ÄD berätta för barnet?

Jag kan väl inte säga att jag vet något om ÄD men min dotter är tillkommen efter en spermadonator och jag berättar sanningen för henne och det redan, hon är 3år. Idag är det visserligen mycket förenklat men hon kommer växa upp med sanningen

Angel Gbg:
Jag har också inseminerats och då sett det som självklart att berätta om/ när jag får barn.
ÄD känns lite annorlunda eftersom jag då inte alls är genetisk förälder till barnet.
Alltså inte för egen del men jag tänker att det kanske är tufft för ett barn tex i tonåren...

Vi kommer att berätta sanningen för vår dotter. Har redan så smått börjat på ett mkt förenklat sätt med att berätta.

Vi kommer också berätta om allt går bra nu med graviditeten förståss.
Jag tycker att det är barnets rätt att veta detta. Sedan vet alla våra nära vänner om det, så jag vill att barnet skall få reda på det av oss så tidigt som möjligt för att inte få veta det av någon annan av en slump och få en "chock".

Men jag dömer ingen som inte berättar - det får man göra som man själv anser bäst.

Vi har varit mycket öppna för släkt och vänner och det skulle kännas konstigt att inte berätta för våra barn.
För barnen har vi berättat det i sagoform och sedan när barnen blivit äldre och frågat mer har vi "byggt på" och självklart svarat på deras frågor. Nu är det ett tag sedan vi har berättat sagan om ...(Barnets namn), men det är nog aktuellt igen, då våra tre stora barn har fått en lillebror som är 3 veckor.

Grattis till sonen

Tackar, tackar.
Känns helt fantastiskt när man tänker på det att vi (trots min prematura menopaus) har lyckats få hela 5 barn via ÄD. (Fyra barn har vi fått behålla och en dog i magen i v. 24.)

Ja visst är det fantastiskt. Beklagar att ni inte fick behålla det barnet.

Helt fantastiskt, 5 st. Fick ni göra många försök för att det skulle lyckas första gången? Var har du behandlats? Är det samma donator eller olika?

ÄD 1 Ålborg, Danmark - MA v. 9 - År 2000
ÄD 2 AVA, Åbo, Finland - Flicka född år 2001
FET avbrutet då inga embryon överlevde tiningen - år 2003
ÄD 3 AVA, Åbo, Finland - Trillingar!! Varav ena pojken dog i magen i v. 24. 2 st extremt prematura små gossar födda i v. 26+4. - år 2004
FET - Grav test neg - år 2008
ÄD 4 AVA, Åbo, Finland - Pojke född år 2009

Donatorerna har varit olika vid varje nytt ÄD-försök, då förra donatorn tyvärr alltid har varit otillgänglig. Vi har fortfarande 3 eller 4 "eskimåer" kvar, så vi får väl se om det blir fler

Våra ev. framtida barn kommer tillkomma med hjälp av spermadonation. Här i sverige är det bara lagligt med öppen donation, och barnen har rätt att veta sitt ursprung. Så ja, vi kommer börja berätta så smått tidigt och successivt avancera förklaringen ju äldre barnet/barnen blir.

Tack för alla svar!:)
Kikki 70: Flera barn med hjälp av ÄD. Det ger hopp!:)

Jag ska absolut berätta för det barn som eventuellt blir till genom äd. Det är min syster som donerat så det kanske är enklare än om man ska hänvisa till en främmande kvinna, jag vet inte.

Jag har kompisar som är adopterade och i vissa perioder i sina liv har de undrat vilka deras föräldrar varit. De flesta har haft probem med att prata med sina föräldrar om detta. De har känt sig dumma och varit rädda att föräldrarna skulle tro att de dissade dem. Men så var det ju inte, de undrade bara över sina biologiska rötter.

En kompis fick reda på det först när föräldrarna dött, och det kändes väldigt jobbigt. Som om han varit lurad hela sitt liv. Även om det egentligen inte spelade så stor roll. Men känslor är inte alltid så logiska...

Jag tänker mig att om man börjar ganska tidigt och låter storyn bli mer och mer avancerad eftersom så ska det hela kännas normalt för barnet. Och även om det fortfararande kommer att vara ganska ovanligt så blir det ändå mer och mer vanligt allt eftersom åren går.

Jag har läst om en bok som behandlar detta. Jag har inte läst den själv, men den kanske kan göra hela förklaringen lite enklare!
jellonforlaget.blogspot.com/2008/02/ny-bok-snart-ute-hur-kom-jag-till.html

Ha det gott
ZXZX

Hej trådstart! Jag som ev. blivande donator (hoppas på att bli godkänd i framtiden) går in i detta med tron och hopp om att mottagarparet förstår att barnet har rätt att veta sitt ursprung. Inte för min skull. För barnets skull visar forskning på att det är det bästa.
Frågan är alltså inte OM man ska berätta eller inte. Svaret är att du ska berätta! Men detta gås ju igenom med mottagarparet innan de blir godkända enligt denna vårdguide så det borde inte vara några oklarheter.

På vårdguiden står följande om mottagarparet:

"Förstår innebörden av lagar och förordningar vid äggdonation, och att barnet har rätt att veta sitt genetiska ursprung."

www.vardguiden.se/Tema/Gravid/Svart-att-fa-barn/Aggdonation/

Lycka till!

Ja självklart ska vi berätta. Det har vi skyldighet att göra.

Det är helt otroligt med så många ÄD barn, tråkigt med den lilla som dog i magen. Min lilla kille liknar min farfar när han var liten, snacka om att epigenetiken förmodligen slagit in.

Bette

Tack för alla givande svar.
Jag kommer ev att göra embryodonation utomlands eftersom jag är ensamstående.
Donatorerna är anonyma.

I Sverige måste man berätta för barnet medan man i vissa andra länder själv får välja.

All tillgänglig forskning visar dock att människor som senare i livet av en slump (ex. om någon försäger sig el. vid svårare sjukdom) fått veta att de kommit till genom spermie-/äggdonation ofta mår väldigt dåligt - inte pga hur de kommit till utat pga att de tappar tilliten till sina föräldrar som de anser ha ljugit för dem.