vill inte forsätta leva som medberoende.

Jag fick igår natt berättat för mig av min man som jag levt med i snart 7 år att han är spelberoende och har under 4 års tid spelat bort ca 7000 kr i månaden under ca 4 års tid.

Jag känner mig helt tom, har aldrig någonsin tvivlat på honom. Alltid haft full tillit till honom. Faktum är att det är min höga tillit till honom som fått mig och stanna i många krissituationer då vårt förhållande i övrigt har en hel del problem.

Att jag blivit så sjukt lurad står jag som ett stort frågetecken till. Han sköter all betalning av räkningar och har den mest översiktliga kollen av ekonomin i hemmet men jag har alltid känt mig delaktig. Vi har ofta pratat om pengar och sparande och drömmar om att köpa hus och resor. Räknat fram och tillbaka på hur vi bäst ska spara. Vi har inte alls mycket pengar och jag kan bara inte förstå hur jag kunnat bli så lurad?

Jag har vuxit upp med en alkoholmissbruk hos min mamma och har en väldigt trasig relation till min familj, har under mina senare tonår lutat mig helt och fullt på min man och hans stöd.

Vi har en son på 7 månader och jag känner att om jag inte hade det kanske jag skulle stanna och kämpa och försöka hjälpa min man men nu känns det bara orättvist att ta minsta lilla fokus från min son, hur fan kunde jag hamna i samma sits som jag alltid lovat mig själv att mina barn aldrig skulle hamna i.

Det jag vill ha hjälp med är hur jag ska gå tillväga från detta. Kanske några stödjande ord och nån hänvisning någonstans där jag kan söka vidare hjälp. Vet inte hur jag ska klara de här.