Ny på familjeliv, behöver råd!

Usch vad knepigt... Har inga svar men tycker inte att du överreagerar. Alla familjer funkar ju som de gör o bara för att det är två familjer med i bilden bör ju inte socialen ha extra ögon på detta? Klart att femåringen berättar för sin oroliga mamma allt som ger henne sympati, och självklart att mammor alltid oroar sig. Kanske smart att ha en extra öppen kommunikation mellan alla just nu? Biomamma-biopappa-styvpappa?-och du. Det man talar om blir ju ingen hemlighet= lättare att stå för. Kämpa på!

Tack för ditt svar!
Vi hade föreslagit att vi skulle träffas alluhopa, biomamma -pappa, styvmamma -pappa, då det är svårt med konflikthanteringen mellan bio mamma och bio pappa, men bio mamma ställde in och istället fick vi ett brev från socialen. Jag tror inte heller att min styvdotter självmant har berättat utan att jag vet att hennes mamma brukar tjata på henne för att få henne att säga saker och pratar sedan med henne som att det är synd om henne som måste vara hos pappa, vilket givetvis får min styvdotter att känna att det är någonting konstigt. Hon har också flera gånger uttryckt att "det är synd om mamma om jag säger att jag alskar er". Jag ser det som att biomamman har ett personligt problem som hon vill fylla genom sin dotter.

Jo alla par/fmailjer bråkar ibland. Sånt händer. Jag blev jätearg och ledsen sist bonussonen var här och det är förstås inte bra men verkligheten ser ju ut så. han blir ju också arg och ledsen ibland. Jag håller med föregående inlägg att ni kanske borde ha ännu mer dialog just nu. Ring upp biomamman, diskutera saken, berätta att dottern säger bråka men att hon inte far illa av det och att det inte är något konstigt att familjer ibland blir oense, arga och ledsna. inte behöver man ringa socialen för det. Jag tror inte biomamman har mycket att komma med. Däremot kan ju en fara finnas i att hon "tutar i" dottern att hon mår dåligt hos er, att pappan inte är bra för henne osv så att hon till slut säger så själv. Det är inte bra.

Vad skrev socialen mer? Hur ska de jobba vidare med fallet? Får ni tillfälle att uttala er? prata allihop tillsammans på socialen eller familjerätten? Måla inte fan på väggen men försök ändå att ha en god dialog med din sambo och fundera igen era argument ordentligt. Skriv ner på en lapp hur ni upplever att dottern har det hos er, varför ni tror att mamman håller på som hon gör, var ärlig och berätta att ni har bråkat inför dottern men att det inte är hela världen. Skriv vidare här och berätta hur det går.

I brevet så står det att socialen vill träffa min sambo tillsammans med bio mamman och de har bokat en tid, så han får ju en chans att ge sin version. Tyvärr så är ju inte jag medräknad då jag "bara" är styvmamma.
Dessvärre så slutade det inte här utan jag fick efter att jag skrivit inlägget här, ett brev från polisen där biomamman har gjort en anmälan mot min sambo att han skulle ha misshandlat mig, vilket är helt befängt. Jag ringde polisen för att säga att detta inte stämmer och kommer nu att bli kallad till förhör. Helt otroligt. Man vill bara leva ett lugnt och tryggt liv men så är det någon som bara förstör för en. Jag har inte alls lust att ha någonting med polisen att göra, jag har ju inte gjort något olagligt och inte min sambo heller.
Jag vet ju själv att detta inte kommer att leda någonvart eftersom det finns absolut ingenting att gå på, men det är ändå jobbigt och väldigt olustigt att gå igenom det. Jag vet inte om mamman verkligen är orolig eller om hon väljer att tolka in saker och förstora upp. Men att min sambo skulle ha misshandlat mig förstår jag inte hur hon har kunnat komma på.
Tack för att ni svarar, det känns bättre när man får reflektera lite över saker och ting.

Nej fy vilken kärring hon är. Ursäkta uttrycket. Om hon nu bryr sig om dig och din hälsa och är orolig för att din sambo misshandlar dig så vore väl ett samtal till dig på sin plats. Hon kan ju börjar med att höra med dig ang ev misshandel. Hur orkar hon själv lägga så mycket tid på saker som absolut inte rör henne? Tror du att hon lider att någon sorts sjukdom/depression som gör att hon agerar så här mot er? Det är INTE sunt och jag lider med er som blir hennes fiender. Fy vad mycket tid och ork det här måste ta av er. Än en gång, jag lider med er. Jag tycker att ni ska berätta för socialen att du i egenskap av styvmamma också KRÄVER att få vara med på mötet. Du kommer ju att bli omnämnd av både biomamman och pappan och måste själv få komma till tals med saker som rör dig. Acceptera inte att de går tillsammans, bara bioföräldrarna. Du har också rätt att säga din åsikt.

Men herregud säger jag bara ! vilken jobbig situation  där klev hon verkligen över gränsen då hon anmälde din sambo för att ha misshandlat dig ! iofs redan innan men ,,ja jag blir helt stum...det är ju tyvärr inte mkt ni kan göra än att träffa socialen och som du redan har gjort ringt Polisen och berättat sanningen.
Hon kommer ju inte att komma nån vart med detta förutom att hon gör att det blir ännu svårare att samarbeta , fattar hon inte att hon bara förstör !

Min sambo har också en hel samarbetsproblem med sitt ex och hon ställer till det en hel del ,,,men än så länge har hon inte gjort nåt sånt här. Kämpa på  och lycka till!!! ni har INTE gjort nåt fel alls , alla bråkar ibland !

Oj vad hon bäddar illa för sig om hon anmäler din sambo för att ha misshandlat dig och det inte stämmer. Det kommer bara att komma tillbaka och bita henne i baken... Håller med om att du ska kräva att få gå med på mötet iom att hennes lögner berör dig också (om man kan kräva det alltså...? har aldrig haft att göra med socialen).

Idag skulle vi hämta min styvdotter för att hon skulle vara hos oss en vecka, eftersom hon spenderar varannan vecka hos oss, varannan vecka hos hennes mamma, men igår kväll så fick min sambo ett mail från mamman där det står att hon inte tänker låta min styvdotter vara hos oss förrän domen om var hon skall bo har trätt i kraft.
Jag kom precis hem efter en fest... efter att ha spenderat gårdagsnatten vaken pga tankar surrande i huvudet. Idag gick vi för att hämta min styvdotter eftersom det var vår tid med henne from idag men hennes mamma säger att om vi ska ta henne med oss så måste vi göra det med våld. Det kan vi givetvis inte göra då hon skulle fara väldigt väldigt illa av det så vi kunde inte göra något mer än att acceptera att hennes mamma bestämmer sig för att hon inte får vara hos oss trots att det inte finns varken utredning eller dom. Vi gick till polisen för att anmäla fallet och polisen vi träffade behandlade oss väldigt illa i början och tog oss inte på allvar, men hon lugnade sig sedan och blev trevlig. Efter detta gick vi på en fest för att träffa vänner och försöka tänka på något annat, men efter tag så kom det ikapp mig iallafall. Min sambo ville inte prata om det för han mådde så dåligt men jag bröt ihop och gick hem. Jag vill inte vara på någon fest. Jag kan bara tänka på hur mycket jag saknar min älskade, underbara Maya och att jag inte får vara med henne för att hennes mamma tror att hon står över lagen och kan bestämma det. Just nu skulle hon ha varit i sin säng här, i sitt rum, och vi skulle ha vaknat imorgon tillsammans.
Jag träffade henne en kort stund idag när vi skulle hämta henne och hon var jätte ledsen, hon kramade mig jätte hårt och sa att hon var besviken för att vi skulle gå. Lilla söta, jag tror inte ens hon vet vad ordet besviken betyder, men hon känner det.
Det gör så ont!

Idag skulle vi hämta min styvdotter för att hon skulle vara hos oss en vecka, eftersom hon spenderar varannan vecka hos oss, varannan vecka hos hennes mamma, men igår kväll så fick min sambo ett mail från mamman där det står att hon inte tänker låta min styvdotter vara hos oss förrän domen om var hon skall bo har trätt i kraft.
Jag kom precis hem efter en fest... efter att ha spenderat gårdagsnatten vaken pga tankar surrande i huvudet. Idag gick vi för att hämta min styvdotter eftersom det var vår tid med henne from idag men hennes mamma säger att om vi ska ta henne med oss så måste vi göra det med våld. Det kan vi givetvis inte göra då hon skulle fara väldigt väldigt illa av det så vi kunde inte göra något mer än att acceptera att hennes mamma bestämmer sig för att hon inte får vara hos oss trots att det inte finns varken utredning eller dom. Vi gick till polisen för att anmäla fallet och polisen vi träffade behandlade oss väldigt illa i början och tog oss inte på allvar, men hon lugnade sig sedan och blev trevlig. Efter detta gick vi på en fest för att träffa vänner och försöka tänka på något annat, men efter tag så kom det ikapp mig iallafall. Min sambo ville inte prata om det för han mådde så dåligt men jag bröt ihop och gick hem. Jag vill inte vara på någon fest. Jag kan bara tänka på hur mycket jag saknar min älskade, underbara Maya och att jag inte får vara med henne för att hennes mamma tror att hon står över lagen och kan bestämma det. Just nu skulle hon ha varit i sin säng här, i sitt rum, och vi skulle ha vaknat imorgon tillsammans.
Jag träffade henne en kort stund idag när vi skulle hämta henne och hon var jätte ledsen, hon kramade mig jätte hårt och sa att hon var besviken för att vi skulle gå. Lilla söta, jag tror inte ens hon vet vad ordet besviken betyder, men hon känner det.
Det gör så ont!