Scenario: Hur agerar man "korrekt" i denna situation?

Nä vi ligger ju med 'skrikungen' i 'skrikungens' rum. Skulle det nu vara så att han absolut SKALL in i föräldrasovrummet kan jag väl tänka mig att en av oss föräldrar får låsa in sig med det lugna barnet. Alla behöver ju inte vara vakna.

Sant.

Jag har 14 månader mellan mina två äldsta, och när dom var små _skulle_ båda sova i föräldrasängen. Vi löste det det med en xtra stor säng. Två 120 cm bredvid varandra. I ena sängen låg vi vuxna och i den andra låg båda barnen.
Bestämt blev också att det är där eller i egen säng dom får sova. Skrik och panik? Japp. Men vi vucna var benhårda, och efter ett par nätter flöt det bra.

Jag skulle låtit barnet som låg i sängen ligga kvar och satt mig ute i soffan med skrikbarnet... och väntat tills h*n skrikit färdigt.

Vi har ofta de här skrikmaratonen med vår treåring just nu och det enda som fungerar är att vara benhård och vänta tills det gått över - då brukar han vara from som ett lamm och man kan kramas och bli sams.

Ger man med sig hittar han något nytt att få skrika om inom en kvart, så "välja sina strider" fungerar inte ett dugg - det är bara att bita ihop och fajtas

Aaaahhh, jag krev ett lååååångt inlägg som bara försvann. Hinner inte skriva om det nu.

Iallafall så vill jag tacka för alla svar. Det är jätteintressant att läsa hur nis kulle tackla en situation som denna. Tack så mycket. Fler förslag mottages gärna.

Aaaahhh, jag krev ett lååååångt inlägg som bara försvann. Hinner inte skriva om det nu.

Iallafall så vill jag tacka för alla svar. Det är jätteintressant att läsa hur nis kulle tackla en situation som denna. Tack så mycket. Fler förslag mottages gärna.

Jag hade följt med det skrikande barnet tillbaka till dennes säng o lagt mig där tills vederbörande hade somnat om...eller tills morgonen gryr för jag lär ju inte hålla mig vaken. Förutsättningen är ju trots allt att pappan ligger kvar hos barnet som har haft mardröm o inte blir lämnad ensam.

Har gjort så flera gånger o det har fingerat utmärkt. Nu har ingen av dom direkt skrikit mitt i natten utan kanske "bara" gråtit så jag har lyckats utrymma sovrummet innan samtliga vaknat.

Jag hade tagit den skrikande fyraåringen och burit in i hans/hennes eget rum och satt mig ner och (antagligen ganska argt) förklarat att det är fullständigt oacceptabelt att väcka oss allihop på det viset och att syskonet ligger kvar i mitten, hon/han ligger där av en anledning, och att nu har ungen följande alternativ:
1: följa med in i sovrummet, ligga stilla och snällt mitt i sängen bredvid sitt syskon
2: följa med in i sovrummet, ligga stilla och snällt på kanten bredvid mig
3: sova i sin egen säng

och att alla former av skrik, skrän eller försök att knuffa undan syskonet kommer att leda till att fyraåringen sover i egen säng och syskonet ligger kvar hos oss.

Om ETT barn får ligga hos föräldrarna så får naturligtvis det andra det också, men inte på bekostnad av sitt syskon.

Ska tillägga att barnens sängar inte är tillräckligt stora för en vuxen att sova i, så det alternativet funkar dessvärre inte.

Skaffa 80/90 sängar till dem med fulllängd, det är jättebra.

Vi har funderat på det, men rummet dom delar är inte så stort och då kan de inte dela rum längre. Det är ingen katastrof i sig, men det innebär att antingen vi föräldrar eller något av barnen måste flytta upp till övervåningen, och vi tycker att barnen är för små för det än.

Jag skulle ha tagit med mig barnet och sovit någon annanstans.

Fixa en extramadrass så ni till nöds kan slagga på barnens golv när ni nu inte får plats i deras säng! Är faktiskt nästan bättre än att dela säng. Resårlakan på madrassen är absolut att föredra. Vi har ett roligt med massa psyko-ringar från IKEA så det är en kul lekmadrass dagtid.