Uppfostran som misshandel.

Jag är så ursinnig på den breda okunskap och enorma invaliderande kring människors rättigheter som sker hela tiden.
Vuxna som på grund av samhällets/normens okunskap och tillåtande inte tar ansvar för alla kränkningar, invalideringar och övergrepp som sker mot barn.
Vuxna som själva är så invaliderade och rädda för sin egen sanning att de legitimerar sin misshandel som "uppfostran".

Det är inte okej att köra med barn, spela på deras olika sårbarheter och deras beroende av er som förmyndare.
Det är inte okej att ta ifrån dem rätten att växa och känna, tycka och få känna lugn och trygghet.
Ni gör dem illa.

Övergrepp efter övergrepp begås av vuxna under täckmanteln "Uppfostran" och få är insiktsfulla nog att se, erkänna och förstå detta.

Jag önskar att varje förälder skrev ett "Föräldra/Barn-avtal" när de fick barnet. Som ett äktenskapsförord, fyllt med punkter som barnet kunde ta i beaktning när det blev myndigt och som samhället ställde mot föräldern.
Förekom det övertramp, brott mot dessa överrenskommelser två människor emellan?

Sluta göm era övergrepp. Erkänn vad era föräldrar har gjort er, hur det påverkat er och stå upp för sanningen och förändra.

Förändra världen.

Det är inte uppfostran att tysta ett barn, att agera fysiskt mot det, tysta det eller tystna för det. Att nonchalera deras kommunikation och behov är inte uppfostran, det är misshandel.
Det är inte okej att låta dem skrika, tystas in i lydnad och gott uppförande, att tvinga dem in i den lågutvecklade normen som tillåter denna misshandel.

Varje vuxen borde fråga sig själv "Vad utsattes jag för som barn och hur påverkade det mig och min syn på mina rättigheter som vuxen gentemot barn?"
Och sen våga svara.