Är så jävla trött på mina grannar!!

Försökt att få hjälp att reda upp situationen.Hjälp med dottern .

Förstår din situation till fullo, låter som att du har väldigt otur med grannarna. När dottern var mindre bodde vi i lägenhet och jag tänkte mer än en gång att grannarna måste väl tro att man misshandlar henne så fruktansvärt som hon skrek ibland, dag som natt. Hon hade förövrigt kolik det första halvåret, inte för att skriken slutade sen, men blev åtminstone betydligt bättre. Vi hade å andra sidan grannar som var tvärtom, de levde själva om fruktansvärt mycket och det fanns en hel drös med ungar i vår trappuppgång, så det blev aldrig några klagomål. Jag har dock inga tips... vi flyttade så fort vi kunde från den lägenheten just för att VI tyckte att VÅRA grannar var för stökiga osv.

Det jag kan tänka på, om du verkligen vill försöka bo kvar där, är att lugnt och sansat prata med hyresvärden, det hjälper knappast att brusa upp och bli arg eftersom det bara riskerar att spä på fördomarna om unga mammor ännu mer (som okontrollerade, omogna osv) och försök få henne att förstå att det faktiskt handlar om ett litet barn, de skriker ibland, det gör ALLA barn och är verkligen inget man kan göra något åt i många fall, vare sig man är 50 eller 20 år gammal...

Okej tack för svaret!
Nej jag brusade inte upp mig mot hyresvärden utan var lugn och sansad och förklarade att det händer att hon vaknar ibland och inte går att få att somna!

Barnskrik tillhör normalt hushållsljud och således så har du inget att oroa dig för. Om grannarna klagar - fråga om de menar att du ska tejpa igen munnen barnet och att de isåfall förespråkar barnmisshandel.
Ett barn i ettårsålder börjar upptäcka att världen är mycket större än de tidigare trott. De kan bli oroliga och drömma mardrömmar på natten. Min dotter gjorde likadant och det tog tid att trösta henne. Om nån granne då hade kommit och klagat hade jag blivit skitförbannad. Inte nog med att det är jobbigt med ett otröstligt barn, gnälliga grannar kan man definitivt vara utan!

Man kan inte bli vräkt för att man har barn som gråter och skriker på det där sättet.

Hoppas du snart får det lugnare dock. Kämpa på och ta inte åt dig, barn måste få finnas faktiskt. Lycka till!