Finns det något lesbiskt par som efter två år tillsammans överhuvudtaget har regelbundet sex? Om det finns, hur gör ni då? Jag menar jag börjar tappa hoppet här. Vi har varit tillsammans i 7 och ett halvt år och vårat samliv existerar inte längre. Jag älskar min tjej och hon mig, men vår sexlust finns helt enkelt inte där. Hur ska vi få tillbaka alla dessa härliga stunder som vi hade i början?
Lesbisk sängkammardöd!
Jag börjar tycka att alla klychor jag hör och läst tyvärr stämmer.
Vi kan ligga brevid varandra och vilja ha sex men ingen tar initativ.
4,5 år har vi varit ett par. Sex en gång i veckan. Vilket jag tycker är förlitet! Men nu när det har varit så här i ett år så orkar jag inte...dra igång. Stunt samma, tänker jag sex är inte allt. MEN jag saknar det som fan!!!
Jag är lite mer hämad med min tjej än jag var med killar. Dom var alltid på och det räckte med att jag putade med rumpan så kom en kåt kille. Men min tjej kan jag sätta mig i knäet, rakad och naken och hon ger mig en puss!
Vi ska ut i helgen, visserligen med jobbet och på en pub men jag hoppas på lite dans och hångel.
Jag tror att vi kvinnor så lätt hamnar i en kompis situation, myser till det och glömer bort att vi faktiskt är attraherade av våra flickvänner. Att det är våra älskarinnor. Någon att bli kåt med och på.
I natt drömde jag att jag hade en korsett på mig, jag var sexig men i verkligheten tror jag att min tjej skulle skratta. Men skit samma! Ska fan i mig dra på mig den korsetten jag har gömt! Nu åker jag och köper sexiga underkläder!!
Men det är ju det som jag tycker är själva grejen. Homo eller inte, det ser ungerfär lika ut ändå. Förhållanden är förhållanden.
Min uppfattning i förhållanden med killar är att "dom alltid vill". Sen upptäckte jag att så inte var fallet. Dom var också trötta osv. Ung och dum kände jag mig.
Jag har en killkompis som är homo, han träffar killar bara för att ha sex. Mer eller mindra dagligen. Tjejer jag känner som är homo är mer...att sex inte ska ta så mycket plats i relationen. Sen några undantag där kvinnorna har varit som jag och velat ha mycket sex.
Ser jag på mina vänninor i hetropar, så vill killen jämt och tjatar och tjatar om sex. Jag vill inte vara en sån så jag låter min flickvän vara och tänker att hennes lust kommer tillbaka. Men ibland tror jag att det skulle vara bättre att "strunta" i nejet och vara lite mer på!
Har funderat i dom här banorna ett tag nu, om det bara är vi på hela jorden som har sex s sällan, (sjäälvklart inser jag att så inte är fallet), har läst tidigare trådar.. Kanske inte är ett så ovanligt problem.
läste ett tidigare inlägg från en tråd i februari..
"Jag o min fru är i samma sits som ts, varit tillsammans i 4 år. Hon var min stora kärlek när vi blev tillsammans o jag är ganska säker på att det var ömsesidigt. Det var alldeles enorma känslor till en början. Efter ca 1 år började det avta, men troligen till en mer "normall" nivå, men tyväärr har det avvtagit mer o mer. Vi har fortfarande mkt närhet men vi har nu inte haft sex på 2-3 månader. Det gör mig jätteorolig!
Jag befarar att hon är på väg bort från mig. Inte så att jag tror hon har nån annan. Men vi har för lite glädje, lust o spponntannitet melllan oss"
Precis så känns det ibland, jag vet ju att hon är den rätta, den finaste jag någonsin mött, men vi, som var, är på väg bort. Lusten finns inte kvar, lyckliga stunder är för få.. Hur får man tillbaka allt? Vardagen, stress, jobbskit och tidsbrist bara tar över.
suck..
Hej hej! 2 flator här som varit tillsammans i 2 år och 2 månader, sambos i 1 år, har min dotter här varannan vecka och planerar gemensamt barn.
Vårt sexliv är toppen! Ofta är vi väldigt "på" precis efter att vi haft mens, då har man liksom gått och trånat några dagar utan att få leka fullt ut.
Vi kan t.ex vakna en morgon och känna oss lite sugna, sen pratar vi om det och retar varandra under dagen, te.x kan vi raka oss i de nedre regionerna och retas genom att säga nåt i stil med "jag har tagit en låång dusch och nu är det fritt fram neråt..." Ibland skickar vi lite busiga sms eller videoklipp när någon av oss jobbar osv. Sen är det väl så att vi i allmänhet är rätt sugna av oss vid samma tillfällen ;) Vi har ju dessutom barn varannan vecka så då får man ju lugna sig och veckan efter är man som tokig, haha.
Kan ju säga att ni inte är ensamna.
Frugan å jag har oxå sällan sex. Men vi har kommit på att ibland måste man tvinga sig själv, då på ett positivt sätt alltså, att ha sex. Man är inte alltid kåt samtidigt. Men om man bara ger med sig, trött eller inte kåt eller inte, så lovar jag att de funkar.
Nu har vi barn oxå så spontant sex, som man kunde ha innan, de funkar ju inte alltid.
Nä men ibland får man tvinga fram de eller kanske kolla på en porrfilm, de kan oxå hjälpa.
Funkar inget så kanske de, tråkigt nog, kanske är dags att gå vidare.
Nackdelen med lesbiska relationer är att sexet dör ut mycket snabbare, vilket är väldigt synd för det är grymt mysigt att leva lesbiskt.
Varför dör sexet ut i en lesbisk relation snabbare än i en hetrosexuell reation?
Är den lesbiska sexdöden ett 'faktum' eller är det bara så att man tolkar sin egen situation som värre än genomsnittet.
Jag är bisexuell med väääldigt lite sexaktivitet i mitt förhållande med min (kvinnliga) sambo. Detta upplever jag inte hos mina manliga homokompisar (eller bin som lever med killar)... Visst, vi har barn, men även om man tar det i beaktande och räknar bort en stor del så är det fortfarande öken...
Mina hetrotjej kompisar klagar på att deras killar vill ha sex jämt, dom skulle vara glada om dom bara fick ligga sked och mysa och har sex en gång i månaden för att "lugna" killen. Mer eller mindre alla tjejkompisar är så.
Här kan man läsa sida efter sida där kvinnor inte har sexlust. Här det en kvinnogrej?
Sen finns undantagen (mig själv) i relationer med män har jag alltid velat ha mer sex, med kvinnor har jag alltid velat ha mer sex!
Dom flesta kvinnor jag träffat har noijor om sina kroppar, ser en massa skavanker, känner sig tjocka osv.
Har sedan tonåren trivts med min kropp, nej jag är inte pinnsmal är stl 40-42 men jag gillar min kropp. Har gärna sex i fullt ljus, tittar och vill att min partner ser mig. Jag gillar att exprimintera! Sex ska vara roligt tycker jag.
Nu sitter jag i ett 5:årigt förhållande med en kvinna, vi har sex 1 gång i veckan för hon vill inte oftare och jag ids inte försöka oftare längre. Vi har "svensson-sex" som är...okej.
Jag bryr mig inte om att raka benen längre, sexiga underkläder har jag kanske tre par kvar av. Jag har köpt hur många som helst till flickvännen, hon köpte ett par till mig första julen vi var tillsammans.
Vi ser olika på sex, vad som är viktigt, vad det ger. Jag onananerar dagligen. När hon har gått till jobbet eller är i duschen.
Saken är att visst saknar jag sexet men mest av allt saknar jag den intimiteten som jag tycker man får när man älskar. Där man bara vill vara nära och röra den man älskar, där man talar om hur vacker och sexig den personen är. Jag saknar att hon visar att hon är tänd på mig, att hon längtar efter min kropp. Jag fortsatte mer än ett år med det trots att hon inte gjorde det men nu ida jag inte längre, varför ska jag bara visa uppskattning?? Japp vi pratar om det och då blir det skillnad i 1-2 veckor sen är vi tillbaka.
Näh, nu börjar det bli lite OT, mer om det lesbiska sexlivet tack...
Men shit... det är ju mitt o min frus förhållande ni pratar om ju!! 
TS - jag o min fru har varit tillsammans exakt lika länge som ni... Har småbarn ihop så det blir ju lite svårare... men ändå!! Jag fattar inte hur hon kan vara så jävla okåt! När jag ser henne naken känns det i hela min kropp! Jag reagerar även om jag inte ens vill! Tänder på henne enormt mycket! Men hon? Not so much... Hon säger att hon visst det tänder på mig o att hon oxå vill ha sex osv... Men det har jag faktiskt aldrig märkt något av... Sex en gång i veckan hade varit LYX här kan jag säga... När det är som allra bäst (efter många o långa diskussioner om ämnet) så är det en gång i veckan i typ 5-6 veckor på sin höjd... Sen är det tillbaka till det obligatoriska "en gång var tredje vecka/en gång i månaden" eller till att det blir ett uppehåll på ett par månader... Och i samband med graviditeterna så har det varit uppehåll med 6 månader åt gången...
Jag finns snart inte mer. Jag känner bara att jag blir mer o mer förminskad som person för var dag som går. Kommer aldrig att vara otrogen eller lämna henne dock. Men det är väl det hon vet... därför hon inte bryr sig om att ta vara på mig och vårt förhållande. Hon SÄGER dock hela tiden att hon bryr sig så fantastiskt mycket osv osv... men visar det aldrig.
Tror inte att det finns så mycket att göra längre... Såhär har det varit i alla år... jag vill - hon vill inte... Lusten finns inte där säger hon... o tillägger att hon skulle behöva lite "hjälp på traven" av kanske något lusthöjande etc... Skaffade L'argiplex till henne... men dem vägrar hon ta för att "tabletterna är ju så stora så man nästan blir mätt på dem". Ja, visst... om det går före vårt sexliv o i slutändan vårt förhållande så varsågod. Tog upp det för ett tag sedan igen... Då looooovade hon att hon faktiskt ska börja med dem tabletterna igen för att se om de funkar (även om hon redan en gång innan märkte av att de funkade). Detta var några månader sedan och hon har hittills inte tagit en enda tablett än. Ska jag kanske tolka det som att hon inte VILL rädda detta förhållandet? Normalt sett så hade man väl tolkat det så? Men å andra sidan så säger hon gång på gång på gång att hon aldrig vill leva utan mig och att hon älskar mig osv osv...
Det mesta känns ganska hopplöst numera... Jag mår inte bra här hemma, mår inte bra på jobbet, trivs inte i vänners sällskap, trivs inte av att hitta på något med barnen och trivs definitivt inte av att "bara vara" med henne på kvällarna när barnen har lagt sig... Allt är pest eftersom jag inte känner mig sedd eller uppskattad. Inte åtrådd eller efterlängtad. Känns mest som "Life's a bitch. And then you die."
LSD är ett jävla faktum.
Hej !
Jag o min fru har vatt tsm i 3 år ungefär. Vi har bra sexliv...jag kan inte tänka in mig i om vårt sexliv skulle bli som ni beskriver det...
det skulle inte kännas rätt att ha det så sällan ! menar det som gör ens förhållande till ett kärleksförhållande är ju sexlivet..plus massa annat som måste finnas , men sex är ju viktigt ! iaf känner jag så, men alla är olika.
ingen har ju det perfekt såklart, men vi båda är intresserade av att uppfylla varandras behov och vad vi behöver så nog därför som det är så bra.
men ibland vill inte båda samtidigt så är det bara..då får man försöka göra ngt åt det själv..genom se på film eller använda ngn leksak på sig själv eller helt enkelt längta tills nästa gång
men man blir väldigt frusterad kan jag säga när man själv vill så mkt o hon inte vill samtidigt.
Jag tycker inte du ska aceptera att ha det så sällan, INTE när du säger att du blir mer o mer förminskad, det är ju inte så det ska vara.
Jag tycker du måste prata med din fru ända tills hon fattar hur DU känner dig. VISA henne detta som du skrivit här .
Det är bra att du inte är otrogen eller kommer lämna henne , men visa henne också vad du känner tydligt. så ni kan hjälpas åt o må bra både två!
LYCKA TILL !!