Sliter andra i håret, vad ska vi göra?

Svar till IsaCMoJs:

Att vara steget före är det enda som fungerar om du som du säger ska få bukt med problemet, något annat fungerar inte för så små barn.

Jo och detta har vi verkligen försökt, men hon är så snabb så det går inte att umgås med andra barn som det är nu! Hon vill ju så gärna vara nära barnen men det går ju inte att ha de andra barnen som "försökskaniner" för att träna heller Tur hon inte går på dagis för då skulle fröknarna inte få det lätt!

Men.. snälla, hon är ju bara en bebis... inte kan du väl förvänta dig att en sån liten ska kunna styra sin kropp fullt ut eller lyssna när du säger ifrån! Den motoriska kontrollen är inte fullt utvecklad förrän barnet är runt 3-4 år!!! För att inte tala om den kognitiva utvecklingen och kunskapen om hur man interagerar med människor, tror du bebisar kan detta från födseln? Givetvis inte. De lär sig med tiden. Du har på tok för höga krav om du tror att din dotter ska klara av att inte vara våldsam när hon hanterar människor liksom allt annat hon ska försöka lära sig att hantera.

Kan tillägga att det var först efter 18-19 månader som vår tjej började kunna klappa katterna fint eller så gott som slutade dra mig i håret. Det enda man kan göra är ju att förebygga och när det inte går, säga aj och visa hur man ska göra. I sinom tid kommer barnet att lära sig

Alla barn beter sig så, och jag lovar dig att dagisfröknarna är VÄL medvetna om detta

Du behöver väl inte låta så arg? Känns som att du tror att jag är värsta idioten eller nått!
SJÄLVKLART kräver jag INTE av mitt barn mer än vad hon redan gör, men när man ser ALLA andras barn sitta som ljus och inte verkar göra några framfall till att göra som vår dotter då börjar man ju undra om det är något man själv kan hjälpa henne så att de andra inte ska vara rädda för henne! Känns ju inte kul att behöva sitta hemma jämt för att ingen vågar träffa oss eller behöva ha henne fastlimmad på samma plats för att inte "anfalla" andras barn...
Får ont i magen när du är så hård mot mig men du är väl självklart proffs på allt och älskar att idiotförklara vilsna mammor? Vart får du ifrån att jag tror att hon ska kunna saker hon inte borde kunna?

Hej IsaCMoJs!
Ett barn i den ålder förstår inte att det gör ont på andra barn eller vuxna. Mitt tips är att du bara säger "nej" och lyfter bort henne från situationen. Ett barn som blir frånvänt från situationen kan ibland tappa fokus från vad som pågick. Din lilla tjej är smart liten människa. Hon börja märka att det händer saker om man drar någon i håret. Hon få reaktioner. Om reaktionen uteblir så finns det chans att detta slutar ganska snabbt. Jag hoppas jag inte är otydlig ,
Sammanfattning:
- Säg "nej".
- lyft bort henne från situatioen
- Börja med något annat istället.

Hoppas du kan ha nytta av det här.
Lycka till

Agneta

Oj vad jag känner igen mig i det du, TS, skriver om här.
Dottern var exakt så från hon kröp fram till hon var 2-2.5 år, men det miskade sista året.

Det var frustrerande och jobbigt, mycket vaktande och aktande och proaktivt arbete.
Och ibland trodde jag att kusinen (1 år äldre) skulle vara utan hår
Vi körde med klappa fint, klappa fint, klappa fint. Vi visade HUR man gjorde.
Om och om och om igen.
Sedan förebyggde vi när vi hann, lyfte undan och visade något annat när vi såg vad som skulle ske, eller var med och parerade handen och sa "jaaaa, klappa fint" och klappade hennes hand på det andra barnet.

Ibland kändes det tröstlöst.
När det vände var när dottern var 1 år och 10 månader. Vi var bjudna på kalas och jag visste att kusinen på 10 månader skulle vara där... Jag såg ju hårrivar-scenariot framför mig.
Så, jag började arbeta förebyggande redan hemma. "Hur gör man när man träffar andra barn?! Jo, man klappar fint" osv.
Och då förstod hon mer! Hon visste tidigare HUR hon skulle göra, men inte NÄR!

Hårrivningarna försvann inte, men det minskade. Från 9 av 10 så blev det 3 av 10 hårrivningar.
Så för oss har det varit visa hur man gör och sedan också när man gör det. Och om och om och om igen.
Hon är ju så liten din dotter så hon testar ju hur saker fungerar. Men visst är det frustrerande när det sker för sjuttielfte gången

Tack för hjälpen till er som inte dumförklarar mig! Vi får fortsätta visa och avleda då