vad ska man göra med en "tjurig" 5åring??

När jag började läsa ditt inlägg, var min första tanke "hm, har vår grabb flytat in hos dem?" Vi har PRECIS samma problem med vår 5-åring. Han kan vara så himla rolig, snäll och go' men ibland flyger f-n i honom och gör honom till ett monster. Frågar man runt bland vänner och bekanta säger de att "det ääääär så i den åldern" eller "det är en faaaaas de ska igenom". Hoppas de har rätt. Jag tycker i alla fall att det är illa här hemma och är vi borta eller har folk/lekkompisar här är det dessutom pinsamt som han bär sig åt. Han blir arg, skäller på dem, säger riktigt fula saker (precis som du skrev är det ord vi inte vill ha i vårt hus), sparkar, hotar och kastar grejer omkring sig. Jag är riktigt rädd för att han bär sig så illa åt mot sina kamrater att de snart inte vill leka med honom för att han är så dominant. Jag tror att det enda raka är att vara konsekvent och köra på linjen "vi tycker om dig men vi tycker inte om att du beter dig såhär mot oss och dina kompisar".

Jag har med andra ord inget svar att ge dig. Vi sitter tydligen i samma båt. Vad ska vi ta oss till? Hoppas någon klok förälder kan hjälpa oss...

halleluja!!!! vi är inte ensamma!!!!

jadu, vad göra...vi har kommit fram till att nu verkligen köre benhårt emd "handling och konsekvens"....är man 5 år så borde det fungera, och han borde lära sig tillslut...
han älskar sitt lego just nu, så vi kör med "säg/gör det där en gång till, då tar vi bort legot"...och vi GÖR det oxå!!!!!!! annars lär han sig ju att vi bara kör med tomma hot...än så länge har vi bara gjort det en gång..men innan vi han ta bort det så blev han alldelses jätteledsen och sa förlåt och kramade...och sen var det bra igen...så det verkade fungera, och han såg att vi verkligen tänkte ta bort det...

nu kommer vi ju inte ta bort det helt o hållet, utan han får tillbaka det efter en dag....

vi får kanske hjälpas åt lite här....

Funkar det att distrahera honom när han tex sparkar med foten. Istället för att be honom att sluta som bara gör det värre, kan det bli bättre att säga tex "kom här så ska vi...." eller börja prata om nåt helt annat, fråga vad han gjort på dagis eller vad som helst. Det kör vi mycket med här. Din son vet att han inte ska sparka på benet så det är ju inte fråga om att han behöver höra "sluta" utan att ni fokuserar mer på annat än det han gör.
Det funkar bra här, om man tar tag i detta när man ser att nu är han på väg att börja provocera.

satt för en minut sen och diskuterade exakt detta med min 5-årings pappa. testat har han väl gjort av och till i perioder från det att han var 2 år iaf, men det här är svårare att ta på tycker jag.

han är så kaxig ibland att man blir helt paff. dels är det ju mycket bergodalbana i humöret. men det är mer som att han är en liten hormonstinn tonåring. humöret går i taket på en sekund jag är den "dummaste mamman i hela världen" så fort jag säger nej till något så är jag "SÅÅ ELAK" och han springer titt som tätt in på rummet och riktigt smäller igen dörren. världens dramaqueen. ifrågasätter mig själv emellanåt och undrar om jag verkligen är så orättvis som han verkar tycka att jag är, men det tycker jag inte.

sen det att han kan testa en något så extremt att man blir helt galen. idag hemma hos min pappa tex så satt han och tjatade "nam nam nam" jättehögt hela tiden när han åt och både jag och hans morbröder sa åt honom både vänligt och till slut på skarpen men han bara fortsatte. sen kastar han demonstrativt mackan på andra sidan bordet och går iväg från bordet och flinar åt mig. när jag säger åt honom så höjer han hakan och fnyser åt mig och säger "jag struntar i vad du säger".
ENORMT provocerande beteende.

jag pratar mycket med honom och försöker vara tydlig med vad hans beteende har för konsekvenser. ibland är han väldigt motaglig och förstående och ibland stängs öronen.