Ett fall för Louise - En serie för mig!

Det finns ett utmärkt program i P1: Radiopsykologen.
Människor ringer på allvar och diskuterar öppet sina problem.
Tidigare fanns ett program där barn och ungdomar gick ringa.
Jag lyssnar på dessa med stor behållning
och är säker på att de som ringer vet vad de gör.

Självklart sänds inte "ett fall för Louise" utan tillstånd från de
vuxna i familjen. Jag är också säker på att de haft tillfälle
att diskutera konsekvenserna.

Nyligen var ett program i Debatt i TV
ägnat åt Ett fall för Louise.

En mamma och hennes tonårsdotter medverkade,
de hade varit föremål för ett av programmen.
Det hade gått några veckor sedan programmet sändes,
och många sedan det spalades in.
Både mamma och dotter var oerhört positiva till programmet
ansåg att de fått värdefull hjälp som varit avgörande för dera liv
och de sade att de var glada om programmet kunnat hjälpa andra.

Att man ogillar Louise bör inte vara
en anledning till att dissa hela programserien.

Ok,
om man är en fulländad förälder,
då har man ingenting att lära någonstans ifrån
och kan väl ägna kvällen åt någon amerikans deckar i stället. T ex.

Jae du,
tiden har liksom gått ifrån den sortens program.
Om någon ska titta nuförtiden krävs det dramatisering.

I blogginlägget kommenterar Lars H Gustavsson obs. ett enda av avsnitten i serien, det första. obs obs obs.

Han har inte fördömt hela serien, och har inte återkommit till serien i bloggen.

Ett program innebär att en familj har utnyttjats och det är en familj för mycket.

Ja - och? ... för mig är det ett tillräckligt stort övertramp för att välja att inte titta.

"Fördömt hela serien" har han väl på sätt och vis gjort eftersom han tycker att det inte är förenligt med barnkonventionen att låta barn framträda på det här viset i tv. Han har som många andra åsikten att familjesituationerna borde dramatiseras av skådespelare. Det här inlägget belyser hur han ser på hur barn och ungdommar i kris kan komma till tals på ett respektfullt vis. Jag håller helt med honom.

larsh.wordpress.com/2009/11/05/exponera-barn-i-kris/

FannyGloria, Hallaliza och andra;
jag håller med om att programmet kunde gjorts på annat sätt,
skyddat objekten på annat sätt.
Gärna i dramatiserad form typ Bullen.

Men vi måste kunna tänka mer än en tanke samtidigt.
Att vägra se programmen stödjer inte någon. Utom möjligen tevestatistiken.
Själv får jag massor av tankar genom programmen.
Tankar och känslor som är väsentliga för mig.

Man bör också kunna särskilja ansvaret;
Vem har ansvar för hela programmet?
Vilket ansvar har Louise?

Kanske är även Louise ett offer för
programmakarnas idé.

Visst.

Och som vi alla vet, är det inte flickan i filmen, som har skrivit brevet.

Riktigt bra faktiskt.

Jag förstår inte vad du försöker säga.

Ja, verkligen! (Om du inte var ironisk.)

Ja till vad?

Bullens sätt att hantera läsarbrev.

Har ni förtroende för en psykoterapeut som ställer upp i detta program, där familjerna utnyttjas?

Jag anser inte att familjerna utnyttjas.