• majess

    dessa stackars hysteriska mammor som hetsar upp sig över amning o attachement parenting!

    Jag blir nästan skrämd från vettet när jag läser dessa hysteriska mammor som sitter o överträffar varandra i klappar på axeln ang samsovning,hur präktiga de är som ammar tills barnet snart gått ur högskolan och undrar lite lätt neurotiskt om ngn har ett bra råd mot deras barns enorma tuttfixering eller "tänk om mitt barn inte har hittat den rätta attachementen".....puh vilka stackare!!! vad tycker igentligen folk? är detta normalt?eller är detta en fixering som tagit sig ENORMA proportioner?

  • Svar på tråden dessa stackars hysteriska mammor som hetsar upp sig över amning o attachement parenting!
  • Sarita

    Tja, det finns väl alla sorter? Det är synd om dig som blir skrämd från vettet av andras frågor och diskussioner, men du kan säkert lära dig att ta det med. Men du överdriver väl din egen rädsla liksom du överdriver dina exempel.

    "Vad tycker igentligen folk?" Det spelar väl ganska liten roll vad "folk" tycker så länge man tar hand om sitt barn på ett bra sätt? Jag tror inte det är en fixering du sett, och i synnerhet inte att den har enorma proportioner. Har du stött på den utanför FL, till exempel? I din närhet? På BVC? På lekplatsen? Bland dina vänner? Kunde vara intressant att höra vad den i så fall tar sig för utryck där.

  • Tygtiiger

    Om man tittar på internet verkar det istället vara en enorm fixering på de fixerade mammorna... Amning dissas, flaskor hissas, nannymetoder och skämspallar löser allt, ungarna ska veta hut och visa "respect" för sina föräldrar, och det absolut, absolut viktigaste i föräldraskapet är att mamman får sin egentid. Annars jävlar. Klart ungen kan skrika lite, den får inte bli bortskämd!

    IRL däremot har jag haft turen att mest umgås med rätt så balanserade människor som lyckas bolla jobb, föräldraskap och relationer någorlunda och som både förmår lyssna på sina barns behov, sätta sig själva på undantag när det behövs och säga ifrån till arga och självupptagna treåringar på ett bra sätt när det behövs. En del samsover och en del bär i sjal och en del knuffar i vagn och en del börjar jobba tidigt och andra skaffar syskon tätt och är hemma länge... vi har rätt trevligt ihop ändå.

  • majess

    don Quijote skrev 2009-11-04 09:48:27 följande:


    Tycker TS verkar mest hysterisk, ärligt talat...
    jaaa jag är hysterisk på hysterikor
  • Wolfclaw
    Tygtiiger skrev 2009-11-01 12:45:31 följande:
    Om man tittar på internet verkar det istället vara en enorm fixering på de fixerade mammorna... Amning dissas, flaskor hissas, nannymetoder och skämspallar löser allt, ungarna ska veta hut och visa "respect" för sina föräldrar, och det absolut, absolut viktigaste i föräldraskapet är att mamman får sin egentid. Annars jävlar. Klart ungen kan skrika lite, den får inte bli bortskämd! IRL däremot har jag haft turen att mest umgås med rätt så balanserade människor som lyckas bolla jobb, föräldraskap och relationer någorlunda och som både förmår lyssna på sina barns behov, sätta sig själva på undantag när det behövs och säga ifrån till arga och självupptagna treåringar på ett bra sätt när det behövs. En del samsover och en del bär i sjal och en del knuffar i vagn och en del börjar jobba tidigt och andra skaffar syskon tätt och är hemma länge... vi har rätt trevligt ihop ändå.
    Låter som en rätt bra sammanställning på sunt föräldraskap.
  • Zaria
    Tygtiiger skrev 2009-11-01 12:45:31 följande:
    Om man tittar på internet verkar det istället vara en enorm fixering på de fixerade mammorna... Amning dissas, flaskor hissas, nannymetoder och skämspallar löser allt, ungarna ska veta hut och visa "respect" för sina föräldrar, och det absolut, absolut viktigaste i föräldraskapet är att mamman får sin egentid. Annars jävlar. Klart ungen kan skrika lite, den får inte bli bortskämd!IRL däremot har jag haft turen att mest umgås med rätt så balanserade människor som lyckas bolla jobb, föräldraskap och relationer någorlunda och som både förmår lyssna på sina barns behov, sätta sig själva på undantag när det behövs och säga ifrån till arga och självupptagna treåringar på ett bra sätt när det behövs. En del samsover och en del bär i sjal och en del knuffar i vagn och en del börjar jobba tidigt och andra skaffar syskon tätt och är hemma länge... vi har rätt trevligt ihop ändå.
    Håller med dig.

    Dessutom blir jag mer skrämd av mammor som beter sig som du beskriver än än på AP-mammor där det mer verkar vara i takt med barnets utveckling, jag menar hur ammar man ett barn som inte vill ammas?
    Hur samsover man med ett barn som kliver ur sängen och skriker att "jag vill sova själv" osv...
Svar på tråden dessa stackars hysteriska mammor som hetsar upp sig över amning o attachement parenting!