när båda parterna har barn sen innan!
jag undrar,
ni som har bonus barn och egna barn, men inga tillsammans.
hur har ni gjort?
hur fick ni det att fungera?
flyttade ni ihop snabbt?
hur får man i hop vardagen?
jag undrar,
ni som har bonus barn och egna barn, men inga tillsammans.
hur har ni gjort?
hur fick ni det att fungera?
flyttade ni ihop snabbt?
hur får man i hop vardagen?
puff
Det är mycket som ska stämma och klaffa, dagis, skolor, boende och jobb, vet du...
jo det vet jag.. men hur har andra gjort?
sitter i denna sitsen nu och vet inte hur allt ska kunna lösas på bästa sett.
hur får folk vardagen och kärleken att fungera i en sån situation?
Hur gamla är barnen? Hur fungerar alla tillsammans? Hur länge har ni vart tillsammans?
Viktigt att prata med barnen om hur de känner, om det är jobbigt eller kul osv. Kan bli jobbigt anpassa sig till en helt ny familj, med nya regler och man känne sig inte helt bekväm med varandra. Ha familjeråd där ni enas om vad som gäller osv...
barnen är 3½ och 5½
ibland fungerar dom jätte bra, andra stunder inte.
det är nog inte dom som är största problemet.
vi fungerar också jätte bra.
men hur får man i hop det med, 2 hem, varsitt barn,
jobb 8-5, tid med barn, tid utan barn?
att hoppa fram och tillbaka med barnen känns för påfrestande för dom.
sen har han sitt barn på heltid, jag min varannan vecka.
Bor ni inte ihop ännu så kanske det är lite svårare kan jag tänka?
Jag har en partner som bor 50 mil härifrån och ja det är svårt att få ihop det med mina barn som ännu inte accepterar en ny man
Jag träffade hans dotter som iofs är 19 år förra helgen och hon verkade inte bry sig nämnvärt men likväl bor hon ju med sin pappa.
Tror eran sits kommer lösa sig tids nog
barnen har accepterat oss, eller hur ska man säga.
hans gillar mej å min gillar min partner.
är det generellt så att man flyttar i hop fortare när det finns barn inblandat, just för enkelhetens skull, för att det är mer praktiskt?
Min sambo bodde 85 mil innan han flyttad in hos oss. Jag har en dotter sen innan som är idag 7 år. Jag har haft turen att det har fungerat från första dag mellan dom.
Vi flyttade in när vi hade varit tillsammans i 2 år. han tog en pappa roll kan man säga. Han hjälper till med min dotter som det vore hans egen. den som börjar senare får lämna och den som slutar tidigare får hämta. Och det har fungerat hur bra som helst.
Vi försöker hitta på saker ensamma typ gå på bio eller äter ute själva.
Vi får det att fungera bra.
jo men nu menade jag mer i de fallen där båda parter har barn,
vi bor relativt nära varandra, de tar inte så lång tid att ta sig, vi bor i samma stad.
jag menar på det praktiska, när man har två barn,
hur gör ni? som har var sitt barn?
vem sover var, hur ofta sover ni hos varandra,
Är barnen flexibla så spelar det väl ingen större roll vart man sover,men om du har barn varannan vecka så är det väl lättare för dig att då sova hos honom när du är barnfri?
Det är ju jättesvårt att säga rent generellt hur det fungerar eftersom barn är olika
Lite tankar bara
puff
Hej. Jag har 2 pojkar (12 och 5 1/2 år gamla) och min pojkvän har en pojke (10) och en flicka (6). Mina barn bor med mig , men han har sina varje onsdag och varannan helg. Som tur, har vi barnen samtidigt på helgerna....dvs vi är barnfria varannan helg. Vi har var sin ställe, men han "bor" hos mig (undantag onsdagar och fredagar när han har barnen.....vill bara vara med dom). I februari blir 2 år sedan vi är ihop och 2 år och 1 år sedan vi har förlövat oss. I skulle gärna flytta ihop, men han vill ha vissa dagar bara med sina barn!!!!!!!!!!! Är det självisk eller normal, vad tycker ni?
Hej! Jag har en kille som har en dotter sen tidigare 12 år, jag har två barn 4 och 8 år, flickor. Vi bor rätt nära varann, han har sin dotter varannan vecka och mina barn är hos sin pappa varannan helg (tors-mån).
Vi träffas så ofta vi kan, veckan då han är barnfri är han hos oss så ofta han kan minst 2 kvällar, när han har sin dotter kommer de en kväll till oss. Alla vi trivs kanon tillsammans, barnen leker jättebra tillsammans.
Sedan har vi våra helger som det bara är vi och då njuter vi 100%. Vi värdesätter vår vuxenhelg stort.
Vi känner att vi är skapta för varann och kommer flytta ihop i mars, så just nu pågår planering med mina tjejers rum. Vi pratar mycket med barnen om hur det blir när vi bor hos dem.
Kikky: låter konstigt att han inte vill släppa in er, försök prata mer med honom förklara hur du känner. Era barn skulle säkert ha jättekul tilsammans.
Jag har precis blivit tillsammans med en man som har två tonårsbarn (15 och 18) Jag har två pojkar på 2,5 och 7 år. Allt är väldigt nytt än så länge, och mina barn har inte träffat min nya än. Vi bor dessutom ca 25 mil ifrån varann.
Men det är klart att tankarna finns ju om vad som ska hända längre fram - för ingen av oss vill ju ha ett distansförhållande hur länge som helst...
Om 2,5 vecka kommer han hit och får då träffa mina barn - och jag hoppas verkligen att det går bra! Barnen vet om att han finns i mitt liv, och den äldsta är ganska så nyfiken på vem han är.
Nån som har nåt bra tips på hur man gör så här i början??