hysterisk 5årig tjej * HJÄLP*

Tror ni måste tänka om helt. Det den här tjejen kanske behöver är inte straff utan uppmärksamhet från sin pappa (och kanske dig?). När hon försöker visa det och ni istället skjuter henne ytterligare åt sidan så känner hon sig ju bara ännu mindre värd, och mer åsidosatt. Framförallt nu när det är ett till barn med i bilden, din dotter. Hittar pappan eller ni båda på något med henne enskilt emellanåt? Jag är helt övertygad om att straff inte är rätt sätt i den här situationen. Ni måste hitta ett annat sätt att kommunicera.

Tyvärr kan jag faktiskt känna igen beteendet hos en av mina brorsöner som är 6 år. Också med separarerade föräldrar, ny bonusmamma och nya bonusbarn. Problemet hos dem är uppenbart eftersom jag lever så nära inpå dem och ser utvecklingen så tydligt. Minstingen får ingen som helst uppmärksamhet och ingen bekräftelse för det han känner och det han går igenom inom sig. Han blir bortglömd och hamnar i skymundan hela tiden. Hans negativa beteende har bara stegrat nu hela tiden och helt plötsligt är han världens bråkstake. Tyvärr är det omöjligt att få pappan (min bror) att se det jag ser
Pappan skäller, straffar och klagar på barnen, framförallt minstingen, och det enda de behöver är att få känna sig bekräftade, älskade och uppmärksammade. Som sagt, det blir så tydligt eftersom jag själv ser det, svårt att säga om det är så för er, men kan ju vara en tankeställare i alla fall.

vi har den stora tjejen på heltid, så varannan vecka är hon bara "våran", och vi gör alltid saker tillsammans med henne, antingen jag och han eller bara han..
så brist på uppmärksamhet tror jag inte att det handlar om.

jag tycker inte att vi straffar henne, men vad ska man göra, det går inte att gå ut med henne när hon är hysterisk. då visar man ju henne att det är "ok" att bete sig så? eller?

vi pratar med henne och förklarar för henne att man kan inte skrika å gapa så. och frågar varför hon blir så arg.. men de hjälper inte..

Tror inte det är det minsta fel på tjejen i alla fall

Vad säger hon när ni frågar varför hon blir arg eller varför hon reagerar så?

Mycket låter ju som vanligt "trots" beteende, men det kan ju också vara lite tvärtom mot för det jag tänkte först, att hon är van att vara själv och få styra själv så att säga. Det kanske helt enkelt är så att det är hon som har fått bestämma där hemma, och då är det ju hög tid att ni föräldrar återtar kommandot. Dessutom kan det ju bli lite jobbigt när hon helt plötsligt måste dela uppmärksamheten från pappa med både dig och ditt barn också, hon är kanske lite bortskämd

vanligt trots vill jag bara utesluta. för detta har pågått allderless för länge. och jag har sett mkt trots hos andra barn och detta är inte ett normalt beteende.
nu känns de bara som jag försvarar oss hela tiden, men så är det inte. jag vill bara förklara hur det är.. men de kan nog verka som jag har nån "försvars mekanism"

båda våra barn har vart ensambarn innan det att vi träffades.
men att säga att hon fått bestämma hemma innan, bara för att hon vart själv med pappan är inte rätt.
han är en väldigt bra pappa och hon vet vem som bestämmer, vi har inte kommit in i bilden och på nått sett ändrat hans uppfostringsmetoder alls.

detta är ju som sagt inget som kommit efter det att vi träffades, utan det har vart så här långt innan.

jag skulle vilja ha lite konkreta tips på tillväga gångs sett

Jag tror som jag skrev innan att ni måste tänka om istället för det här med straff/konsekvenser som ni kört hittills. Det fungerar ju uppenbarligen inte. Men det är ju svårt åtminstone för mig att ge några tips när man inte vet vad det beror på. Ja du försvarar ju familjen, men det är väl visserligen helt logiskt, men samtidigt så VET man ju inte förrän man testat, eller hur? Det enda ni vet nu är ju vad som INTE fungerat. Får väl se om någon annan svarar som har bättre erfarenhet på området. Jag tänkte främst om det var så som det är för min bror, just eftersom det inte funkar med att vara konsekvent och straffa genom att dra in på saker osv.

Har också en dotter med liknande beteende, även hon fem år. Jag tänker gällande henne att det nog inte är trots, men har inte något bra tips att komma med jag heller. Försöker att inte straffa henne när hon spelar ut, utan istället bry mig om henne, men det funkar inte alltid så bra. Hon skriker och vägrar samarbeta, oftast när vi inte är hemma och då vi är trötta (när vi ska åka hem från typ dagis, gympan)... Otroligt provocerande och irriterande.

hej jag ville bara lägga in en vinkel på vad som funkat för oss.,min mans tjej på 4 år har vart precis sådan.

de vi märkte när vi körde med straff som att inte åka iväg till det planerade, så vart hon bara värre nåsta gång vi skulle någonstanns, barn får nog en enorm press när det ligger på dom, undermedvetet, nästa gång vi skulle så flippa hon ut ännu mer, hon klarade inte stressen, nu åker vi ändå men ger konsekventer. fast alltid nu två val. den ena tråkiga hon inte vill o det andra ännu tråkigare. men låt henne tänka o bli inte sur så fort det inte sker ögonblickligen. förklara oxå varför dom skorna inte går, jämt förklara, då kommer hon även lyssna, text det blirvått o kallt på vintern o då blir strumporna våta, då måste ni åka hem snart eftersom hon kommer bli sjuk o ligga i sängen om man blir våt o kall. det är jätte viktigt att förklara Varför man bestämmer att en sak inte gårför dom.

önskar dig lycka till.