Skulle du kunna tänka dig att donera ägg/spermier så dom som inte kan få barn på egen hand får den möjligheten?

Nej

Jag skulle nog se de barnet som mitt eget och vilja ha hand om det själv. Är nog sådär okunskapligt inskrängt

Skulle någon prata med mig ordentligt och så så kanske jag skulle kunna byta ut nejet till ett ja

Samma här!

tänkte inte på åldern när jag skrev min inledande fråga, utan på det där med att man inte får donera ifall man själv inom paret har fått hjälp med donerade ägg eller spermier?

Nej. Inte en chans.

Nej. Äggdonation är smärtsamt och jag vill ha mina ägg för mig själv. Och jag vill ha min mans spermier för mig själv också. Hans gener får bara leka med mina gener.

Ja

Så här står det på Vårdguiden:

Bedömning av donatorns lämplighet

En läkare och en beteendevetare bedömer tillsammans om donatorn är lämplig, och vilket motiv hon har för att donera ägg. Hon får lämna en levnadsbeskrivning och ett foto, och blir också informerad om att barnet kan komma att kontakta henne i framtiden.

Vissa krav ställs på en kvinna som vill donera ägg. Bland annat:

Hon får inte lida av några allvarliga sjukdomar, eller ha några ärftliga sjukdomar i släkten. Hon måste vara psykiskt frisk. Hon får inte ha något missbruk. Hon får inte själv ha haft svårt att bli med barn. Hon måste vara högst 36 år.  Det är en fördel men inte ett krav om donatorn redan har fått de barn hon önskar.

Och sen tillkommer kontroller av sjukdomar så som HIV osv.

Jag VILL säga ja men jag skulle inte kunna det.. jag skulle aldrig komma över faktum att jag har ett barn någonstans! Skulle av den anledningen inte heller kunna adoptera bort ett barn.

Gråter du varje gång dina äggceller hamnar på en tamong också?

Det är ju inga barn man skänker när man donerar.I stort sett bara gener.

 Jag vet.. men i alla fall.. =/ Jag skulle inte klara det. Jag vill ha mina gener för mig själv :P I know, I know, jag är hemsk.

Jag har själv stått i kö för äggdonation men ändå trots mina upplevelser skulle jag ha svårt att donera ägg. De är ändå mitt genetiska material så för mig skulle det kännas för svårt. Ägg och spermier blir ju till barn  så småningom efter en befruktning.

Klart alla tänker olika såklart

Nej. Skulle inte utsätta mig för de medicinska riskerna. Jo, om jag hade en barnlös syster som behövde hjälp.

Valde annat: för jag har sällan ägglossning själv och behöver mina ägg själv

men hade min kropp fungerat normalt så hade jag kunnat tänka mig att donera även då det innebär en massa.
Däremot hade jag varit kille, så hade jag lätt donerat!

Jag vet inte om jag får med tanke på att vi själva har kämpat mot barnlöshet, mina ägg är fina men min man har dåliga spermier därav våra problem och vi lyckades efter att ha bytt till spermiedonator och gjort insemination.
Därmed räknas ju jag till skaran som själv haft det svårt att få barn, men får jag så gör jag det.

Vi hamnade i donatorkön i sverige och då var den på 1,5-2 år det är ju helt sjukt och då hade vi ändå köat för ivf i tre år plus den tiden vi försökt på egen hand och hade vi inte åkt till danmark istället så skulle vi fortfarande vara ogravida idag eftersom vi bara stått 5 månader i kön för spermiedonator.
Kan jag hjälpa någon som är i den positionen vi själva varit i skulle jag ge allt för att kunna göra det.

Äggdonation är inte mer smärtsamt än att man kan göra det för att låta någon slippa en smärta som är betydligt större, jag har gjort två ivfer och visst för mig gjorde det lite ont men det är väldigt olika från person till person en vän till mig låg och bekymmrade sig över hur hungrig hon var under äggplocket, så där kan man knappast säga att hon hade alltför ont.

Riskerna är ju inte heller särskilt stora, det skulle vara ös då men läkarna har ju koll på en och man får hjälp direkt och det är inte så många som drabbas ändå vad jag vet, under min tid i IVF-kretsen har jag inte upplevt att det varit särskilt många i alla fall.

Jag tycker risken för att kunna dö är en stor risk. Överstimulering är en allvarlig risk.

Jag tyckte äggplocket var fruktansvärt smärtsamt men så är min kropp inte normal

Självklart är ös ett allvarligt tillstånd, men som sagt, läkarna håller bra koll och finns risk för ös och de inte bedömer riskerna som accptabla avbryts behandlingen.

Enligt FC är det knappt 5% av kvinnorna som drabbas av ös, för mig är det inte särskilt stor risk.
Och som sagt under mina tid i ivf-forumen/kretsen har jag inte upplevt ös som vanligt förekommande, jag vet en som behövt bli inlagd och tappad på vätska och ytterligare en eller två som behövt vara hemma och vila.

det här är taget från FC;s hemsida:

mild överstimulering: Buksvullnad, lätt illamående och förstorade äggstockar är huvudsymtom. Kvinnan får komma på extrakontroller på kliniken men kan ofta vara i normal aktivitet. Moderat överstimulering: relativt riklig vätska i buken, risk för viss vätskebildning i lungorna, påverkan på koagulationssystemet och trötthet och illamående. Kvinnan behöver komma på polikliniska kontroller lite oftare, sjukskrivs och kan i sällsynta fall behöva uppsöka sjukhusvård. Allvarlig överstimulering: kräver sjukhusvård och yttrar sig olika för olika kvinnor. Detta är dock mycket sällsynt och tillståndet går över med full utläkning'

Men vi är alla olika, för mig är det här helt acceptabelt och jag har själv genomgått det två gånger för egen skull och skulle gladeligen göra det igen för att hjälpa någon annan, jag upplevde inte smärtan som så hemsk att jag inte skulle göra om det, dagen efter var det som om jag aldrig gjort det.

Skönt att det var så "enkelt" för dig Hoppas ni fått ert barn

SJälv lever jag fortfarande med konsekvenserna över ett och ett halvt år senare.

Vi har en liten i magen som ska titta ut i höst.

Vi kunde inte få barn på egen hand men med spermiedonator lyckades vi äntligen bli gravid, jag skulle känna att jag var väldigt självisk att bara skrika efter donatorhjälp men inte ge något tillbaka trots att man kan, dessutom råder det brist på donatorer i sverige, speciellt spermiedonatorer, vem är jag då att klaga på bristen (vilket jag gjort) och sen inte försöka göra något åt den.
Därför kommer mina ägg bli donerade om jag tillåts att göra det.