Desperat!
För ca ett år sedan gjorde jag slut med min pojkvän vi hade varit tillsammans i 9 månader och jag älskar honom fortfarande över allt annat. Jag kände mig tvingad att göra slut för att inte bli medsjuk i hans panikångest som styrde hela förhållandet. Han kunde inte åka nånstans, vi satt bara hemma, och han var väldigt svartsjuk. Detta eftersom han aldrig följde med mig till mina vänner och aldrig med ut på krogen, han satt hemma med sina hjärnspöken och var väldigt svartsjuk. Jag förstår ju att han inte litar på mig... Men jag har verkligen varit ärlig och sagt hur mkt jag ångrar mig och att det aldrig kommer att hända igen. Till saken ska väl nämnas att redan när jag gjorde slut sa jag att det inte hade att göra med att jag inte älskade honom utan annat som inte funkade mellan oss, så jag orkade inte mer. Så han har hela tiden vetat att jag älskat honom väldigt mycket
Jag vet att han gjort stora framsteg med sig själv dessa månaderna (att jag gjorde slut gjorde verkligen att han fick tummen ur)så nåt gott kom ju iaf ur det hela...
Jag har gjort flera försök att få honom tillbaka, verkligen blottat mig själv och i efterhand har han berättat att det bara var ett test från hans sida att inte ta mig tillbaka, han ville se att jag försökte riktigt mkt så att han visste att jag menade allvar o inte tänkte göra slut igen. Men tyvärr ?gav jag upp? innan han ?sa ja?? jag bestämde mig för att det fick räcka nu efter ca ett år med tappra försök utan framgång.
Jag lämnade den jag älskade när han mådde som sämst. Men han mår bättre nu, kan hitta på saker har börjat jobba osv. Vi har haft kontakt i stort sett hela året och setts ibland. För ett tag sen (när jag givit upp hoppet om att det skulle bli viigen) började jag dejta en annan kille och berättade detta för exet, för jag kan bara inte ljuga för honom. Känslorna för den nya dejten blev dock aldrig starka, eftersom jag är fylld av känslor för mitt ex. Att dejta en ny var ett sätt att försöka ta mig bort från exet känslomässigt, efter ett år känner jag lika starkt som då. Den nya var ?den perfekta killen? på pappret o hela min omgivning tycker att det är jättebra att jag träffat honom och brutit kontakten med exet. Nu har jag råkat ha sex med den nya och har antagligen sabbat mina chanser för all framtid med exet. Jag berättade att vi haft sex, jag tror ingen tjänar på mer lögner?
Exet är den jag vill leva med ha barn med o allt det där. Just att jag såg han och mig som allt eller inget, gjorde att framtiden med honom skrämde? ekonomiska problem, skulle jag få åka iväg med barnen själv osv. Man han säger fortfarande att det vi hade var magiskt och hade det varit nån annan hade han inte pratat med mig överhuvudtaget?. Jag har berättat om mina rädslor för framitiden?
Vad ska jag göra? Jag har krupit till korset och förstår att han inte tar mig tillbaka över en natt? (kanske aldrig) men jag vill ha råd om vad jag kan göra som visar hur mkt jag ångar mig inte bara att jag säger det 1000 ggr. Jag är beredd att satsa allt på oss nu. Har mått dåligt i ett år, sen jag gjorde slut och är säker på att jag inte kan leva utan honom, det känns i hela kroppen när jag tänker på honom. Vi hör verkligen ihop, trots att omgivningen tycker att han är fel för mig. Vi känner nåt som ingen av oss känt förut. Kan vi hitta tillbaka? Han anser inte att jag vart otrogen men att han aldrig kan se på mig igen utan att tänka på att jag vart med en annan emellan. Jag träffade exet när han mådde som sämst nu mår han ju mkt bättre i sig själv?
Mkt tacksam för råd!
