som plötsligt bara försvinner en dag så blir det ännu mer förvirrande för adoptivbarnet "vem tillhör egentligen familjen?". Dessutom tror jag att ett adopterat barn kan bli otryggt av att ett familjehemsplacerat barn flyttar. "Om det barnet inte fick vara kvar här, vad är det då som säger att jag får det?" Jag tror att det adopterade barnet behöver vara ganska stort för att fullt ut - även känslomässigt - förstå vad det handlar om.
Möjligen kan man överväga att ta emot ett barn när det antas bli en uppväxtplacering. Dock ska man nog tänka på att även det som ser ut att bli permanent ibland kan förändras. Tillvaron för familjehemsplacerade barn (och därmed familjehemmen) är alltid rätt osäker.
Det bästa är nog att bli kontaktfamilj/avlastningsfamilj. Det är mer som att ha besök av en kompis eller ett släktingbarn ibland. Då blir det lättare för det adopterade barnet att förstå skillnaden. Fast även det ska man kanske vänta med tills adoptivbarnet varit hemma ett tag.
Bra beskrivet manchester, ja man får verkligen tänka sig för! Det blir många att tänka på. Vi får se hur vi gör...
Är det någon som varit fosterfamilj/stödfamilj och försökt adoptera samtidigt?
I vår kommun är det uteslutet att adoptera samtidigt som man är familjehem. Däremot går det bra att vara kontaktfamilj.