I morgon, tisdag, börjar jag min kur. Ska bli så spännande. Har ej fått tag på gyn idag, får väl kliva upp i ottan i morgon för att få någon plats i telefonkön. Suck.
Är smått nervös för hur det ska gå. Kommer det lyckas på första försöket, eller kommer det att dröja? Känns som om jag har tusen och en frågor i mig som jag gärna vill ha svar på, men det finns inte något definitivt svar på någon av dem, tyvärr.
******
Sambon har varit lite sugen på att säga något om våra planer till sin mor, mycket för att hon har en svår tid framför sig, och han ville att hon skulle ha något att se fram emot. Och vi kom då överens om att han fick säga, om situationen krävde det.
Första dagen vi skulle till gyn, på vårt första besök, hade hon tid på samma sjukhus - vi mötte henne efter att ha svängt av från E4:an och in på "vägen hem".
Vårt andra besök, då sambon skulle upp med prov, inföll naturligtvis på samma dag och på samma tid. Pga det så bestämde han sig för att berätta delar för henne. (För att vi då skulle skjutsa upp henne istället för att fadern skulle göra det.)
Han berättade:
Att vi försökt i över ett år, att vi nu ska ingå i ett program, och att vi berättar mer när vi vet att det blir ett plus. Och han avslutade med att säga henne att hon ej skulle fråga en massa, och att jag verkligen inte ville att hon skulle försöka fråga ut mig. Även att ingen annan vet och ingen annan ska veta!
Efteråt visade det sig att hon skulle upp tidigare, så han hade aldrig behövt säga något, men gjort är gjort, och hon är ju den enda av "familjen" som vet, så man kan väl nästa pusta ut iaf.
Kan lägga till att vi valt att inte berätta för någon pga att vi mött "negativ" respons på vår önskan, då "folk" anser att jag ska utbilda mig klart först.
/Erika