Funderingar kring att bli donator. Snälla dela med er av era tankar
Börjar med att skriva att jag har själv två barn via IVF/ICSI, tyvärr är jag dock skild från pappan.
Har funderar väldigt mycket på att bli äggdonator (våran ivf var pga manlig faktor) Skulle vara så kul att kunna hjälpa något annat par att få barn och behandlingen vet jag ju hur den fungerar =)
Men jag är så rädd att jag ska bli och tänka annorlunda när det kommer till kritan. Som jag känner just nu så känner jag inte att jag ger bort "mitt" barn eller att jag kommer tycka att det är jobbigt ifall detta barn söker upp mig när den blir 18. Kommer inte heller då känna att det är "mitt" barn liksom. Men samtidigt så vet jag inte om jag känner likadant när det blir på riktigt =/ Hur vanligt tror ni att det är att man ångrar sig?
Jag vill ju jättegärna ha fler barn men just nu så har jag ju ingen att skaffa dem med så då borde jag väl kunna göra det här emellan? Vet ju att de vill att man ska ha barn helst innan man donerar, men är det samma även om man har barn och vill ha fler tro?
Ja jag vet inte, har gått och funderat på det här jättemycket det sista halvåret och känner ju verkligen att jag vill. Samtidigt som jag blir orolig att jag ska ångra mig även om det egentligen inte känns som att jag kommer göra det..
Förstår att du tycker det är tråkigt. Även om du ju gav d paren en chans så vill man ju som sagt att det ska bli bebisar av det. Hoppas ändå att du kanske donerar igen?
Hoppas det blir många fina ägg så 2 par får chansen.