sitalopram??? för eller emot?

Hej på er...

verkar som om jag trillat in i den om talade väggen...
har en gigantisk konflikt på jobbet, är jävla leds på min sambo, min bästa vän har flyttat till andra sida jorden, min chef betalar inte ut mina pengar och facket tar tid på sig...(inga pengar alltså) och till råga på allt har min mamma som jag tagit bort ur mitt liv plötsligt dykt upp....
jag bara gråter och får utbrott...om jag ens kommer upp ur sängen.
jag är glad och trevlig mot folk som inte ser mig på daglig basis och de jag måste träffa är jag ganska elak emot...

jag har nu fått sitalopram utskrivet i väntan på en tid på psyk...jag har än i dag inte vågat äta dem men i går kom den första panikattaken...eller vad man ska kalla det...sambon och dottern gick i på affären och jag ville stanna i bilen. när de försvan brast allt...jag bara skrek och grät och slet mitt hår...
i dag kom den andra...och tredje och nyss hade jag den fjärde.
har kommit på att slå på underarmarna med allt som är hårt är efektivt för att få stopp på paniken men det kommer ju bara dröja en dag eller två tills min sambo ser vad jag gjort...

borde jag äta tabletterna eller inte...jag är grymt rädd för att tappa mer av mig själv!