har jag medicinska skäl för snitt?

Som svar på din fråga "har jag medicinska skäl för snitt"
Nej det har du inte. åtminstone inte vad som framgår av det du skriver här.

Däremot låter det väl som att du har mer än nog av psykologiska/psykosociala skäl?

Det gör du rätt i. Och har du nu en bakomliggande historia med psykisk sjukdom/störning i botten, frivilligt går med på terapi och att omständigheterna sammantaget ändå gör att du känner att du inte vågar skaffa barn om du inte får bli snittad, så har jag svårt att se varför dom skulle neka dig.. Men som sagt, fråga BM eller obstetriker som är experter på ämnet.

För att klargöra det här med medicinska skäl, när man pratar medicinska skäl som indikation till planerat snitt (akutsnitt eller katastrofsnitt är något helt annat) menar man just rent medicinska skäl. T.ex. felaktigt fosterläge, total placenta praevia (helt föreliggande moderkaka), om patienten är opererad för myom tidigare (kan det bli aktuellt), ovanlig trångt bäcken etc.. Med andra ord, åberopar man medicinska skäl så SKA man ha medicinska skäl.

Lycka till när det väl blir aktuellt, och hoppas du får all hjälp och vägledning du behöver!

Hej!

Lider av exakt samma psykiska problem som dig. Har själv gått i terapi vilket hjälpt mig att kontrollera den värsta ångesten. Dock finns oron kvar till viss del eftersom mitt kontrollbehov är kvar. Jag har därför börjat fundera på hur jag skall bära mig åt för att få veta om jag är berättigad till ks, innan jag blir gravid.

Men efter en del surfande på nätet läser man ju att det verkar hopplöst. Man måste ju först vara gravid för att få tid hos Aurora och det (inbokningen) kan ta ett bra tag om man läser i andra trådar. Och då får man gå lång tid och oroa sig under graviditeten tills man får ett svar, om när ett ev ks kan ske (om man får ok överhuvud taget).

Eftersom jag redan nu oroar mig för själva graviditeten vill jag ju gärna slippa oron för förlossingen också. Ett ks för mig betyder att jag åtminstone har lite "kontroll" över när förlossningen kommer att ske och ung hur den kommer att gå till.

Jag vet att de försöker övertala de som har förlossningsrädsla att genomföra en normal förlossning genom diverse samtal. I mitt fall (och du LindizJ kanske känner likadant) så är det ju dock inte riktigt samma sak som förlossningsrädsla, då min oro även kan uppkomma för andra saker som "psykiskt friska" personer gör nästan dagligen, utan problem, och då blir ju en förlossning så mycket större genast.

Jag ska också försöka få ett "förhandsbesked" av BM innan jag blir gravid. Är det någon här med liknande problem som pratat med tex BM om detta innan en graviditet och vad fick ni isåfall för svar?