Skulle du gjort abort om...

Möjligtvis hade jag skaffat ett barn, men då vet man ju inte hur jobbig en graviditet kan vara. Att ha ventilator på natten, plus att när man är höggravid bli svullen om halsen, kan ju bli riktigt jobbigt tex. Jag har jobbat många år som personlig assistent och stött på de flesta funktionshinder, men man akn ändå aldrig riktigt sätta sig in i din situation. Det kan ju hända att både du och barnet dör. Eller så blir det skitbra.
Svårt det där, men det man inte vet än....jag hade kanske skaffat ett barn iaf. Men bara om jag var säker på att min man skulle ta mycket ansvar, och att efter konsultation med läkare att det fanns mindre risker än faror med graviditeten.

Petra123: Jag vet inte om du missförstått, eller missförstår jag dig. Det är alltså inte jag som har sjukdomen som ska skaffa barn. Jag undrar om ni hade gjort abort om ni visste att ert barn skulle få min sjukdom med allt vad det innebär.

Jag vet att jag aldrig skulle kunna bära ett barn under en graviditet. Jag skulle varken kunna andas eller sondmatas på samma vis som nu. Skulle haft jätteont, osv. 

Man ska aldrig ta ett barn för givet.

oj vilken svår fråga, men nej jag skulle nog inte kunna ta bort barnet! De är ju mitt lika mycket för de och jag älskar mitt barn lika mycket fast de har ett funktionshinder!

Jag förstår inte argumentet att det innebär extra svårigheter för barnet. Just det barnet kommer aldrig tillbaka, utan har bara en chans att leva med sitt funktionshinder eller att inte leva alls. Den individen går inte att "skaffa" igen. Det är alla gånger bättre för barnet att få finnas med ett funktionshinder än att inte få finnas alls, i mina ögon, så jag kan inte alls se det på ditt sätt. Fast du pratar inte heller enbart om barn med funktionshinder som påverkar deras och familjens liv, utan även om rent estetiska skavanker som bara sticker ut. 

Tro inte att jag är abortmotståndare, för det är jag inte. Det jag ifrågasätter är inte en kvinnas rätt till abort utan samhällets syn på vilka människor som duger och inte. Vad är vi så rädda för?

Vill också tillägga att det inte går att dra ett likhetstecken mellan funktionshinder och sjukdom.

jag vill inte att mina barn ska opereras om det inte är nödvändigt. Om jag vet att barnet skulle få en åkomma som kräver op skulle jag abortera fostret och försöka igen.

Jag bryr mig inte om öron, men om jag trodde att barnet (om jag låter embryot utvecklas till ett barn) skulle lida av sina utåtstående öron, skulle jag absolut göra abort i det fallet också.

Jag dödar fö inga barn. Jag avbryter en graviditet som skulle kunna utvecklas till ett barn.

Tja, vad svarar man på det? ;)

Jag ser inte ett embryo eller ett foster som en individ öht.

Att det skulle vara "bättre att finnas än att inte finnas" är ett konstigt argument.

Barnet som kunde ha blivit av ditt senaste ägg och den  12.738.488:e spermien från killen som jobbar i kassan på konsum kommer (troligtvis) heller "aldrig att finnas" men att det skulle vara varken bättre eller sämre än motsatsen, är inget argumen varken mot eller för att du borde föda  barnet som skulle kunna bli resultatet av ett möte mellan er två.

Med resonemanget att "just det barnet kommer aldrig tillbaka" borde du alltid ta alla chanser att bli gravid med alla män du möter.

Det handlar inte heller om "vilka människor som duger och vilka som inte duger" Du tycker antagligen att det är ok att operera ett brutet ben? Betyder det att du inte tycker att människor med brutna ben "inte duger som de är"?
Antagligen tycker du att det är ok med IVF? Innebär det att du tycker att infertila människor "inte duger"?

du skulle alltså göra abort för utstående öron? ja då tycker jag synd om dig. jag skulle aldrig ha kunnat ta bort min dotter,hon är det vackraste som finns. usch!

Nä nä. Vi pratar inte om ägg och spermier utan om foster som redan blivit till, så du är helt off topic vad gäller att mina ägg går förlorade om jag inte blir gravid med första bästa. Det jag försökte få fram var att jag inte köper att man gör abort för barnets skull, inget annat.

Brutna ben och IVF? What? Det är överhuvudtaget inte samma sak. Självklart ska vi göra allt vi kan för att öka funktionen och livskvaliteten hos en människa, men det är ju en helt annan fråga.

bara om man ser ett embryo som en människa, det gör inte jag.
Om jag ansåg att ett embryo var en människa skulle jag göra allt som står i min makt att rädda och bevara dennes liv oavsett vilka sjukdommar och skador människan har.

Ett foster har inte större värde för mig än en spermie eller ett ägg har var för sig.

Om jag typ vid UL eller tidigare hade kunnat få veta att jag väntade ett barn med samma problematik som dig så ja, då hade jag velat göra abort.

För att du tycker att jag har ett "dåligt" liv eller för att du är rädd för det okända, det som är annorlunda?

Ts: Hur skulle du själv göra? Skulle du göra abort om du väntade ett barn med ditt funktionshinder?

Nej. Jag har all kunskap, anpassat boende, hjälpmedel som vi båda kan använda (t.ex. taklift) och vet vad barnet behöver. Jag skulle inte behöva säga till mitt barn att jag tror att jag förstår, för jag förstår. 

Om jag däremot själv inte hade haft SMA och varit så kunnig i fh-världen vet jag inte hur jag skulle gjort. Jag hade säkert som de flesta andra i den här tråden varit livrädd för det som är annorlunda. 

Det är inte ett dugg synd om mig.
Jag har (precis som du) möjlighet att välja om jag vill göra abort eller inte. Om jag hellre gör abort än att få ett barn med tex utåtstående öron är det ett medvetet val.

Jag tycker inte synd om den som väljer att föda ett funktionshindrat barn

Jag är inte ett dugg rädd för "det okända" eftersom det inte är okänt för mig. Jag tror inte heller du har ett dåligt liv även om du säkert hade haft ett lättare liv utan sjukdommar. Jag hade gjort abort eftersom jag så långt det är möjligt helst vill få ett friskt barn. Jag har sjäv problem med min kropp och ett svårt skadat barn blir mer än jag klarar av så det barnet hade jag tyvärr högst troligt behövt sätta på ett hem ganska tidigt eftersom jag inte hade klarat av att vara en bra förälder. Jag vet själklart att risken alltid finns när jag skaffar barn, men jag skulle inte medvetet vilja föda ett svårt sjukt/skadat barn om jag har mäjligheten att välja bort det.

Jag hade inte gjort abort, dels för att jag inte hade tagit reda på om det var något "fel" på barnet innan.  Och dels för att jag tycker att om barnet är livsdugligt och hänger med trots sitt handikapp så är det inte upp till mig att avsluta dess liv.