Ska man straffa med att ta bort idrotten?

en psykolog kanske e lite drastiskt, men han kanske skulle behöva prata med en samtalskontakt iaf. brukar finnas manliga sådana på ungdomsmottagningen (om du tror det skulle kännas bättre för din son)

Beroende på hur allvarliga grejer det handlar om skulle jag nog faktiskt ta bort vissa privilegier när han beteer sig illa.

tex, har han inte gjort läxor eller pluggat på till ett prov, ta bort teve,mp3spelare,mobiltelefon, tills han gjort grejerna helt enkelt. Han kommer förhoppningsvis märka att istället för att tjaffsa, så är det enklare att bara göra det han blir tillsagd så får han ju som han vill sen.

På min gymnasieskola (idrottsgymnasium) brukar några föräldrar ge som straff om eleven inte sköter skolan, att de inte får idrotta tills den och den uppgiften är avklarad. Då brukar uppgifterna komma in rätt snabbt och det är vi lärare tacksamma för.
Men visst för endel elever är idrotten en räddningsplanka. De lever för den och då kanske det inte är så smart att låta de bli straffade på det sättet. Kanske kan man prata med tränaren?
Lycka till!

Ja, det e också en idé prata med tränaren och be honom/henne att ta ett snack med din son, och säga till honom att även om han vill ha en framtid inom idrotten, så måste han ha en utbildning också. eller liknande.

Fan vad bra det skulle vara egentligen om det var som i USA (iaf på film och i serier, haha), att om man inte sköter skolan, så blir man kickad från laget omedelbums!

Som en som aldrig fick upp något idrottsintresse i skolan och alltid har förblivit en soffpotatis fattar jag inte hur man kan vilja straffa med att ta bort något som är så hälsosamt för honom. Vet inte vad bestraffningar skall leda till öht annat än att han blir bitter på er. Jag tycker prata och lösa är rätta vägen att gå, helt klart! Lycka till =)

Jag håller med Minifer:
Varför ta bort något som är bra som man vill att de ska fortsätta med? Jag tror helt och fullt att ett intresse i tonåren kan göra stor skillnad på hur saker o ting utvecklar sig.

Min 15-åring kör cross och det är det sista jag skulle ta ifrån honom. Om han inte fick köra så skulle han hitta på all världens jävelskap istället så jag är glad så länge han håller sig i leran!

Enda gången jag tror på bestraffningar är om det kan kopplas direkt till en specifik händelse. T ex cykla utan hjälm, då får cykeln stå. Dricka sig skitfull på fest, då blir det ingen mer fest osv osv.

Såvida det inte handlar om att han misskött sig på idrotten, eller tränar så mycket att han inte hinner med/skiter i läxorna, så ska man absolut INTE dra in träningen!!

Tvärtom visar ju all forskning att just träning gör att du får lättare att orka med skolarbetet, och att koncentrera dig. Dessutom vill man väl som förälder absolut uppmuntra fritidsaktiviteter som befrämjar hälsan och dessutom minskar tillfällen att dricka (den som tränar mycket och kanske även har matcher etc är inte ute på stan och drar eller super i lika stor utsträckning).

Att dra in träningen vore mer ett straff för er föräldrar än för honom.

Jag blir beklämd när jag läser ditt inlägg. Både du och din son måste ha det väldigt kämpigt. Du skrev att pojken enbart bodde hos sin pappa enbart varannan helg. Min första tanke blir, gör pappa då inget annat än skäller? De spenderar ju inte jätte mycket tid i hop om han bara bor där varannan helg. Hur är deras relation igentligen. Pappans förslag om att skicka sonen till en psykolog kanske är bra. Fast då tycker jag de ska gå dit i hop.

Självklart är det du som bestämmer "straff" när du har pojken hos dig. Jag tycker heller inte att man ska ta bort idrott. I bland måste man kanske se över hur mycket tid som läggs på idrotten. Skolan är så himla viktig och det får inte bli för stressigt för barnen. Sen tycker jag väl att man ibland kan straffa med att dra in på en aktivitet. Det har varit gånger sonen fått hoppa över träningen om har burit sig dumt åt. Samma sak gäller vid prov dagen efter. Jag tycker du ska stå på dig. Ditt EX bestämmer inte vilka regler du sätter upp.

Kram /Kleerup