Så här gör ni om ert barn mobbas eller kränks!

Skulle precis skriva ett inlägg om min son.

Han har problem med en kille i sin klass. De går i tvåan. Vi kontaktade rektorn i tisdags och han ringde till min man igår och sa att innan han gör nåt åt saken skulle vi prata med pojkens föräldrar. Men ska vi verkligen behöva göra det innan rektorn gör nåt?
Vi skulle ha tagit kontakt förlänge sen. Detta har hållt på till och från sen förskoleklass. Vissa perioder har alltid varit bra och de har lekt med varandra. Men den senaste tiden har det varit mycket. Den andra pojken är på våran son och retar honom tills han blir förbannad. Igår hade den andra killen ställt sig framför min son och sagt att han var Michael Jackson (alltså den andra pojken var de). Min son sa sluta men han forsatte. Min son sa sluta flera gånger man han gör inte det. Idag när jag kom och hämtade honom gick jag till fritids först. De slutar kl 13 i skolan och jag var där ca 5-10 över. Men han var inte där. Han var i skolan och väntade på mig. När jag kom såg jag att nåt hade hänt. Han såg ledsen och rädd ut. Han sa att vi skulle prata med andra tvåans lärare och det gjorde vi. Det visade sig att den andra killen hade varit på honom igen och det låg på golvet och brottades.
Nu får det vara nog.
Men det jag vill vet är det första jag frågade. Är det verkligen vi som ska kontakta pojkens föräldrar innan de agerar i skolan?? Jag vet inte ens om det hjälper eftersom läraren har gjort det och inget händer. Vad gör det för skillnad om vi gör det då? Jag blev så ledsen idag när jag såg min son. Han ville jätte gäran vara på fritids när jag sa åt honom i morse att jag kommer och hämtar honom tidigt. Men när jag kom dit hade han inte ens vågat gå dit. :(

Det brukar skolor avråda ifrån! Ibland blir det bara mera oro för barnet att föräldrarna är osams med mobbarnas föräldrar. Det är mycket bättre att skolan håller i den diskussionen. Skolans personal är ju inte känslomässigt engagerade i händelsen, vilket man ju är som förälder, både den mobbades och mobbarens. Jag skulle gått tillbaka till skolan och bett dem att göra på något annat sätt.

Bra tråd, detta e skitsvårt!

ack för en bra tråd! Fick för mig förra året att sonen vantrivdes på dagis, kände sig utanför. PRatade dock med personal och med sonen, och nu trivs han som fisken igen. Trots att vi inte har detta problem med mobbing nu, inser jag att vi inte på något vis är skyddade från sådant. Vill vara beredd, vill lära mina barn att hanteras med konflikter, ge dem självkänsla och mod att också kunna berätta om det, om det händer dem. Vill också förståss ge dem självkänsla nog att våga stå upp för andra, att inte mobba själva. Vem minns inte skoltiden? Även om jag inte egentligen var mobbad, var jag heller inte alltid "med". Kände mig ofta fel och utanför. 

Jättebra tråd! det är tyvärr inte så många som vet om detta! Inte ens barnens förskola visste om detta med BEO när jag anmälde dem!

Min son lyssnade inte på en barnskötare så hon hotade med att kasta snö i hans ansikte om han fortsatte, han fortsatte och hon kastade snö i hans ansikte! Då va han 4 år. 
Tidigare, när han bara va 3 år, har han blivit straffad för att han sprang iväg när de va ute å gick. Då tog hon upp kex och gav till alla andra barn bara för att! Han fick inget eftersom han sprang iväg! Då visste jag inte att man kunde anmäla utan pratade bara med chefen och barnskötaren och fsk-läraren som var med då!

Andra gången pratade jag med chefen och personalen på hans avdelning som sa att det var helt oacceptabelt av barnsköten att göra så! Sen såg jag en notis i tidningen om en skola som fick kritik. Då anmälde jag oxå till BEO! Nu är det kränkning konstaterad och förskolan får kritik. Vi har även krävt skadestånd!

Jag hoppas på att det blir en Lex Sarah-lag även i förskolan! Om fler får upp ögonen för problemet och inte accepterar det så kommer skolor förhoppningsvis att göra mycket mer för att förhindra kränkning och mobbning!

I högstadiet hade vi en kille i klassen som blev jättemobbad av de andra killarna! Alla såg det och visste det och vi pratade med lärarna och rektor så många gånger, men inget hände! Blir så arg när jag tänker på det!

Bra inlägg. Tycker även att man borde prata om vad man som förälder ska göra om ens barn är det som kränker eller mobbar? Vad ska man leta efter? Tänka på? Vilken handlingsplan krävs för att beteendet ska ändras etc. Det är ju egentligen där som ansvaret borde ligga, inte hos offret.

Föräldrar måste lära sig att prata med varann för att skapa förståelse.

Ta kontakt med föräldrarna i första hand, råkar de vara sådana som inte bryr sig så går du vidare till rektorn och soc.

i skolorna löses det sällan mobbing problem. oftast soppar de undan problemen genom att sätta den utfrystna, mobba i en annan klass eller dylik...

det är skit svårt att få slut på grov mobbig då barn är väldigt duktiga på att smyga med det...