Föda Vaginalt el. Snittas, Vad ger minst problem efteråt? Hur gick era förlossn. till o hur gick det efter?

Jag var ENORMT!förlossningsrädd när jag väntade mitt första barn som jag fick en MA med 2005.....första känslan jag fick när jag fick veta i v17 att beisen var död är attjag var lättad för "då slapp jag föda"......När jag året senare blev gravid igen gick jag i närmaste förnekelse gällande min graviditet. Köpte ingenting och jobbade till v39...hade förlikat mig med att jag förmodligen inte skulle överleva det hela. Avbokade 3 Amina-satal på Karolinska sjukhuset pga av att jag inte ville kännas vid att jag var i mitt situation. Men när stunden var inne var det bara att "hänga med" och lita på kroppen som verkade veta helt vad den skulle göra. Jag tror verkligen att hemsligheten bakom det hela är att bara flyta med och inte motsätta sig för då spänner man sig och då gör det ondare (än vad det behöver göra). Förlossningen var som en barnlek och efteråt när jag låg med min idag 3 årige son kändejag bara en besvikelse över att jag spenderat hela mitt liv åt att vara förlossningsrädd och inte njutit över mina graviditeter..... Gumman, tro mig. Alla som berättar sina förlossningshistorier för dig ska du bara låta gå in genom ena örat och ut genom det andra. Alla är unika. Väntar mitt andra (levande) barn just nu och känner blandade känslor. Hoppas självklart att jag kommer ha det lika lätt som jag hade med min son, men blir det jobbigare så vet jag att det bara är jobbigt en liten stund och att jag har hela livet på mig sen att njuta av min bebis. Koncentrera dig på magen just nu och tänk inte så mycket på förlossningen för du kan ändåinget göra. Tänk om du gör som jag: oroar dig till vansinne och att det sen visar sig vara jobbigare att damsuga lägenheten:P a du förstår vad jag menar:) Men vill du känna att du vill kunna vara med och påverka händelsen i fråga så delta på en profylaxkurs där du lär dig att kontrollera andningen:):) Där har du halva vunnet:) Kan du andas och spela med kroppen (för det är din kropp som bestämmer och styr på förlossningen) så slipper du onödig smärta:)

Tog bara lustgas förresten! I och med min förlossingsrädsla satte jag mig in i kejsarsnitt och efter att ha läst på mig på det slutade det med att jag blev räddare för det än vanlig förlossning. Och där är jag nu:) Livrädd att behöva snittas......hahaha

Jag måste tacka alla er som skriver om era förlossningar, det är guld att få läsa! Jag är rädd för vaginalt men jag kom en bit på väg innan det beslutades om akut snitt och ja, värkar går att tackla väldigt bra bara man ANDAS och hänger med kroppen. Nu inför nästa förlossning siktar jag på vaginalt och jag måste erkänna att jag är rädd för snitt OM jag måste sövas igen. Det som hände mig händer så otroligt få men det är en rädsla, jag vill uppleva första mötet med bebis som jag missade med sonen.
Dessutom är jag väldans nyfiken att få se moderkakan ... knäppt, jag vet

SNITT:
Hur var er förlossning?
Igångsättning i vecka 42+0, då hade jag haft värkar hemma i två dygn. Låg på förlossningen i 14 timmar med värkarna från hell, får bedövning det var HIMMEL, sen går allt snabb, bebisen har bajsat i vattnetm hjärtljuden sjunker jättesnabbt och bebis håller på att få syrebrist, akutsnittad och det gick i ett nafs, blev väldigt chockad och bara grät floder. Bedövningen tog ganska högt upp och det kändes som om jag hade en elefant på bröstet och jag var övertygad om att jag skulle dö och inte få se mitt barn.
Jag fick se min son en snabbis, han tittade storögt på mig, blev ihopsydd, sambon och sonen skickades iväg och jag fick ligga själv i ett mörkt uppvakningsrum med sladdar och skit i 3,5 timme, varje gång jag frågade efter min son när de kom och klämde på magen sa dom bara att dom inte hade nån kontakt med BB och jag skulle få åka ner till dit när jag kunde böja benen.. så det var det jag gjorde, försökte böja på mina avdomnade ben..

Kändes det mycket under förlossningen? Gjorde bedövningen jätteont?
Bedövningen kändes ingenting och under själva snittet så kände jag heller ingenting, bara att det blev "tomt" i magen när de tog ut min son och att man åkte runt lite som ett köttstycke på operationbordet..

Hur lång tid tog snittet att läka? Efter hur lång tid kunde ni leva "normalt"?
Jag hade OTROOOOLIGT ont i snittet i kanske 5 dagar. Det var riktig smärta. Morfinet som jag fick på BB hjälpte mot det värsta men väl hemma så hjälpte inte alvendonen och iprenen som de saa att jag skulle ta ett skit. Men snittet läkte jättefort och det slutade göra ont relativt snabbt.

Hur lång tid väntade ni att ha sex igen?
Vi hade sex efter 9 dagar, NEJ man SKA inte, men vi hade det, och det var SÅ skönt och vi var supernoga med hygienen.

Hade ni mkt prob. efter förlossningen?
Inte med snittet och inte med avslaget. Men jag fick en förlossningsdepression som till viss del kan ha grundat sig i snittet och att min förlossning blev så mycket som jag inte hade tänkt mig..

Ångrade ni förlossningsbeslutet? (Ni som både har fött vaginalt och snittats)
Jag hade aldrig aldrig ALDRIG kunnat föreställa mig att JAG skulle bli snittad. Jag hade ALDRIG valt det ist för att föda vaginalt. Nu blev det ju akut och ett MÅSTE. Men till nästa barn, som kommer om några år kanske, då ska jag försöka mig på att föda vaginalt igen. Jag skulle inte råda någon som kan föda vaginalt till att snittas. Dagarna efter är pain in the ass. och det är trots allt en STOR BUKPLASTIK. De skär igenom hud, rycker isär magmusklerna och skär upp livmodern. Och man mer eller mindre MÅSTE upp och röra på sig inom 24 timmar efter sitt snitt (sa de till mig). Pumpad med morfin så tog det min 30(!) min att bara ställa mig upp, tårarna rann och det gjorde så ont.

VAGINALT:
Hur var er förlossning?

Det var bra kom in till förlossningen och öppen 4 cm och jag blev undersökt och fick komma in på förlossnings rummet

Hur ont gjorde det? Vad hade ni för bedövning? Ingen/Epidural/Lustgas/Tabletter/ALLT?

Det gjorde inte ont alls att föda barn
Jag hade EDA och Lustgas det vara allt.

Hur fort kunde ni upp å gå igen?
Hur länge väntade ni med sex? Blev det stor skillnad "där nere"? Hade ni mkt prob. efter förlossningen?

Jag kunde gå efter efter 1 timme igen utan problem..
Jag hade sex igen efter några mån tror min dotter var minst 2-3 mån när vi hade sex igen.
Jag hade inte sex pågrund av att jag blev sydd 7 stygn vaginalt och 4 stygn anus sprack en del bara.
Och det gjorde ont när vi hade sex.
Men musen är som sig själv lika trång hihi

Ångrade ni förlossningsbeslutet? (Ni som både har fött vaginalt och snittats)
Nej det var underbart och jag ville föda vaginalt

SNITT:
Hur var er förlossning?

Jag kom in till förlossningen och tog på mig bb-rocken och fick stödstrumpor och dom tog bort nagellacken osv..
Jag fick dropp och dom tog tempen och blodtrycket och blodprover.
Kom in till bb kl 09.00 och sonen föddes kl 13.20

Kändes det mycket under förlossningen? Gjorde bedövningen jätteont?

En planeradsnitt gör inte ont det känns inget alls
Jag fick spinalbedövning det var det ända och det gör inte ont alls.
Jag kunde bara känna lite drag i magen när han kom ut

Hur lång tid tog snittet att läka? Efter hur lång tid kunde ni leva "normalt"?

Det tog snabbt att läka faktist efter 1-2 mån började det sluta göra ont vid snittet
Och jag kunde börja gå och springa normalt igen.

Hur lång tid väntade ni att ha sex igen? Hade ni mkt prob. efter förlossningen?
Ångrade ni förlossningsbeslutet? (Ni som både har fött vaginalt och snittats)

Jag ångrar inget längre och jag fattade själv att jag var tvungen att få planeradsnitt i vecka 41+2 för jag bara var öppen 2½cm och hade en omogen tapp..
Barnet var stor i vecka 41 han skulle väga enligt tillväxt 4,885g men jag fick planeradsnitt 2 dagar efter..
När han kom ut vägde han 5,810g och var 62cm huvud 40cm!!
Det var komplikationer!!
Allvarliga med så det tar jag inte upp här tyvärr..

Blev gravid igen iår 09 men fick missfall 15/12-09
Så vi försöker på nytt igen nu

Födde vaginalt i maj -07. Fick en dotter som vägde 4320 och var 53 cm lång. Jag hade bara lustgas under värkarna. Testade tens också, men den var trasig upptäckte de efter en timme, så det gjorde ingen skillnad. Krystade i 2 timmar nästan. Slutade med 2 drag med sugklocka. Jag sprack ända bak och låg 2 timmar på gynkirurgen efteråt. Jag läkte snabbt och hade bara ont i två dagar. Jag hade ne jobbig förlossning, men det var värt allt.
Vi hade sex efter 4 veckor, gick jättebra! Vi tog det väldigt lugnt och använde mycket glidmedel.

oj.. är så rädd för att föda vaginalt =/ både för smärtan och för problemen efteråt som kan uppstå, att (om) jag kommer att spricka mycket och att det blir "slappare" =( Mycet som väger in varför jag hellre vill snittas. Inte nog med att jag har gallsten (mycket) och leversjukdom =(

Snitt är inget beslut man bara tar tyvärr!!
Vaginalt är mkt bättre för dig och dit barn jag LOVAR!

Jo, på sätt och vis så tar man eget beslut om snit. Är man så jävla rädd så har man rätt att få snitt. Jag har då VALT snitt denna gång, födde vaginalt förra gången. Gör ALDRIG om det. Planerade snitt är mkt säkert (konsulterat med diverse läkare) och det där med hur man mår efteråt är ytterst individuellt, precis som med vaginala förlossningar. Det kan jag då LOVA!

För mig gjorde de vaginala förlossningar mer ont lång tid efter än vad snittet gjorde. Efter snittet var jag på fötter inom 24 timmar, gick ner på stan o shoppade inom 48 timmar. Efter vaginala (från igångsättning till förlossning 6 o 8 timmar, ingen bedövning inte ens lustgas) hade jag sjukt ont i flera veckor i fogarna o ryggen. Min yngsta är idag 2 år gammal o jag känner fortfarande av smärta i svanken till o från.

VAGINALT:
Hur var er förlossning? Jag sattes igång med värkstimulerande dropp för att bebis hade bajsat i fostervattnet. Värkarna var väldigt intensiva och jag upplever att jag befann mig som i en dimma. Upplevde förlossningen som mycket jobbig och värre än jag hade föreställt mig, antagligen mycket pga droppen inbillar jag mig.

Hur ont gjorde det? Ja du... det gjorde fruktansvärt ont?

Vad hade ni för bedövning? Ingen/Epidural/Lustgas/Tabletter/ALLT? Epidural och lustgas.

Hur fort kunde ni upp å gå igen? Två dygn har jag för mig att det tog innan jag var på benen själv, ev ett dygn. Minns inte helt.

Hur länge väntade ni med sex? Blev det stor skillnad "där nere"? Hade ni mkt prob. efter förlossningen?
Jag fick en stor bristning och fick sys på operation, en sfinkter ruptur grad 3 plus en djup inre bristning. Det tog ett år innan jag kände mig återställd...

Ångrade ni förlossningsbeslutet? (Ni som både har fött vaginalt och snittats)
Ja och nej. Jag ångrar det pga att det blev som det blev i och med bristningen, samtidigt hade ingen kunnat förutspå det. Nästa gång lutar det till ett snitt, men jag har inte bestämt mig ännu...

Det går bra med snitt det gör det 08% alltid!!
Men efter åt vet man ALDRIG vad som kan hända sig själv..

Jag hade det mkt bra med planeradsnitt som jag var tvungen att få i vecka 41+2
Mkt stort barn på 5810g !! 62cm!!
Jag blödde 3 liter blod och tarmar höl på att explodera sönder och magsäcken var blodfylld jag höl på att dö på natten!

Jag har också uppfattningen om att "Man inte bara kan välja snitt, bara sådär!"

Visst finns det de som har förlossningsrädsla, och då får jag ju för mig att man eventuellt pratar med Mvc om detta mycket tidigt.
De finns ju de som till och med överväger att inte ens skaffa barn för att de är så himla rädda, och riskerar därför inte ens genom att bli gravid.

Hur troligt är det att man kommer på detta i v.25?
(Det kanske jag ej ska svara på).
Sen att en av anledningarna att man ej vill bli slapp i underlivet, gör det ej lättare att få igenom ett snitt.

Sen Ts, om du är sjuk, så vet ju Mvc om detta då de frågar en om alla sjukdomar. Vilket innebär att de borde ha informerat dig om vad som gäller och om det eventuellt skulle påverka förlossningen.

Sen skulle jag säga, att jag har fött vaginalt och det är det bästa och coolaste jag har gjort! Jag skulle kunna göra det miljoner gånger om :)
Min mamma, har 4 barn, 3 vaginalt och 1 snitt.
Enligt henne var snittet mycket värre.

SNITT:
Jag var väldigt rädd för snitt och bedövning innan men när jag hamnade i situationen var jag hur lugn som helst. Från att jag blev inrullad för snitt så föddes vår som en halvtimme senare. Smidigt värre. Efteråt gjorde det väldigt ont, svårt att röra sig och vända sig. Blev lite rastlös efter 2 v så jag började gå långrundor igen med hunden och nu barnvagnen. Det jobbiga var att jag hela tiden behövde någon som kunde hjälpa mig att lyfta ur och in vagnen i bilen eftersom man skall undvika att lyfta och böja sig neråt. Som tur är hjälpte hunden mig med vanliga sysslor som att ta upp allt jag tappade på golvet, ge mig tvätt så jag kunde lägga in den i tvättmaskinen. Hon fick med andra ord bra träning inne också.
Det tog ca ett halvår innan jag slutade ha ont i såret. Efteråt kan jag fortfarande känna ömhet och stum känsla vid såret. Hade blödningar i upptill 6 veckor efteråt. Kommer inte ihåg när vi började ha sex. I början är man så fokuserad på den lilla och trött av all amning och blöjbyten så sex är inte det första man orkar tänka på.
Jag hoppas att min nya förlossning till våren blir en vanlig förlossning just för att slippa den jobbiga läktiden. Det är extra jobbigt att inte kunna börja sig ner med två barn och nu två hundar. Lycka till med din förlossning.

antar att du ska skriva 80%. vart får du de siffrorna ifrån egentligen? några du hittat på själv? jag förstår att du skriver utifrån dina egna erfarenheter men du kan aldrig veta om snitt eller vaginalt är det bästa för ts.
som du säkert kan läsa i tråden så har alla olika uppfattningar om vilken förlossningsmetod som var den bästa för dem.

det jag menar med att man "väljer" snitt är i huvudsak att man står på sig i sitt beslut. ingen kan tvinga dig att föda vaginalt, sen beror det på om man kan ducka för läkarnas argument och framförallt VÅGA stå för sin åsikt. det kan vara tufft när man sitter där i skarpt läge. huvudsaken är att man är bestämd och litar på sitt eget omdöme.

Patientens rätt till medbestämmande (vilket innebär att man inte kan neka en patient ett kejsarsnitt om det inte finns mycket goda skäl) reglerades tydligt genom införandet av HSL 3 a § den 1 januari 1999 med följande lydelse:

?När det finns flera behandlingsalternativ som står i överrensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar.?

Källa: Patientens rättigheter i hälso och sjukvården